2021 > 01

Äga mindre och leva mer, kommer det bli det nya? Är det vad vårt gemensamma existentiella skede uppmanar oss till?
 
Att vi ska sluta att konsumera som vi gör är för mig klart uppenbart i detta skede vi lever i. Där jag anser att vi alla får en fingervisning från universum i nuet och det tillstånd världen befinner sig i.
 
Tycker om att omge mig med vackra saker, tycker om att ha det vackert runt mig. Men är inte särskilt materiellt bunden till föremål som jag tidigare i livet varit. Rädslan av att förlora dem, att de skulle gå sönder kunde var så stor så jag knappt kunde njuta av dem. Jag hade på 90-talet en bokhylla i mitt sovrum som var gjord i stål med glashyllor. På översta hyllan stod en relativt tung byst av Nefertiti, på hyllorna under föremål som var för mig betydelsefulla. En dag när jag kommer in i sovrummet ser jag hur översta hyllan på något underligt sätt ger vika och faller ner på hylla för hylla. Kände verkligen hur jag tappade andan och ville rusa fram och stoppa förloppet. Kändes som om hjärtat stannade och när sedan tittade på allt som låg sönder slaget gick hjärtat i tusenbitar. Men efter en stund hände något inom mig, jag förlikade mig med vad jag såg även om en del som låg där hade högt affektionsvärde för mig så var det bara saker och saker går sönder. Sedan började jag väldigt medvetet använda allt och njöt av det, gick något sönder så var det endast ett föremål som gick i bitar och det var helt okej. Hade även börjat komma ur min utbrändhet och visste hur det kände att själv gå i bitar. För mig blev det i detta skede stor skillnad på när något materiellt gick sönder och när det var något levande som gjorde det. Vilket som spelade roll och vilket som spelade mindre roll. ❤️
 
Genom åren har jag varit väldigt aktiv på aktioner och loppmarknader, så här finns mängder av saker framförallt från 50 – 60-talet. Kände i somras att det var ganska jobbigt med alla saker i skåp och källarförrådet som inte kom till glädje eftersom vi inte använder dem. Så jag började sålla ut och lägga ut på tradera. Det kändes som en kick när jag frigjorde mig från föremål efter föremål. Nästan som om jag vid denna förlösning kände mig lättare och friare. Kom av mig sen när jag hamnade på Sahlgrenska, men känner i nuet när vi kommer behöva göra oss av med massor av saker ingen separationsångest utan att det också kommer bli som en frigörelse.
 
Har de senaste åren rest till Sri Lanka, där jag bott i rum med pentry och bara ägt det som funnits i typ min resväska. Vilket är en skön och ganska befriande känsla. Många gånger sagt att så här kan jag tänka mig att leva som pensionär – spartanskt och utan massa ägodelar. Ett liv där jag bara är och tar dagen som den kommer. ❤️
 
Jag har vänner som lämnat det materiella samhället och dess ekorrhjul för att leva i enkla torp. Där de försöker vara självförsörjande. De tar något jobb ibland på några månader för att få in lite pengar och sedan lever de återigen i sin enkelhet. En av dem har inte ens toalett utan alla behov görs i skogen. Upplever dessa vänner som lyckliga och fria, inte alls såsom en del jag känner som jagar den så kallade materiella tryggheten som endast är ett substitut för inre trygghet. I och med 60-talets konsumtionssamhälle kom och slit å släng blev ett begrepp. Så föddes också ett habegär som med tiden blev allt osundare. En del jag känner är shopoholiker som är ett beroende likväl som alkoholism, spelberoende eller något annat missbruk. Är de lyckliga? För stunden tror jag de är det när de tillfredsställt sitt begär men jag tror också att detta är en kortvarig lycka som inom kort måste ha sin dos av shopping igen för att tillfredsställa sina begär.
 
Ser i vilken tacksamhet vår fadderpojke och hans familj lever, men i våra mått mätta har de inget.
 
Så återigen ställer jag mig frågan längtar vi efter att äga mindre och leva mer? Kommer vi bli lyckligare när vi har mindre att ta ansvar för. När vi äger mindre som kan gå förlorat.
 
Personligen känns det skönt att frigöra sig från massa saker, vilket jag som sagt började med redan innan denna process med att flytta kom igång eller så var det en början på processen fast jag inte insåg det då. För hade något frågat mig om att flytta och lämna vår fantastiska och vackra lägenhet i våras så hade jag troligtvis sagt aldrig i livet.
 
Allt har sin tid och man kan aldrig ta nästa steg förrän man är redo för det. Det hela känns både spännande och skrämmande men jag känner mig redo att hoppa och att det kommer bli så bra när vi väl landat i det nya.
 
I natt drömde jag att vi fått alla möbler på plats i vår nya lägenhet, men så blev jag väldigt orolig över var vi skulle få plats med Labans matskålar, Yumas matskålar, Yumas kattlåda, Labans säng … i detta vaknade jag med en känsla av panik som inte gick släppa helt. Även om jag rent logisk kunde förstå att vi kommer finna plats för detta när vi väl flyttat in, så gick det inte riktigt att släppa. Någonstans i det hela somnade jag i alla fall, men vaknade med en ledsenhet och skörhet i morse som om jag skulle gå sönder och brista i ut i hysterisk gråt vilken sekund som helst. Försökte känna efter men fann ingen orsak till mitt tillstånd, men det lättade framåt dagen. Försökte meditera över det men fanns ingen orsak, endast ordet omtanke. Började istället medvetet frigöra och släppa energin som var kopplad till känsla och ge mig healing, vilket hjälpte. Jag förstår fortfarande inte varför jag kände som jag gjorde, bara att det är kopplat till processen jag är i. En process som jag vill och är helt övertygad om att vi kommer landa i något bra.
 
Förr var jag alltid tvungen att förstå för att släppa taget om tillstånd eller energier, men har märkt de sista åren att detta inte alls är lika nödvändigt längre, utan kan släppa taget om känslan/tillståndet utan ha en aning vad det handlar om. Har även märkt denna förändring i mitt arbete med både klienter och elever. Hur de känner hur de frigörs sig från energimässiga blockeringar och programmeringar utan ha en aning vad det handlar om. Världen är i förändring på alla plan och det kollektiva medvetandet skapar nya förutsättningar, inte minst genom vår kvantfysiska förståelse.
 
Vart ville jag komma med detta inlägg? Jo, är det nya att äga mindre och leva mer? Jag pratar ofta om att känna sig mer levande inte bara överleva. För det är när vi kämpar för att uppnå allt som vår kamp blir till ett överlevande och det är när vi släpper taget och kapitulerar som vi känner oss mer levande.
 
Namasté ❤️
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »

En länk till min gamla blogg. http://hassenyander.blogg.se/

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Carina Karlsson » Betrakta – utan att bedöma:  ”19 feb. Tack för dina ord. Du skriver så levande. Lätt att läsa, ta in, förstå o..”

  • Dariusz Uhrberg » Betrakta – utan att bedöma:  ”Tack du delar det som smärtar som är jobbig med orosmoment Mm Det livet utmanin..”

  • Siv Åhfelt » Betrakta – utan att bedöma:  ”Blev helt tagen av din berättelse kan bara säga tack Hasse!! Hoppas vi kan ses s..”

  • Dagmar Jonsson » Betrakta – utan att bedöma:  ” Wow, tack Hasse! Din berättelse sätter ord på olika situationer i mitt liv so..”

  • Anne Lundqvist » Att vila i sig själv:  ”Så skönt att du har fått komma hem. Tack för dina tänkvärda ord ”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

-