2019 > 02

När det är dags att gå vidare men man vet inte exakt vart man är på väg - just så känns det nu. Jag känner i hela min kropp att jag är redo att ta nästa steg i min utveckling och mitt expanderande till en manifestation. Det hänger som lösa trådar runt mig och svårt ibland att veta vilken jag ska dra i, men jag känner hur universums kraft och energi arbetar för mig och för en förändring - för jag tagit steget och satt bollen i rullning. Som alltid i dessa lägen lite ovisst och mycket spel i kulisserna som jag känner av men inte helt förstår mig på. För vissa saker vill jag inte skall stämma, medan jag utan tvekan kan gå in och förstärka andra för jag vet att de gynnar mitt flöde. ❤ 

Vad finns att göra i dessa lägen? Jag är en driven person och vill gärna gå in och skjuta på förloppet, men jag vet att det är rena galenskapen. Vet att just nu gäller det att bara bida sin tid låta förloppet ha sin gång och succesivt låter universum det nya falla på plats för mitt förarbete är redan gjort. Ingen förändring är helt gratis, jag har fått arbeta och utvecklas för att komma till detta slutskede inför det nya som komma skall. Just nu handlar det att om att låt det ske som skall ske, för det blir precis såsom det skall bli. Även om jag tror mig ha den bästa lösningen så är det inte alltid så, utan många gånger landar manifestationen i något mycket smartare än jag vågat hoppas på. ❤ 

Ibland i vissa utvecklingsfaser så påverkar det även andra och jag känner att detta flödet kommer vara gynnsamt för många mer än mig. Vilket jag upplever som ett stort plus i kanten. För att bara göra saker för sin egen skull känns inte som min melodi, utan vill att det jag gör ska komma många till nytta och glädje. För när man skapar bortanför sitt ego, så blir man ett med universum och då tror jag personligen att universums flöde samspelar med dig på ett helt magiskt sätt – som jag förundrats många gånger av genom livet. Vilket jag inte tror sker då man arbetar utifrån sitt ego, utan då skapar man korthus som förr eller senare faller samman.

Utan att avslöja för mycket av det jag vet så kommer ledordet i denna manifestation vara ”VÄLMÅENDE”. ❤ 

Namasté
Hasse Nyander
 
 
Läs hela inlägget »
När vi rensade i min farbros hus så hittade jag detta foto som snabbt blev mig kärt och som en symbol för min fantastiska barndom. ❤

Det kan vara lätt att vissa dagar drömma sig tillbaka till denna tid, då allt var enkelt och tryggt. Visst har en sexåring sina problem men inte värre än att jag kunde vändas sig till pappa eller mamma som kunde lösa dem. Jag inser hur mamma var den som löste mina små problem, gav min råd som då verkade förståndiga och hur pappa stod för trygghet. Hur många gånger i livet när livet varit tufft har jag inte önskat mig tillbaka till då när livet var enkelt. Jag kan känna en enorm tacksamhet till den grundläggande, kärleksfulla och trygga uppväxt som jag fick via dem och det samhälle jag växte upp i. ❤

Mina föräldrar har alltid funnit för mig genom livet. De har ställt upp och backat upp, även om det inte varit som i den lille sexåringens liv. Men även om jag vissa dagar vill lämna över allt och krypa deras trygga famn, så är tacksam över den resa jag gjort genom livets våndor, otrygghet och rädslor. För det är den resan som gjort mig oräddare och tryggare i mig själv och i min tillvaro. Visst finns det stunder även i dag då jag kan känna mig rädd och otrygg, men det är inte på samma sätt längre . Det tar inte över mitt liv och de elemineras snabbt för ge vika för inre ro och trygghet. Är dock helt övertygad om att den grundläggande tryggheten i min barndom hjälpt mig genom dessa faser i livet. Det finns helt enkelt en grunläggande och trygg plattform för min att stå på - en djupt rotad inre känsla. ❤

När jag som 18 åring flyttade till Göteborg så lärde jag känna en del som sagt upp bekantskapen med sina föräldrar. Till en början hade jag svårt att förstå hur man kunde säga upp bekantskapen med sina föräldrar. Men ju mer jag fick kunskap och insikt i dessa nya vänners barndom så förstod jag och framförallt förstod jag hur fantastiska föräldrar jag hade. Jag insåg också vilken idyllisk uppväxt jag haft, även om det där fanns så orosmoln, så låg de utanför familjebilden. ❤

Pappa lever inte fysiskt längre, men jag har fortfarande en fin och givande kontakt med honom. Mamma lever och jag sitter nu på bussen för att hälsa på henne. Hon fanns där alltid för mig och nu är det min tur att finnas där för henne. Den 10 april fyller hon nittio år och det känns underbart få ha henne kvar. ❤

Denna bild är så mycket mig som barn, så jag kan nästan förflytta mig rakt in i min barndom via den. 

Namasté
Hasse Nyander  

 
Läs hela inlägget »

Om vi alla kunde lära oss mer om respekt till varandra och utveckla denna fina egenskap, så skulle vi gå i en rätt riktning för den förändring som så många av oss önskar skall ske i världen. Alla vill ha respekt, men alla är tyvärr inte villiga att ge respekt. Jag är personligen inte perfekt men jag gör vad jag kan för alltid ha detta med mig att ge respekt och respektera andra och mig själv. ❤

Vi kan till förbannelse klaga på att andra inte har respekt eller respekterar, men som alltid så börjar processen hos oss själva, inte någon annanstans. För om ingen börjar så blir det ingen process. Men skulle det bli en epidemi över världen av kraften respekt så skulle en stark vind strax växa till en orkan som drar med sig allt i sin väg. ❤

Var finns du i denna process? Jag vet att det inte är lätt i alla lägen, men om vi gör så gott vi kan så gör vi alla vårt bästa.
Detta är också orsaken att jag tilltalas mycket av influensen coexist inom en del andligasammahang. Försöker ha det med som en grund i min andlighet och mitt andliga arbete. Likväl är det något som stämmer bra in The Church of Good Will filosofiska tankegångar. Coexist att samexistera, när vi lär oss leva sida vid sida med våra olikheter, så tror jag med tiden att det kommer leda till coexist peacefully – att samexistera fredligt. Fred på jorden vill alla ha, men är alla redo att gå vägen som leder dit?

Jag tror inte alla är redo, men vi som är det får börja gå och förhoppningsvis så får vi fler och fler följeslagare på vägen.
Jag hör redan i mitt huvud ”alla andra - dom gör inte - varför ska jag”, det handlar inte om alla andra eller någon annan, det handlar här och nu om dig. För vi gör väl inte alltid som alla andra, men varför ska det vara så viktigt när det handlar och processer i positiv riktning?

Apropå att alla vill ha fred, så vänder jag mig inte i detta blogginlägg till dem som önskar makt. För de är för mig som drogberoende och de måste fört och främst bli av med sitt beroende av maktensdrog. Som jag skrivit tidigare så är deras viktigaste kraft splittring, så låt dem inte splittra oss, låt deras maktgalna begär ena oss istället.

För mig är respekt och att samexistera två viktiga beståndsdelar i andligutveckling. Andligutveckling handlar inte om hur intuitiv jag är eller hur briljanta bevis jag kan ge på fortlevnad. Det är medialitet och medialitet är en teknik. Andlighet bör däremot vara en del i ens medialitet, men det är långt ifrån alla mediala personer som har den delen med sig i sitt utövande.

Systrar och bröder som är redo kom med mig på respektensvandring, för varje steg vi tar förändrar vi världen lite granna. Vi är inte perfekta någon av oss men vi gör något – vi gör så gott vi kan. ❤

Namasté
Hasse Nyander


 

Läs hela inlägget »

En länk till min gamla blogg. http://hassenyander.blogg.se/
  • Darek » Välmående:  ”Visst jag känner samma ibland känsla av vilsenhet men enda vägen är rak❤️”

  • Ulrika » Trygghet :  ”Du ser verkligen lugn, trygg och lycklig ut på den bilden. Dina föräldrar ger et..”

  • Mia O » Respekt :  ”PS tokgillar ordet COEXIST - SAMEXISTERA DS”

  • Mia O » Respekt :  ”Så himla tydligt uttryckt. Som boende i en storstad kan jag gå ut med lugn i sin..”

  • Vera Wennerholm » Universum:  ”Tack för denna text.Det är sannerligen en bra påminnelse.Jag är fullständigt öve..”