2019

Sitter idag med planeringen inför helgens Ashram, vissa delar har genom åren blivit fasta moment i programmet och andra växlar från gång till gång. De finns så mycket att dela vidare, så mycket att samtala om. Så det svåra är inte att finna fram till vad som skall väljas bort och vad som skall få bli till en beståndsdel i detta Ashram. ❤️
 
Med glimten i ögat fick dessa helger namnet Ashram for lightcarriers, vilket får människor ibland att undra om de kan komma fastän de inte är några lightcarriers. Fast i mina ögon är det just det vi alla är, bärare av ett inre ljus – vår själ. Ashramets grund är ju att skapa ett heligt rum för sin egen utveckling och sitt välmående. Då kropp, själ och ande finner balans med varandra och skapar själsligfrid. Inget som händer på en helg, men man får redskap att fortsätta med och framförallt så spelar kontinuitet en stor roll i denna utvecklingsprocess. Tror som sagt var inte på Quick fix i några varianter, utan träning, tålamod och tillit är det enda som gäller i dessa processer. ❤️
 
Även om Sverige och svenskarna är i behov av nya sammanhang, så är inte alla redo för det och dess föränderliga process. Dit utvecklingen i stort går är ohållbart, vilket många inser. Inte minst alla som drabbats av stressrelaterade problem, så vi måste skapa nya sammanhang som hjälper medmänniskor till förändring. För all utveckling och förändring börjar hos var och en. Det är på så sätt påverkan och förändringen sker i samhällsbilden. Vi kan se genom historien vilka influenser som fått stark påverka på samhällsutveckling. Vi har ett val att vara med och göra denna förändring som behövs i nuet genom att börja hos oss själva. Det är lätt att sitta och klaga, men att lägga den kraften på sin egen utveckling och förändring verkar svårare. Trots att det är där vi bör lägga denna kraft, men som alltid är det lättare att skylla på någon annan eller samhället än att ta sitt eget vuxna ansvar över sitt liv och sin tillvaro.
 
Är oerhört tacksam över alla dessa medmänniskor som kommer i min väg genom livet. Just för att jag vet att de allra flesta är redo för en förändring och att den börjar här och nu med dem själva. Har mött otaliga genom åren utan ork, lust och motivation som förändras till levnadsglada människor med livskvalitet. En förändring som de alla ska vara väldigt stolta över. En inre förändring som också påverkar det yttre till förändring. ❤️
 
Ju fler vi blir som skapar denna förändring ju starkare blir kraften och dess påverka på samhällsbilden.
 
Mens sana in corpore san – en sund själ I en sund kropp är en bra början. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »

I ovissheten trots att jag vet slutresultatet av förloppet, gillar inte att leva i ovisshetens landskap. Uppskattar när saker och ting sker och faller på plats. Jo, jag vet att ovissheten är del av resan dit, men ibland är dessa lägen enklar att förhålla sig till och andra gånger svårare. Visst finns det något att lära på vägen, vilket det alltid finns och just tålamod är min akilleshäl.
 
Jag kan gå och vänta på förlopp i åratal och det är helt okej, men just när de tar fart och börjar hända så sviktar mitt tålamod och jag vill nu. Konstigt att alltid slutspurten är som längst. Vad kan gå fel? Inget, det blir alltid som det ska bli och det är jag väl medvetenhet om. Trycket lättar när jag skriver, som alltid – för skrift och tal lättar på trycket av tankar som envist cirkulerar runt som i en labyrint inom mig.
 
Tålamod, tycker en hel del i min personliga/andliga utvecklingar har handlat om detta. Tycker jag efter alla år borde ha lärt mig detta, så jag slapp gå in i dess kraft och energi. För vad den gör är att dränerar mig på energi och jag blir ofokuserad. Förhållningssätt, allt handlar om förhållningssätt. Men konstigt när något ligger långt borta kan jag vänta i evighet, när det ligger när och är på att manifesteras då tryter plötslig mitt förhållningssätt. Kanske är det så att ju närmare vi kommer något desto mer växer entusiasmen och dess energi vill inte vänta – den vill nu. Så jag borde kanske ändra min känsla till att vara entusiastisk istället för otålig.
 
Att skriva är bra det kanaliserar ut oönskad energi och ger möjlighet till förändrandet att förhållningssätt.
 
Trots att jag vet vad min inre röst säger mig, trots att jag vet vad känslan i kropp säger – så var jag tvungen att lägga ut lite kort på förloppet när jag kom till jobbet. Självklart sa korten samma sak, vilket hade förvånat mig om de inte gjorde. Men ibland är det skönt med lite extra bekräftelse, svart på vitt liksom. Så nu får jag ge mig och ge det hela tålamod och ha tillit till förloppet. När det gäller mina egna issues så är jag bara en vanlig människa och tur är väl det. För att vara någon övermänniska är inte lika stort som att vara mänsklig.
 
Nu njuter jag av det som komma skall och vet att det blir som det ska bli, för det gör det alltid. Ser med entusiasm och glädje mot framtiden och dess för mig viktiga utveckling. Släpper taget och låter det sköta sig själv för att manifesteras på bästa möjliga sätt. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »

Jag anser mig leva min dröm så gott jag kan och när jag lever min dröm så känns det för mig självklart att vilja dela med mig av min passion. För mig är inte drömmar bara drömmar, utan drömmar skapar vi för att via dem skapa vår tillvaro. Även om en del känns omöjligt och hopplöst ibland så brukar det hela med tiden falla på plats och manifesteras när tiden är inne. Kanske har ni som jag lite problem med tålamod och att invänta att drömmen ska förverkligas. Men det finns ingen anledning att ge upp och släppa taget om drömmen, för lika viktig är att leva för sina drömmar som att de manifesteras. ❤️
 
Det talas hela tiden om att det är resan dit som är det viktiga inte målet och visst är resan dit av stor viktig. För det är genom den vi lär oss och får insikt som blir till vishet, det är först när vi uppnått vishet som drömmen kan ta plats i vår fysiska verklighet. ❤️
 
En del drömmar har en form i ett skede i livet, men samma dröm kan ha en annan form i ett annat skede. Det innebär inte att vi övergav drömmen för en annan utan att vi helt enkelt hängde med i dess utvecklingsskede. Jag ska inte gå in på mina drömmar och dess olika skeden, utan jag vill uppmuntra er att hålla fast vi era drömmar och samtidigt vara flexibel att följa med i dess förändrande utveckling allt efter vår egen mognad. ❤️
 
Så våga drömma är första steget till att förverkliga sina drömma. Inget är omöjligt allt är möjligt. Varsågod att komma med invändningar, men det visar bara på att man begränsar sin tillvaro och det är först när man släppt sina begränsningar som allt kan fulländas. Jag är välmedveten om att jag själv tidvis begränsar min tillvaro, men jag är också väl medveten om att jag då förhindrar jag den utveckling som jag önskar se i livet. ❤️
 
Sen bör man syna sin dröm, varför jag önskar den? För kanske är det så att jag önskar just det för att det är något annat jag egentligen önskar, men tror mig att detta måste ske först. Så syna vad er dröm verkligen innebär och vad ni vill uppnå med den – inte vad som behövs innan den kan falla på plats. Jag skulle kunna dra otaliga exempel på saker jag drömt att förverkliga, men insett med tiden att det inte var min dröm, utan jag trodde mig behöva detta innan jag kunde förverkliga det som verkligen var/är min dröm. ❤️
 
När min systerson konfirmerades skrev jag på hans konfirmationskort att drömmar är kompass och karta till livet, så sluta aldrig drömma. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »

Vi föds alla för att vara goda och göra gott är min stora övertygelse, med full entusiasm av godhet går vi ner på jorden i en förkroppsligad form med olika uppdrag. En del av oss föds in i kärleksfulla och trygga förhållande, andra i dysfunktionella familjer, en del växer upp i en omgivning av rent hat. Våra första levnadsår präglar oss starkt och en del kommer förlora sina intentioner att göra gott i sin uppväxt. Självklart kommer även våra kommande upplevelser genom livet prägla oss, lite olika beroende på upplevelsens karaktär och styrka utifrån hur vi upplever den. Det som påverkar någon starkt kanske inte påverkar någon annan på samma sätt. Vi är helt enkelt olika hur vi upplever och påverkas av händelser i livet.
 
Det bor gott och ont inom oss alla, men vår intention var att utveckla och agera utifrån det god i livet. Men det vi göds med och det vi göder oss med växer, så det är för mig helt logisk att vår sociala miljö och uppväxt är näringen till vad som kommer att växa. Är själv uppvuxen i en kärleksfull och trygg miljö, men genom livet har jag växlat mellan att göda det goda och det onda inom mig, men grundplattform inom mig har aldrig tillåtit det onda att ta överhand. Jag är oerhört tacksam för denna grundtrygghet och inser att saker och ting kunde varit helt annorlunda om jag haft en annan uppväxt.
 
Så att kunna vara objektiv och inse att det finns gott inom alla är för mig av stor vikt, utan att för den del förneka deras onda handlingar. Men vem är jag att döma även om jag då och uttrycker mina åsikter om olika agerande. För mig är inte döma och att uttrycka sina åsikter samma sak, jag dömer inte dem som människor, men jag har en åsikt om deras handlingar. Jag vet att det finns gott inom dem och livet fått dem att göda det onda och att skapa sina handlingar utifrån det. Så en viktig fråga i det hela är vad är det som göder dem, var är orsaken till att ondskan inom dem tar överhand?
 
Jag är välmedveten om att vi alla har ett vuxet ansvar att ta ansvar för vårt liv och våra handlingar. Vilket för mig inte varit så svårt när jag väl gjorde det, då jag vuxit upp i en trygg och kärleksfull miljö. Men jag ser sceneriet i andras liv och kan ha en förståelse till vad som påverkat dem. Vilket inte innebär att jag försvara deras handlingar, men jag kan känna en förståelse och medkänsla till dem. ❤️
 
För mig finns inte rent onda människor utan människor som blivit fysiskt och psykiskt skadade genom livet. Kan jag hata dem? Kan jag älska dem? Nä, men jag kan försöka finna förståelse och känna medkänsla. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Inom mig finns en eld som brinner, en stark passion till att hålla utbildningar och dela vidare av de insikterna samt kunskaper jag tagit dela av så här långt i livet. Vissa av dessa insikter och kunskaper har kommit via utbildningar som jag gått, andra genom livet och min egen personliga/andliga utveckling. Det ena utesluter inte det andra utan de är lika viktiga båda två.  Däremot tror jag inte på att enbart vara autodidakte eller att bara äga instuderad kunskap, utan tror kunskap och livskunskap skall gå hand i hand som ett par handskar för att skapa en genuin helhet. ❤️
 
Denna inre passion är det vackraste jag äger, denna eld som flammar upp så fort jag får en vetgiriggrupp framför mig. I denna situation känner jag mig som lyckligast och där jag till 100% kan leva ut hela mig. Få tillgodose alla mina sidor och behov, samtidigt finnas där och göra något för andra och deras utveckling.
 
Möter ibland människor via mitt arbete som inte funnit sin passion i livet och för dem så blir livet ofta innehållslöst och utan mening. Även om jag vet att någonstans där inne flammar en inre eld, så är det inte alltid lätt att hjälpa dem att få den att flamma upp och få tillgång till dess passion dess glöd. Andra förstår sin passion men tror inte att den skulle kunna vara möjlig för dem, vilket gör dem återhållsamma till att tillgodose sig den. Alla borde ha rätt att leva ut sin passion – alla borde ges sig friheten att leva ut den. Själv är jag nog för obstinat och rastlös för att kunna hålla mig tillbaka. Det har alltid varit så att det som i nuet är min passion är det som jag lever för som ett inre kall. Det är det som ger mig livsenergi och livskvalitet oavsett vad det varit i olika skeden i livet. Kanske är den stora meningen med livet att leva ut sin passion och skapa möjligheter för den? Ser hur hela mitt liv fört mig hit, hur allt som varit har varit ett steg mot detta mål. Hur var livsepoks passion och livserfarenheter är en del i att nå min allra innersta passion. Kanske har jag nått ända in eller kanske är detta endast ännu ett steg för att nå ännu längre in i den passionerade elden som brinner inom mig – vem vet?
 
Jag vet att jag är en bra pedagog, inte för att jag är bäst eller är den som besitter mest kunskap utan för att jag älskar att vara det. ❤️
 
Min pedagogik är lekfullhet för det finns inget bättre sätta att lära sig än genom lek och lekfullhet. Titta bara på små barn hur de lär in massa genom lek, så kommer skolstarten och en del tappar lusten att lära.
 
Min metafor för mig som pedagog oavsett vilken utbildning det än gäller är att alla fått vingar. Min uppgift som pedagog är att lära dem att flyg – flyga fritt och vara väldigt varsam så att jag inte vingklipper någon.
 
Den inre elden är det viktigaste människan äger. ❤️
- Edith Södergran
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »
Var rädd om dig, något många säger i all välmening och framförallt till en som mig som har varit svårt sjuk. Men det handlar inte endast om att vara rädd om sig själv, utan likväl att inte vara rädda för livet. Jag ser det som en ständig balansgång mellan att vara rädd om sig och att inte vara rädd för livet. Att leva fullt ut är inte självklart för alla och kanske skrämmande, både för en del som varit just svårt sjuka och de som låter sig hindras av andra orsaker.
 
Jag dog inte 2008 då jag var svårt hjärtsjuk fast oddsen var små att jag skulle överleva, men jag överlevde inte för att gå omkring och vara rädd utan för att leva - leva livet fullt ut. Vilket jag gör mitt bästa för att leva upp till. Är inte rädd för döden, den kommer när den kommer. Men jag skulle tycka att det var fruktansvärt att vara döende och inte levt livet fullt ut. Många tycker säkerligen att jag i vissa fall är dumdristig, men jag tänker leva till jag dö - inte dö och vänta på att livet ska ta slut.
 
På en cancergala på 80-talet sjöng Lillbabs ”jag ska leva till jag dör”, även om jag då förstod hennes andemening så kände lite märkligt med detta musikval i sammanhanget. Men idag förstår jag det fullt ut, för vad i livet kan vara viktigare än att leva till man dör?
 
Personligen har jag hellre ett kortare och innehållsrikt liv, än ett långt och meningslöst. Det sägs att på dödsbädden brukar de flesta inte ångra vad de gjort utan vad de inte gjorde. Mitt motto har länge varit att jag inte tänker ligga där och känna att jag inte gjorde det jag ville av mitt.
 
Det fanns en tid då jag hade svår migrän och vågade knappt vistas i vårsolen, för det kunde ge migränanfall. När jag hade gått in i väggen våga jag ibland inte gå ut för rädslan att få panikångest. Första tiden efter min hjärtsjukdom var jag oroligt att falla ihop när jag var utomhus. Mina rädslor hindra mig att leva livet fullt ut. Idag har jag tagit lärdom av dessa skeden och tänker inte låta något hindra mig från att ta del av livet och leva det fullt. Även om det ibland innebär i andras ögon att jag inte är rädd om mig själv.
 
Var inte rädd för att leva livet fullt, låt inte dina rädslor hindra dig. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander

 
Läs hela inlägget »

Ser hur vårsolen smeker de skira knopparna utanför vårt hus. Känner värmen och glädjen som spira inom mig av detta så välkomna vårtecken. Allt har verkligen sin skönhet och njutning, från att kommit från Sri Lankas exotiska skönhet till Sveriges som i sig bär sin skrud så vackert. Visst ligger skönhet i betraktarens ögon, men kanske även viktigt att vidga sin förmåga och se skönhet i allt. Jag vet att jag skriver de orden med riska att ett flertal kommer räkna upp vad som inte bär på skönhet, men jag är helt övertygad om den finns där. Den syns kanske klart och tydligt i en annans betraktares ögon eller om du vidgar din förmåga till att se och uppleva skönhet så finner du den kanske även där du till en början inte uppfattade den. ❤️
 
Torget utanför oss blev ett år utnämnt till ett av Göteborgs fullaste torg. Det var på samma torg jag idag såg skönheten i de solsmekta vårknopparna. Allt handlar om en förmåga att se och uppleva skönheten. ❤️
 
Jag kan se en så vacker skönhet i den singalesiska/lankesiska mentaliteten, men en helt annan skönhet i den svenska. Men det innebär för mig inte att de ena är skönare än den andra bara olika former av skönhet. Kanske ska vi inte jämföra skönheter med varandra utan se var och en för dess skönhet och uppskatta dem utifrån det. ❤️
 
Jag väljer att se och uppleva skönheten i världen. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Sista morgonen på takterrassen i Hikkaduwa. Känner blandade känslor, allt från förnöjdhet över vår gemensamma tid här och lite vemod att behöva lämna och åka hem till Sverige. Men om ett år är jag här igen, underbar känsla att veta att jag skall komma åter. För Sri Lanka känns som mitt andra hem. ❤️
 
Det jag är mest nöjd med på denna resa är att jag haft en sådan fantastisk grupp, hjälpsamma och samverkande. Ett gäng med mycket skratt och humor, lite rappa i käften på ett skönt sätt. Så förutom fantastiska Sri Lanka så tar med mig denna känsla och kärlek till gruppen som ett skönt minne att leva på tills jag åter sitter här med en ny grupp. Hoppas det blir en lika fantastisk sammansättning nästa år.  ❤️
 
Mitt starkaste minne denna gång blir den gående meditation i tystnad som vi gjorde i djungeln. Väl framme vi vattenfallet slog vi oss ner och i meditation fokuserade oss på natur och tillät oss att bli ett med Moder Jord. Efter meditation badade en del i vattenfallet. Vi alla njöt och roades av de nyfikna aporna som kom fram till oss. Denna djungelvistelse avslutades med en liten fika på ett litet café i utkanten av djungeln. Ser framemot att göra denna utflykt näst år och nästkommande år. ❤️
 
Dags att ta mig ner till trädgården för att leda morgonens Ashrampass. Jag hoppas verkligen att gruppen kommer anamma detta sammansatta pass för välmående och livskvalitet, så det blir en del av deras vardag liksom det är en del av min. Jag kan bara ge ut verktygen och sen är det upp till var och en att anamma dem.
 
Nu har jag intagit stranden för en sista gång. Tackat stranden och oceanen för allt den givit mig under dessa veckor. Sol, värme, bad och livgivande energi som varit gynnsamt för både kropp och själ. Bugar mig inför Världs Alltet och tackar av ödmjukhet att få vara en del av detta. ❤️
 
Ödmjukt har försökt på bästa sätt visa gruppen hur oerhört tacksam jag är över dem som grupp och att jag fått äran att göra denna resa tillsammans med dem. En resa som fört oss både in i vår inre värld och den yttre. Alla fick sedan delge sin tacksamhet till gruppen och resan. Sen begav vi oss ut i kvantfältet där vi lät oss uppleva där förändring som denna resa gjort i vårt inte. För att sedan gå in i tacksamhetskänslan och dess magiska energi. ❤️
 
På en av våra absoluta favoritrestauranger Universal beach intog vi den sista måltiden och njöt av deras underbara mat samt gästvänlighet. Nu är det bara att sitta ner och vänta på transfern som ska ta oss till Colombos flygplats.
 
Tack Lillan och Ali för denna gång. Tack Sri Lanka och på återseende. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Det är tidig morgon, solen stiger upp bakom de höga palmerna. Luften är sval och frisk, en hel orkester av fåglar av olika de slag kvittrar i djungeln. Allt är så lugnt och stilla, en njutning att bara sitta i denna andaktsfulla morgon och inta mitt kaffe. Det är bara jag, djungeln och stillheten, ett sådant underbart sätt att inta morgonen. Jag skulle troligtvis kunna släppa taget om allt och leva så här. Kanske är det så här vi alla borde leva, istället för det maskineri vi tar oss fram genom i vårt västerländska samhälle.
 
Inget händer och samtidigt händer massor, men det känns inte som någon händelse då jag bara är mitt upp i det och en del av det hela. Detta är en total numedvetenhet – här och nu. Det fantastiska med detta land är att jag behöver inget göra för att vara i nuet, som om inget annat existerade. Hemma försöker jag alltid leva i nuet, men det innebär att jag försöker och får ibland kämpa för att lyckas hålla mig där. För mig är detta lands atmosfär rena magin, kanske det inte är så för alla men för mig är det ett tillstånd som bara är. ❤️
 
Morgonstund har guld i mun och just här och nu kan jag inget annat än att intyga att det är sant. Jag har aldrig varit någon morgonmänniska utan nyvaket och sömndrucket tvingat mig upp om jag behövt gå upp tidigt. Jag ser hur jag med åren går upp tidigare och samtidigt tänker man kan inte gå upp så här tidigt om man inte måste. När min pappa inte arbetade och sen när han slutade arbeta så gick han alltid upp minst en timme innan resten av familjen. Jag kunde aldrig förstå vad han gjorde uppe då. Tyckte han var konstigt som inte låg kvar och drogs sig som min mamma gjorde, men jag förstår honom mer och mer för varje morgon som jag kliver upp. Jag förstår att detta var hans stund med en kopp kaffe, bara han och morgonen. Idag njuter jag själv lika mycket av denna morgonstund som jag numera kan förstå att han gjorde. Sådan fader sådan son. ❤️
 
Min pappa var född 1920 så även om det fanns mycket filosofiskt och djupsinnigt inom honom så kom det aldrig till yttryck så som det hela har gjort för mig. Ju äldre han blev ju mer började han prata i buddistiska termer fast han aldrig sysslat med någon buddism i detta livet. ❤️
 
Själv blev jag kär i buddism när jag började i högstadiet och vi fick en fantastisk religionslärare som lärde oss allt om världens olika religioner och filosofier. Denne lärare var också missionspastor, men aldrig att han framhävde sin tro som mer sann än någon annan. Han har på många sätt varit en sann förebild för mig genom livet och min vandring.
 
Namasté
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »

Älskar att flyga och känna friheten ovan molnen. Släppa allt och veta att nu är allt utom kontroll oavsett vad som händer. Det som sker det sker och i ett flygplan blir det som tydligast för mig. Känslan att vara närmare Gud och himmelriket, fast jag är av uppfattningen att Gud finns överallt som Alltet. Troligtvis är det barndomens metafor som är djupt präglad inom mig och ger denna känsla. En hel del filmer och bilder har också genom åren förstärkt denna barndoms version av himmelriket. ❤️
 
Efter att varit uppe i himmelriket så landar vi i paradiset – Sri Lanka. Bara jag sätter ner mina fötter här känner jag stillhet som fyller mig. Sen när jag kliver ut från flygplatsen och doften av Sri Lanka fullkomligt väller över mig så känner jag en total sinnesfrid. Detta känns verkligen som mitt andra hem. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men här kommer jag så nära allt. Lite obeskrivlig känsla, men som om allt helt plötsligt var här och nu. En spännande sak i det hela är jag kommer så nära sig själv på ett annat sätt än hemma och hur jag går in i de processer som jag är redo för att göra. Att vara här är rena personliga och andliga utveckling, bara genom att existera här och nu i närhet till allt – till Alltet. ❤️
 
Jag sitter och skriver på takterrassen på en sida ligger Hikkaduwa och på den andra sidan djungeln. Stadens ljud blandas med djungels och jag kan starkt uppleva närheten till dem båda på en och samma gång. Båda har sin tjusning och funktion, men en underbar känsla av samstämmighet dem emellan. Allt detta är det fridfullaste jag vet. Under tiden jag sitter här har jag haft besök av några jordekorrar då och då, känner även närheten till dessa små filurer. ❤️
 
Idag ska jag och Monika åka och hälsa på vår fadderpojke Sandalu och hans familj. Att få möjligheten att komma en singalesisk familj så nära och vara en del av deras tillvaro är en fantastisk förmån. Första gången vi var där fick jag skärpa mig för att hålla tillbaka tårarna utifrån vilket område de lever i, vilket får en att inse vilken enorm materiell och ekonomisk standard vi har. Däremot att få komma in i deras liv och se denna enorma värme, lycka och närhet till varandra som de har, så blir jag så överväldiga av vad som är det allra viktigaste i tillvaron. Från första stund såg jag hur Sandalu fullkomligt älskar och dyrkar sin pappa den fanns en sådan enorm kärlek och värme dem emellan. Att se Sandalus pappas stolthet över sin son värmer långt in i hjärtat. Plötslig verkade de i min ögon inte fattig längre, utan det handlade mer om vad mitt västerländska synsätt menade med fattigdom. På många sätt är de mångt mycket rikare än oss. ❤️
 
Jag ser framemot en dag med närhet och värme. En möjlighet att lära känna denna familj ännu mer och komma dem ännu närmare. De har mycket att lära mig bara genom sin existens här och nu. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Det har varit många förberedelser inför Sri Lanka resan och den sista vecka har känts lite stressig hur jag ska hinna. Så nu när allt är klart förutom att packa så känns det lite konstigt. Vad har jag glömt att göra? Det är troligtvis inget, men från att varit igång så mycket blir det så stilla och tomt. En konstig känsla som jag upplevt många gånger då alla förberedelser är klara. Så nu kan jag luta mig tillbaka och bara njuta av de dagar som är kvar innan resan. ❤️

Jag älskar den känslan när jag slår mig ner i flygplanet och vet att nu kan jag bara förhålla mig utifrån stunden och det som sker. En känsla av att släppa taget och bara ge sig hän. Känner en euforisk känsla i hela kroppen inför denna resa och vet att den kommer falla på plats så himla bra. En stor del av denna känsla tror jag är att jag förra året inte tog med någon grupp, utan reste helt själv och kände in inför denna resan. Jag reflekterade samtidigt utifrån mina erfarenheter från den tidigare resan och fann en grundläggande känsla som jag kommer låta genomsyra årets. Sist hade jag så mycket krav på mig själv att leva upp till och det känner jag inte alls denna gång. Vet att vi ska vara i nuet och bara ha det fantastiskt tillsammans i en skön gemenskap. Det är det allra viktigaste och dessa ögonblick kommer ge oss minnen för livet. ❤️

En sak som jag också inser är att de år jag nu hållit mitt Ashram i Göteborg/Mölndal, har gett mig insikt och erfarenhet om att skapa rummet som erbjuder till att andlig/personlig utveckling. Genom de olika Ashramen har jag sett vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra. För mig är den andliga resan till Sri Lanka en förlängning av dessa Ashram. I sin grund handlar allt om samma sak som det gör i själavård, att skapa balans och harmoni mellan kropp, själ och ande för att få själsligfrid. ❤️

Det är skönt när erfarenheter lägger sig på plats inom en och man fylls av känslan det här kan jag. Vilket får en att känna sig trygg och flexibel inför det som komma skall. Tänkt vad vore vi utan livets erfarenheter och insikter, så väl goda som de som kanske inte funkade helt och hållet. Utan dessa hade ingen utveckling skett och att växa genom sin egen resa är ju mina intentioner och mitt motto.

Så förändringens vindar skrämmer inte mig, utan jag välkomnar dem och ibland till och med påkallar dem.

Allt med den andliga resan startade som en dröm 2004 och drömmar är till för att förverkliga, för de är som kompass och karta till framtiden.

Namasté
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »

Det är fredag och som vanligt under terminsäsong så startar jag upp en helgutbildning. Denna helg är det Själavård block 5, med andra ord nästsist helgen i grundutbildningen. Det tog några år innan jag kände mig redo att vågade hugga in i att starta upp den allra första omgången. Idag känner jag stor tillfredsställes till att jag kom till skott och detta är en utbildning som jag känner stor stolthet till att ha skapat. Den ligger ännu i sin barndom och faller mer och mer på plats för varje kursomgång jag startar upp. Så det är med spänning och förväntan som jag startar upp en ny kursomgång senare under våren 2019. Detta blir den tredje kullen av religiöst obundna själavårdare. ❤️

Vi lever definitivt i ett samhälle av förändring och utveckling. Vi sekulariserar allt mer och vår trosuppfattning finner nya former. Många gånger helt individuella former för var och en, inte alls att vi längre måste finna oss i att förenas runt massa trossatser och dogmer. I och med det så behöver också den traditionella själavården en motsvarighet som inte har någon religiösanknytning. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – jag tror att framtiden själavårdare är medium, healers, astrologer, alternativterapeuter, med flera. För det är många gånger dessa som man sökt sig till genom livet olika skeden och med det blir det också naturligt att vända sig till dem i skeden av behov av själavård i stället för en präst eller diakon. Jag vet att det även kommer ta tid innan världen har anammat denna nya form av själavårdare, även om jag ser att uppdragen blir fler och fler för varje år. Men Rom byggdes inte på en dag och det gäller helt enkelt att bida sin tid och låt det hela sakta men säkert växa fram. Något som jag hade mycket svårt för tillbaka i tiden, då jag ville att allt jag företog mig skulle hända nu. I detta fall är det bara så att det får ta den tid det tar, jag vet att jag har påbörjat något nytt och bra. Så jag lutar mig tillbaka och känner mig förnöjd med det. ❤️

Med åren vågar jag också ta på mig mer och mer av de olika lektionerna, som jag från början hade gästlärare på för jag kände mig osäker i ämnet och inte hade tillit till min egen kunskap och kapacitet. Vilket gör att dessa lektioner får ännu mer fördjupad touch av mina filosofiska tankegångar. Vill inte förringa de gästlärare vi haft, för de har alla varit bra och fyllt en stor viktig funktion på vägen i utbildningen framskridande och utveckling.

Jag vet inget vackrare sätt att kunna finnas till för mina medmänniskor, än att kunna finnas där i dessa stunder. Ibland av glädje och lycka, ibland i sorg och förtvivlan. För en själavårdares uppdrag innebär alla olika känslotillstånd i livets olika skeden. En viktig sak i det själavårdande uppdraget är att inge hopp där hopplösheten bor.

Jag har skrattat, gråtit, glatts, förundrats, kontemplerat … ihop med de medmänniskor som sökt sig till mig. Allt för att skapa balans och harmoni mellan kropp, själ och ande för att skapa själsligfrid.
Det själavårdandeuppdraget består inte endast av de själavårdande samtalen mellan själavårdare och konfident som man så många gånger förknippar med själavård. Utan en stor del är att förrätta olika andakter och ceremonier som vigsel, namngivning och begravning. Som jag skrev tidigare att finnas med i livet alla olika skeden.
Är alla lämpade för detta uppdrag? Jag tror inte det utan man måste ha ett genuint intresse av sina medmänniskor och kunna sätta sin egen trosuppfattning åt sidan för att kunna finnas där den jag möter befinner sig. ❤️

Avslutar denna text med Kierkegaards kloka ord: Om man i sanning skall lyckas föra en människa till en bestämd plats, måste man först och främst se till att finna henne där hon är och börja där. Detta är hemligheten i all hjälpande konst.

En länk för er som blir nyfikna och vill läsa mer om vår Själavårdsutbildning: http://www.thechurchofgoodwill.se/själavårdsutbildning-41399869
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

 
Efter mina klientmöten idag, då jag var ute på promenad med Laban så började jag fundera över kärleken till mig själv eftersom det dykt upp som ämne under dagen. Så plötsligt insåg jag hur mycket jag älskade mig, att jag själv faktiskt var den som jag älskade mest av alla. Varken egoistiskt eller narcissistiskt utan en ren och vacker naturlig kärlek till sig själv. Denna känsla uppfyllde mig i en näst intill nyfrälstkänsla och jag upplevde ingen röst inom som skrek att så får du inte tänka, så får du inte känna … utan bara en självklar känsla att så här borde alla få rätten att känna kärleken till sig själv. ❤️

För mig personligen blev detta en häftig insikt, då jag genom livet inte alltid älska mig själv, varit min största kritiker och den som behandla mig mest illa av alla genom livet. Jag visste att jag nått ett stadium av att älska mig själv såsom jag är med alla mina egenskaper och egenheter. Men denna känsla av total kärlek var överrumplande såsom en villkorslöskärlek. ❤️

Jag bad för cirka 13 års sedan att få lära mig älska villkorslöst, borde vetat bättre för jag vet att man inte bara får något utan man utsätt för situationer och prövningar som man lär sig via för att uppnå sitt önskade mål. Jag utsattes definitivt för prövningar och situationer. Vid flera tillfällen tog jag tillbaka min önskan och sa att jag inte är redo att lära mig älska villkorslöst. Med tiden försvann dessa prövningar och jag kunde andas ut. 2009 var jag och Monika hos John of God i Brasilien främst för att jag vill tacka för den hjälp och den andligaoperation jag fått då jag var mycket svårt hjärtsjuk 2008. En av de sista dagarna föll jag på knä i trädgården och bad att få lära mig älska villkorslöst. Kände mig stark och redo, samtidigt som jag undrade om jag inte var klok i huvudet som bad om detta igen.

Kan inte påstå att det kom prövningar på samma sätt denna gång och jag kände ofta att jag inte kunde älska allt och alla villkorslöst. Så idag när jag uppfylldes av denna starka känsla till mig själv och allt blev så överrumplande, så insåg jag något jag faktiskt inte hade förväntat mig – att den villkorslösa kärleken började med kärlek till mig själv. ❤️

Jag tror inte jag i dags datum kan älska allt och alla villkorslöst, men det får framtiden påvisa. Men jag inser att jag är ett steg på vägen och att jag inte förstått att denna process pågått i alla dessa år.
I denna stund känner jag varken rädsla eller tvekan, utan lär mig älska villkorslöst. Jag känner mig tryggt stark och förankrad i denna önska – framförallt känner jag mig redo. Vilket jag absolut inte var för cirka 13 år sedan. Men alla dessa år av prövning och process har fört mig hit.

Under ett Energimedicinskt healingterapisamtal idag hamnade vi i att vara nöjd med att vara den man är inte vad man gör. Jag behöver ingen yrkestitel eller dylikt, det är fullgott att vara Hasse. Vi är så bra på att identifieras oss med vad vi gör och vi frågar ofta vad andra gör.

De gånger som jag t.ex. besök vår fadderpojke och hans familj på Sri Lanka så har aldrig någon frågat vad jag gör, utan de är genuint intresserade vem jag är.

Så jag känner stor tacksamhet till den klienten och det klientmötet som förlöste och förde mig in i denna insikt av eufori. Snart sätter jag även ner mina fötter på Sri Lanka, där är viktigt vem jag är inte vad jag gör. ❤️

Med all min kärlek till er – Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »

Det börjar pirra i magen av förväntan inför den Andliga resan till Sri Lanka. Det snurrar runt i mitt huvud inför de delar jag kommer att hålla i. Förra resan kände jag nog mer stress inför, men denna gång känner jag mer att det kommer bli så himla roligt. En stor skillnad mellan de båda resorna är att den förra var min första och nu har jag en hel del erfarenheter med mig från förra. Känner mig på så sätt skönt avslappnad och att det blir som det blir och då blir det alltid bra. Jag personligen har en mer nertaggad inställning och med det inte lika mycket förväntningar på mig själv. Tänk var empirisk erfarenhet kan göra och man vet aldrig hur saker faller ut förrän man har testat dem. Visst man kan spela upp scenarion i huvudet hela tiden, men det hjälper inte för det blir kanske i slutändan på ett helt annat sätt. Så jag ser med spänning fram mot att uppleva stunden, istället för att planenligt genomföra den. ❤️

Ser med stor glädje framemot att få träffa vår fina fadderpojke Sandalu och hans familj. Första gång vi träffade honom var han sex år och nu är han nio. När vi är i det området som han bor i som är mycket fattig inser jag hur fantastisk bra vi har det. Att klaga på min tillvaro vore rent oförskämt. Det finns så mycket glädje, värme och kärlek i denna familj, en familj som på sätt och vis även blivit vår. Det intressant när man får komma människor i en annan kultur så här nära och bli en del i deras liv och vardag. Att ha ett fadderbarn kan jag varmt rekommendera det ger så mycket mervärde i livet. En dag blir han arton och då löses vårt fadderskap upp, men han och hans familj kommer för alltid vara en del av vårt liv. För de band vi skapat oss emellan kommer aldrig lösas upp, för de är skapta av kärlek. ❤️

Det finns många andra som jag med glädje ser framemot att få träffa igen. Lillan och Ali på Sophie house, Lillans mamma Marianne, familjen som driver Ocean beach, med flera. Troligtvis kommer vi skapa nya band och vänner som vi i framtiden ser fram mot att återse. Jag vet inte riktigt varför, men på sätt och vis känns Sri Lanka som mitt andra hemland. Mig veterligen så har jag inte levet där tidigare i någon inkarnation, vet däremot att levt i Indien som inte är så långt bort. Men jag har inte fullständig koll på alla mina liv. 

Det finns en del nytt på rundresan som arrangeras av Sophie tours, men det finns en del nytt i mitt program och mycket som fallit bort från förra resan. Mest förväntansfull är jag inför den gående meditationen i djungel, som leder fram till ett vattenfall. Väl framme vid vattenfallet kommer vi slå oss ner och tona in oss på Moder jorden för att bli ett med denna ljuva och helande kraft. Troligtvis kommer aporna kika fram ur djungeln och slå sig ner tillsammans med oss. Sist jag var där med Kamal så slog de sig ner i jämte oss och jag kunde tydligt se hur de undrade vilka vi var. ❤️

Jag har här hemma ett drömjobb och kan inte annat än att påstå att den andliga resan till Sri Lanka är ett riktigt drömjobb. Delar Konfucius kloka ord här – Välj ett arbete som du älskar och du kommer aldrig behöva arbeta en dag i hela ditt liv. ❤️

Namasté
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »
När det är dags att gå vidare men man vet inte exakt vart man är på väg - just så känns det nu. Jag känner i hela min kropp att jag är redo att ta nästa steg i min utveckling och mitt expanderande till en manifestation. Det hänger som lösa trådar runt mig och svårt ibland att veta vilken jag ska dra i, men jag känner hur universums kraft och energi arbetar för mig och för en förändring - för jag tagit steget och satt bollen i rullning. Som alltid i dessa lägen lite ovisst och mycket spel i kulisserna som jag känner av men inte helt förstår mig på. För vissa saker vill jag inte skall stämma, medan jag utan tvekan kan gå in och förstärka andra för jag vet att de gynnar mitt flöde. ❤ 

Vad finns att göra i dessa lägen? Jag är en driven person och vill gärna gå in och skjuta på förloppet, men jag vet att det är rena galenskapen. Vet att just nu gäller det att bara bida sin tid låta förloppet ha sin gång och succesivt låter universum det nya falla på plats för mitt förarbete är redan gjort. Ingen förändring är helt gratis, jag har fått arbeta och utvecklas för att komma till detta slutskede inför det nya som komma skall. Just nu handlar det att om att låt det ske som skall ske, för det blir precis såsom det skall bli. Även om jag tror mig ha den bästa lösningen så är det inte alltid så, utan många gånger landar manifestationen i något mycket smartare än jag vågat hoppas på. ❤ 

Ibland i vissa utvecklingsfaser så påverkar det även andra och jag känner att detta flödet kommer vara gynnsamt för många mer än mig. Vilket jag upplever som ett stort plus i kanten. För att bara göra saker för sin egen skull känns inte som min melodi, utan vill att det jag gör ska komma många till nytta och glädje. För när man skapar bortanför sitt ego, så blir man ett med universum och då tror jag personligen att universums flöde samspelar med dig på ett helt magiskt sätt – som jag förundrats många gånger av genom livet. Vilket jag inte tror sker då man arbetar utifrån sitt ego, utan då skapar man korthus som förr eller senare faller samman.

Utan att avslöja för mycket av det jag vet så kommer ledordet i denna manifestation vara ”VÄLMÅENDE”. ❤ 

Namasté
Hasse Nyander
 
 
Läs hela inlägget »
När vi rensade i min farbros hus så hittade jag detta foto som snabbt blev mig kärt och som en symbol för min fantastiska barndom. ❤

Det kan vara lätt att vissa dagar drömma sig tillbaka till denna tid, då allt var enkelt och tryggt. Visst har en sexåring sina problem men inte värre än att jag kunde vändas mig till pappa eller mamma som kunde lösa dem. Jag inser hur mamma var den som löste mina små problem, gav min råd som då verkade förståndiga och hur pappa stod för trygghet. Hur många gånger i livet när livet varit tufft har jag inte önskat mig tillbaka till då när livet var enkelt. Jag kan känna en enorm tacksamhet till den grundläggande, kärleksfulla och trygga uppväxt som jag fick via dem och det samhälle jag växte upp i. ❤

Mina föräldrar har alltid funnit för mig genom livet. De har ställt upp och backat upp, även om det inte varit som i den lille sexåringens liv. Men även om jag vissa dagar vill lämna över allt och krypa deras trygga famn, så är tacksam över den resa jag gjort genom livets våndor, otrygghet och rädslor. För det är den resan som gjort mig oräddare och tryggare i mig själv och i min tillvaro. Visst finns det stunder även i dag då jag kan känna mig rädd och otrygg, men det är inte på samma sätt längre . Det tar inte över mitt liv och de elemineras snabbt för ge vika för inre ro och trygghet. Är dock helt övertygad om att den grundläggande tryggheten i min barndom hjälpt mig genom dessa faser i livet. Det finns helt enkelt en grunläggande och trygg plattform för min att stå på - en djupt rotad inre känsla. ❤

När jag som 18 åring flyttade till Göteborg så lärde jag känna en del som sagt upp bekantskapen med sina föräldrar. Till en början hade jag svårt att förstå hur man kunde säga upp bekantskapen med sina föräldrar. Men ju mer jag fick kunskap och insikt i dessa nya vänners barndom så förstod jag och framförallt förstod jag hur fantastiska föräldrar jag hade. Jag insåg också vilken idyllisk uppväxt jag haft, även om det där fanns så orosmoln, så låg de utanför familjebilden. ❤

Pappa lever inte fysiskt längre, men jag har fortfarande en fin och givande kontakt med honom. Mamma lever och jag sitter nu på bussen för att hälsa på henne. Hon fanns där alltid för mig och nu är det min tur att finnas där för henne. Den 10 april fyller hon nittio år och det känns underbart få ha henne kvar. ❤

Denna bild är så mycket mig som barn, så jag kan nästan förflytta mig rakt in i min barndom via den. 

Namasté
Hasse Nyander  

 
Läs hela inlägget »

Om vi alla kunde lära oss mer om respekt till varandra och utveckla denna fina egenskap, så skulle vi gå i en rätt riktning för den förändring som så många av oss önskar skall ske i världen. Alla vill ha respekt, men alla är tyvärr inte villiga att ge respekt. Jag är personligen inte perfekt men jag gör vad jag kan för alltid ha detta med mig att ge respekt och respektera andra och mig själv. ❤

Vi kan till förbannelse klaga på att andra inte har respekt eller respekterar, men som alltid så börjar processen hos oss själva, inte någon annanstans. För om ingen börjar så blir det ingen process. Men skulle det bli en epidemi över världen av kraften respekt så skulle en stark vind strax växa till en orkan som drar med sig allt i sin väg. ❤

Var finns du i denna process? Jag vet att det inte är lätt i alla lägen, men om vi gör så gott vi kan så gör vi alla vårt bästa.
Detta är också orsaken att jag tilltalas mycket av influensen coexist inom en del andligasammahang. Försöker ha det med som en grund i min andlighet och mitt andliga arbete. Likväl är det något som stämmer bra in The Church of Good Will filosofiska tankegångar. Coexist att samexistera, när vi lär oss leva sida vid sida med våra olikheter, så tror jag med tiden att det kommer leda till coexist peacefully – att samexistera fredligt. Fred på jorden vill alla ha, men är alla redo att gå vägen som leder dit?

Jag tror inte alla är redo, men vi som är det får börja gå och förhoppningsvis så får vi fler och fler följeslagare på vägen.
Jag hör redan i mitt huvud ”alla andra - dom gör inte - varför ska jag”, det handlar inte om alla andra eller någon annan, det handlar här och nu om dig. För vi gör väl inte alltid som alla andra, men varför ska det vara så viktigt när det handlar och processer i positiv riktning?

Apropå att alla vill ha fred, så vänder jag mig inte i detta blogginlägg till dem som önskar makt. För de är för mig som drogberoende och de måste fört och främst bli av med sitt beroende av maktensdrog. Som jag skrivit tidigare så är deras viktigaste kraft splittring, så låt dem inte splittra oss, låt deras maktgalna begär ena oss istället.

För mig är respekt och att samexistera två viktiga beståndsdelar i andligutveckling. Andligutveckling handlar inte om hur intuitiv jag är eller hur briljanta bevis jag kan ge på fortlevnad. Det är medialitet och medialitet är en teknik. Andlighet bör däremot vara en del i ens medialitet, men det är långt ifrån alla mediala personer som har den delen med sig i sitt utövande.

Systrar och bröder som är redo kom med mig på respektensvandring, för varje steg vi tar förändrar vi världen lite granna. Vi är inte perfekta någon av oss men vi gör något – vi gör så gott vi kan. ❤

Namasté
Hasse Nyander


 

Läs hela inlägget »

Universum registrerar allt vi tänker, säger, känner och gör. Vi kan försöka lura medmänniskor men vi kan aldrig lura universum. Vi kommer aldrig undan vårt beteende utan får stå till svar för våra handlingar inför oss själva.

En del klienter vill lämna hela sitt liv i mina händer och att ta stora beslut i deras tillvaro, nu tar jag aldrig beslut åt klienter så ni inte tror det. Men samma personer kan vid ett annat tillfälle ljuga för mig eller uppträda falsk, såsom om det trodde de kunde lurar mig. Underligt tycker jag att jag kan få ta ansvar för deras liv och samtidigt tror de inte mer på min skicklighet än de tror att de kan lura mig? Jag bara fattar inte detta.

Det finns en del så gulliga och väna personer som jag möter, men hela deras energi utsöndrar och luktar falskhet och lögn. Ja energi både känns och luktar. Den värsta energi jag vet är den som kommer ur falskhet. Jag påpekar sällan något, så de tror kanske att de kommit undan med sitt taskspeleri, men även om de hade lyckats lura mig så går det aldrig lura universum som registrerar allt oavkortat. Jag lägger kanske in värderingar i detta beteende, vilket jag anser inte att universum gör. Utan universum bara neutralt registrerar och det är via den neutrala registrering som vi skapar energin i vår tillvaro. För vi är var och en skapare av det universum som vi befinner oss i. Ofta tänker jag att universum ger gensvar så jag behöver inte göra det, om det inte är i en situation då jag verkligen känner att jag bör markera för mig egen självkänslas skull eller utifrån rådande situation.

Jag älskar människor som är i samstämmighet med sitt handlande så att de även utsöndrar samma energi. En del må vara obekväma, tuffa, orättvisa, med mera, men de sänder inte ut en kluvenenhet. Jag vet vad det tycker och var jag har dem. Men när någon står och öser över mig med vänliga ord och de utsöndrar falskhetens energi så uppstår det en kluvenhet i mig – som känns både jobbig och besvärande. Ibland känns det till och med som om energi kvävde mig och jag kan andas igen när jag skiljs från personen.

Allt i hela universum består av energiutväxlingar, så också mellan oss människor. Så låt tanke, tal, känslor och det ni gör gå hand i hand – för då sänder ni även ut en energi som är i samstämmighet med detta. Ni är då äkta och fina medmänniskor. ❤

Personligen gör jag så gott jag kan för att tanke, tal, känsla och handlande ska gå hand i hand. Men visst händer det att jag drar en vit lögn, för jag anser det är bäst i situationen. T.ex. när jag inte vill såra någon, bli för privat, lämna ut någon, osv. Tror dock inte en sådan vit liten lögn skapar så stark energi, som när jag är medvetet handlar falsk eller lögnaktigt för att verkligen lura någon men jag kan ha fel.

Vi kan aldrig lura universum för universum registrerar allt oavkortat. Det du sänder ut är det energifält som omger dig, jag kan lämna ditt energifält men det kan inte du – men du kan ändra det.

Så vilket ett energifält har du runt dig och hur vill du att det skall vara? Allt ligger i dina händer. ❤

Tack och lov har jag med åren och min utveckling lärt mig tolka detta, men tillbaka i tiden ställde det till en hel del problem för mig och lidande.

Känner stor tacksamhet till att de allra flesta medmänniskor jag möter sänder till stor del ut samma energi som de tänker, säger, känner och gör. För hundraprocentig är ju ingen, eftersom det skulle kräva perfekta människor och det existerar inte några sådan – så vitt jag vet. ❤

Namasté
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »

Jag lekte aldrig kontor som barn och är inte särskilt intresserad av papper och bokföringen, men idag är det bara att bita i det sura äpplet och plocka iordning det sista kvartalet av 2018 så jag kan lämna dem till min revisor. Undra om han lekte kontor när han var liten?

Själv lekte jag mycket doktor, hade äventyr i skogen och på bondgårdar, lekt med gosedjur och dockor som alla var i nöd och behövde bli omhändertagna, lekte artist, osv. Så min barndomslekar är inte så annorlunda från mitt vuxna arbetsliv. För lek är för mig en förberedelse inför livet. Ett sätt att leka fram lärdomar såsom alla barn gör. ❤

Som barn hade jag väldigt svårt för bollsporter/lagsporter där det i mina ögon bara gick ut på att vinna. Nä, jag är ingen tävlingsmänniska och kommer aldrig bli. Däremot när det gällde typ gymnastiska övningar där det handlade om att utmana och utveckla mig själv så älskade jag det. Ser även idag att min enda tävlingsinstinkt ligger på ett personligt plan. Jag utmanar och tävlar med mig själv att bli allt bättre och skickligare.

Anser mig haft tur att fått leka de lekar som tilltalade mig, lekt fram lärdomar inför livet. Inget som försökt forma mig till något annat och har någon försökt så var jag bara helt ointresserad eller tappade snart intresset.

Teater har alltid haft en stor plats i mitt liv, framförallt då jag kom upp i tonåren. Att sätta sig in i någon person liv, någon persons tillvaro kändes väldigt intressant. Tillbaka i tiden trodde jag att jag skulle bli skådis, men gav upp efter första försöket att komma in på scenskolan. Jag var visserligen som kille alldeles för ung, men mina ambitioner tog andra riktningar. Idag går en stor del av mitt arbete ut på att sätt mig in i olika människor personligheter och deras liv så väl levande som döda. Så jag har stor nytta av den träningen och utveckling som mitt skådespelande gav mig som kunskap inför livet.

Kreativitet är något som alltid funnits där, jag kunde som barn skapa något av vad som helst fantasin hade inga gränser. Älskade att skapa, måla, rita, skriva, fantisera och skapa andra världen genom min lek. Många gånger befann jag mig i andra världar fast jag inte förstod det som barn. 

Vi har haft olika former av husdjur som jag fått lära mig sköta, ta hand och vårda. Vilket är en bra träning för att öva medkänsla och omhändertagande. Framförallt är de så otroliga på att ge kärlek och närhet. Alla barn borde ha rätt till ett husdjur.

Redan som väldigt liten var jag  intresserad av religion och andlighet, fascinerades mycket av mannen Jesus. Älskade att höra berättelser om honom och måla bilder från händelser ur bibeln. ❤

Jag hade många barndomsdrömmar om vad jag ville bli när jag blev stor: skådis, konstnär, modetecknare/designer, präst, doktor, sångare, författare, med mera. På sätt och vis så har jag faktiskt fått göra och bli allt det där när jag summerar livet så här långt.

Vad lekte du som barn för att förbereda dig inför din kommande tillvaro, dess utmaningar och utveckling?  

Namasté
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »












Mitt perfekta liv är inte helt perfekt, men jag väljer att se det perfekta i det. Vilket gör det till ett perfekt liv. Vet inte ens om jag skulle vilja ha ett till 100% perfekt liv. Vad skulle i så fall bli mitt nästa mål. För jag är ju av den åsikten att jag är skapare av mig själv och min tillvaro. Att inte ha något att skapa vidare på vore rena döden. Stagnation med andra ord som ni vid det här laget är det värsta jag vet.

Jag ser saker som finns att arbeta med mig själv på personligt och andligt plan. Men inte blir jag helt perfekt när jag uppnått detta, då kan jag fortsätta att utvecklas och växa ännu mer. Visst jag är perfekt som jag är och känner mig mycket tillfreds med det, men det behöver inte innebära att bara stanna upp och vara nöjd. Det är så lätt att tro att detta uttryck innebär att man ska vara nöjd som man är och sedan stanna upp i det. Visst det är upp till var och en om de vill det, men ju mer nöjd jag är med mig själv ju enklare blir det att finslipa så att jag blir ännu nöjdare med mig själv. Det finns saker jag arbetar för att de skall falla plats, men blir allt perfekt då dessa saker fallit på plats? Nej, då kommer det finnas andra önskningar vart jag vill med mitt liv. Det göra att det kreativa utvecklande alltid är i en process och som ni vet är inte målet det viktigaste utan vägen dit. Det är vägen dit som ger möjligheter till utvecklande och manifestation. En del kommer till mig och frågar efter sitt livsmål, så trist att ha ett endaste mål att uppnå. För sedan vara framme och allt är klart. I så fall är mitt livsmål döden och att det finns mängder mål på vägen dit.

Mitt liv är perfekt för att jag väljer att vara i det perfekta, att jag sedan vill mer betyder inte att jag inte nöjd. För jag är nöjd, men för att jag är nöjd med tillvaron innebär det inte för mig att stanna upp vara i det – att vara i det självklart, men inte att stanna upp. Får höra så ofta att man ska vara nöjd och vara i det, visst ska man njuta av det som är och det gör jag verkligen. Jag känner en stor tacksamhet till att jag får ha det så bra som jag har det. Men att bara stanna upp i det som är ger ingen utveckling, även om det är ett skönt och tillfredställande tillstånd så vill jag ha utveckling på alla plan.
Saken är att med åren så blir det inte en kamp som det var tillbaka tiden, utan det handlar mer om att lära sig att följa flödet som ger möjligheter till utveckling och som leder fram till målet. För livet ska inte vara en kamp och jag har personligen fått jobba hårt med att lära mig att inte kämpa, utan att skapa flöde och följa med i det. Idag älskar jag att arbeta med mig själv, min tillvaro och mitt jobb. För idag innebär ordet arbete inte en kamp såsom det gjorden en gång tillbaka i tiden.

Även om jag skriver ordet mål, så ser jag det mer som önskningar i tillvaron och inte som en målbild. För jag anser att mina drömmar för mig enklare genom livet än dessa målbilder. Ordklyveri tycker någon, men ord kan lägga väldigt olika frekvenser och det handlar ju om att arbeta i frekvenser som är bra och gynnsam.
Jag lägger mig nästan aldrig i hur vägen dit skall vara numera eller hur det jag önskar skall uppnås, utan försöker följa det flödet som gers mig – ett flöde jag skapat själv. Inte alltid lätt att hålla tankar borta från att lägga sig i, men dessa tankar försvårar nästan alltid och kanske till och med förstör.

För mig är en del av livet att vara skapare av mig själv och min tillvaro. Så länge jag skapar lever jag. ❤

Namasté
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »

Sitter på tåget från Stockholm mot Göteborg, har arbetat några dagar hos Stockholms spiritualistiska förening och är nu på väg hem. Första hade jag två heldagars MCT-utbildning med SSF:s styrelse och igår så förrättade jag en Ljusbärarandakt hos dem. Under varje andakt brukar det finnas med någon form av inspirationstal, igår blev grundtemat samvetet eller rättare sagt vårt dåliga samvete. För visst är vi många som då och då få dras med det dåliga samvetet för att tid och ork inte räcker till. För att vi inte hanterade en situation bättre, för vi uttryckte oss galet – för i efterhand vet vi ju alltid hur vi skulle hanterat situationen bättre eller exakt hur vi borde uttryckt det hela istället för såsom vi gjorde.

Vi gör alltid så gott vi kan, för hade vi kunnat göra det bättre eller på ett annat sätt i stunden så hade vi gjort det. Det dåliga samvetet fyller ingen positiv funktion enligt mig mer än att det dränerar oss på energi. När vi själva skapar ett tillstånd där vi tillåter vårt dåliga samvete blir som en energitjuv, så innebär det bara att vi får ännu mindre ork. Vi får mindre tid efter som vårt dåliga samvete faktiskt stjäl tid som vi kunde förvaltat på något annat sätt. Nu tror jag att det dåliga samvetet är ett tidtypisktillstånd som inte alltid är så lätt att ta sig ur då många av oss sitter fast i samtidens ekorrhjul. Vilket leder lått till att vi i detta tillstånd skyller på omständigheterna eller andra personer för att lätta på vårt dåliga samvete, men det är bara en väldigt tillfällig lösning för snart knackar det dåliga samvetet åter på vår dörr. Dess brutala maktövertag tar oss tillfånga och känslostyr oss in i en fångenskap. Lek med tanken att du är tillfångatagen av en någon, vad skulle du då göra? En del skulle kanske kapitulera och kännas sig maktlösa och känna att det är ingen idé att göra något i denna hopplösa situation. Medan andra skulle göra allt för att bli befriade, kämpa emot och finna fram till lösningar som leder till frihet. Så frågan är hur befriar vi oss från det dåliga samvetet, när tid och ork inte räcker till? Hur tar vi oss ur ekorrhjulet som styr över vår tillvaro?

Inse att du utifrån nuet och dess situation så gör du så gott du kan, för detta sänker inte din energi utan kan rent av vara energigivande. Om du inte lyckas med det så försök till en början att åtminstone hålla dig neutral till situation, för det är inte energidränerande. Skyll inte på situationen utan istället fråga dig vad du kan göra åt situationen? Du är inte maktlös utan det ligger i dina händer att skapa en förändring. Så använd energi du slösar på att ha dåligt samvete istället finna fram till innovativa lösningar. När du finner lösningen så kanske du inte kan göra förändringen direkt, men många gånger räcker det att finna fram till lösningen och vet hur man ska ta sig an förändringen för att så smått eliminera det dåliga samvetet helt och hållet. En bra början är också att sluta skylla på andra personer, för i ditt liva är det du som bär ansvaret och att skylla på andra personer är endast ett sätt att försöka smita undan från sitt eget ansvar. Helt enkelt ta makten över ditt liv och vad du gör med det. Jag har i livet skyllt många gånger på situationen och på andra, och trots att jag vet hur meningslöst det är så kan det hända att jag gör det fortfarande, men jag kommer snabbt på mig och säger till mig själv att jag bär ansvaret för mitt liv – så vad ska du göra åt det här Hasse Nyander? Jag kanske inte alltid kan förändra på direkten, vilket skulle passat min personlighet väldigt bra men jag kan alltid ändra mitt förhållningsätt som hjälper mig på vägen, vilket spar på min energi som jag behöver till att göra själva förändringen. 

Vi drabbas ibland av dåligt samvete för något vi gjort eller sagt, men återigen så gjorde vi det bästa vi kunde just då. Vi är som människor inte perfekta och det innebär att vi kommer göra fel genom livet. Egentligen finns det ingen anledning till dåligt samvete eller ånger utan det viktiga är i dessa lägen att vi tar lärdom av vad som skedde och hur vi skulle vilja gjort det istället. För att förhoppningsvis nästa gång agera på ett annat sätt eller uttrycka mig på ett sätt som för mig känns bättre. Visst kan det i dessa situationer finnas lägen då man behöver få be om ursäkt eller be om förlåtelse. Gör det direkt och låt inte det dåliga samvetet dräner den energi du behöver för att bemöta denna person. Att samvetets röst ropar inom dig kan vara i stunden bra, för den påvisar något och ger dig en möjlighet till lärdom och förändring, men det är en stor skillnad på att lyssna på sitt samvete och att ha dåligt samvete. ❤

Du gör alltid ditt bästa, hade du kunnat göra bättre så hade du gjort det. - Dalai Lama

Namasté ❤
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »

När jag var liten sa man att min mormor hade ett klokskap, bland annat kunde hon gå och sätta på kaffet och min morfar undrade varför hon satte på kaffe. Vi får besök svarade hon och efter en stund så rullade det in en bil på gårdsplan utan att ha kungjort sitt besök. Jag verkligen älskade min mormor och har väl som många barnbarn en förskönad uppfattning om dessa goda helgonliknade mormödrar. ❤

Vi var på bilsemester någonstans i Norrland och min mamma hade varit i väg för att ringa till min mormor. Gråtande kom hon tillbaka och snyftade fram att mormor hade dött, själv började jag skratta för det var det dummaste jag hade hört inte kunde min älskade mormor gå och dö? Min syster försökte få tyst på mig, men jag förstod nog inte riktigt varför. Pappa sa att han känt det på sig under dagen, men inte vilja säga något. Ja, min pappa var lite sensibel också, fast han ville väl inte erkänna det riktigt förrän på äldre dar.

Jag hade väldigt svårt att ta in att hon var död, för jag hade känsla av att hon fortfarande fanns kvar som om jag kunde uppleva hennes närvaro. Hade en hel dela andra upplevelser som barn så det var egentligen inte så konstigt för mig. Det var nog mer min mamma som hade svårt med mina upplevelser och det påverkade ju mig.

Så när en släkting till mig berättade om hur de sett min mormor titta in genom fönstret, så gladde detta mig mycket för det innebar att hon fanns kvar. Jag var inte ensam om att uppleva detta och de hade varit tre som såg henne samtidigt.

Vi flyttade in i min mormors hus, så att hennes själsenergi fanns där var ju inte så konstigt. Men ibland när jag lagt mig och släkt lampan så kom hon och satte sig på min sängkant. Jag kunde förnimma henne tydligt, kan inte minnas att vi hade någon kommunikation – utan endast en icke verbal kommunikation av närvaro, värme, tröst, trygghet och kärlek. Hon gav mig det mina föräldrar inte kunde mig, bevis på att vi existerade efter vår fysiska död.

Mina möten med mormor efter hennes bortgång är vackra och kära minnen för mig. Jag kan än idag förnimma minnesbilderna och den sköna känsla som jag som barn kände i stunden. ❤

Nu knakar det i byrån i jämte mig som om någon försöker dra ut en låda. Det är byrå från 40-talet som min mamma köpte för sin första lön. Lådorna är lite tröga så det hörs när man drar ut dem, så nu sitter jag roat och undrar om en låda kanske ska dras ut.

Men ingen låda tycks dras ut, synd för det hade roat mig. Känner att det inte är min mormor som är här utan en manlig energi som är kopplad till henne, som jag inte tänker gå in på vem för hans barn kanske inte uppskattar att jag skriver att deras döda pappa är här gör ljud i min byrå.

Mormor dyker fortfarande upp ibland fast det nu är 48 år sedan hon dog och jag känner än idag samma sköna känsla av hennes närvaro. Kan fortfarande känna när det luktar mormor, hennes varma människodoft.

Tack min fina mormor för det du gav mig, minnena, somrarna … och framförallt att du var den första som gav mig bevis på evigt liv. All min kärlek till dig. ❤

Ser på bilden att min mamma blir mer och mer lik mormor.

Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Idag kommer dagen tillägnas till att göra de förberedelse som behövs inför min Stockholmsvistelse. Kommer hålla medialutbildning hos SSF lördag och söndag, och på måndag håller jag Ljusbärarandakt (seans) hos dem. Ser varmt framemot detta då SSF är en av mina favoritföreningar. Finns inte så många av de fina gamla föreningarna kvar, som det då jag började mitt mediala arbete, Ska se till att även under dessa dagar hinna träffa lite vänner och före detta elever – elever som blir vänner för livet.
Men innan jag hugger in i dessa förberedelser så blir det golvet och yogamattan, för förmidagens Ashrampass. Ett pass med andningsövning, yoga, gående mindfulness meditation och mantrameditation. Så skönt och ger en bra energigivande start på dagen och ett välmående. ❤

I vårt hushåll är det oftast jag som lagar maten, men idag så har min fru Monika erbjudit sig att göra det Så då kan jag sätta igång med mina förberedelser, men först får jag svara på en kursanmälan som droppa in under tiden jag gjorde mitt Ashrampass – Livet är gott.
Nu går skrivaren på högtryck och det ligger svarta pärmar med register på hela soffbordet. Så nu är det att spring mellan skrivaren och sätta in papper i pärmarna tills grundmaterialet i Medial coachingterapi är på plats i dem. Är väldigt tillfreds med mitt material som jag känner verkligen belyser vad jag står för och hur jag tänker. Inte alltid jag får till det som jag vill men med detta material tycker jag det. 

Hinner svara på mejl medan jag väntar, så nu är vårens fortbildning i Energimedicinsk healingterapi fullsatt – skoj! Ska bli spännande då Johan Andao kommer vara med som gästlärare och lära ut om pulsdiagnostisering. Vet lite granna i detta ämne med ska bli spännande att få lära sig mer. För när jag har gästlärare är även jag elev. En bonus för mig att får vara elev på min egen utbildning. ❤

I väntan på att skrivaren ska skrivit klart kikar jag in på Den Goda Viljans nya hemsida och njuter av den. Känner mig väldigt nöjd över hur ljus och fräsch den blivit. Har länge tyckt vår gamla var så mörk och dyster, även om jag tyckte väldigt mycket om den då jag gjorde den. Allt har sin tid, in med det nya och ut med det gamla. Ta gärna en titt på www.thechurchofgoodwill.se

Kursmaterialet klart och när jag ändå var i farten passade jag på att skriva ut några informationsblad om Den Goda Viljan och vårens andaktsprogram.

Tror jag är klar på kontoret? Nä, jag skulle ge en ny tid till en healingklient som bokade av sin tid i morgon. När jag gjort det tänker jag ställa mig en stund och stryka dukar, något av den bästa mindfulnessövningar jag vet – så meditativt. Att stå där djupt försjunken och se hur hand för strykjärnet över duken. Se hur rynka för rynka för svinner och duken blir slät och fin. En ren tillfredsställelse för själen. ❤

Ja, så här kan en dag i min vardag se ut när jag arbetar hemifrån. Kan inte annat säga än att jag är mycket tillfreds med dagen, så nu kan den bara bli ännu bättre. Där kom en höjdpunkt till en som vill ha en blankett för att gå med i Den Goda Viljan. Sådana är här dagar är det lätt att leva när allt bara flyter på, inget grus i maskineriet. Så egentligen borde jag passa på med lite mer aktiviteter, men det får faktisk räcka nu och hoppas på att jag har samma flyt i morgon. Fast varför skulle jag inte ha det? Vad skulle kunna hända under natten som skulle ändra på detta flow?

Får helt enkelt när jag kliver upp i morgon bestämma mig för att jag är i samma flow fortfarande. För jag tror ju starkt på vår mentalkraft och hur vi med den kan skapa vår tillvaro. Känner att jag verkligen förtjänar ett gott glas rött nu, fast det bara är onsdag. Ibland måste man få njut, fast jag känner mest som hela dagen varit en enda stor njutning. Det är gott att leva.

Ha en njutningsfull kväll. ❤

Namasté
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »

Vad är det som är det allra viktigaste i min andliga utveckling? Det är inte att bli något fromt och heligt, utan att bli en bättre medmänniska. Hur blir jag då en bättre medmänniska? Jo, genom att jobba med mig själv och må bättre i min själv. För ju mer välmående och balanserad jag kan bli, ju lättare och naturligare blir det att vara en bra medmänniska. Jag vill inte se mig själv som någon som reser ensam genom livet, utan jag vill ha ett helhetsperspektiv där alla och då menar jag alla är medresenärer. För det är just vad vi är, vi är alla här på samma resa bara det att vi upplevelser resan lite olika. Var och en ser och upplever den utifrån sitt perspektiv.

Första gången som lyssnade till Dalai Lama var i Köpenhamn. Jag själv var inte så långt kommen i min andliga utveckling och såg upp till denne upplyste man. Själv pratade om sig själv som en vanlig och enkel liten munk. Från denna gång slutade jag se upp till honom som något upplyst och han blev istället för mig en förebild. För precis som vi som barn behöver bra vuxna förebilder, kan vi i vårt andliga växande behöva sunda förebilder. Dalai Lama är ju känd för att se till allas likavärde oavsett om de är presidenter eller hotellstäderskor. De finns otaliga berättelser när han påvisar att vara en god medmänniska i möten med medmänniskor. ❤

En förebild som mer eller mindre följt med mig hela livet är Jesus. Vill förtydliga att jag inte är kristen och det var inte heller Jesus. När jag var liten såg jag allt positivt med Jesus och hade en stark förnimmelse av vem han hade varit. Som vuxen har jag läst otaliga böcker i ämnet och framförallt i gamla skrifter som tillkom långt innan Bibeln, där finner jag min Jesus. Han är också för mig en god förebild i att vara en god medmedmänniska. Han var varken mer eller mindre än någon annan, utan han såg alla som jämbördiga och behandlade dem utifrån det. ❤

Att vara så kallat upplyst innebär inte för mig att sitta i lotusställning och se from ut, inte heller att göra massa vackra och kloka uttalande, osv. Även om detta kan vara en del i det, för mig är att vara upplyst att på ett självklart och naturligt sätt vara en god medmänniska. Då har du nått mycket långt i din utveckling enligt mig.

Enjoy the journey. ❤ 

Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Jag är här för att ena och förena inte splittra. Redan i början av min mediala resa så pratade jag mycket om att bygga broar, men det kändes då som om det låg i framtiden. Jag har länge känt att den framtiden är nu och kan se i en förändring i mina handlingar och tankar som allt mer verkar för att ena och förena. Det är en splittrad värld som är det stora hotet i vår tillvaro, då vi hela tiden värderar tillvaron utifrån vi och dem.

Jag har hela tiden välkomnat den globalisering som sker, även om mycket i den just nu inte är bra och den haltar i sin samverkan. Men för mig är den en viktig del i att ena och förena. För vilken utveckling och förändringsprocess är enkel och smidig? Så det handlar inte om att allt ska flytta på perfekt direkt, utan att vi gör bästa möjliga av det läget vi befinner oss i nu. För det är just det hanterandet som leder utvecklingen framåt.

Som jag ser det så sker det på alla plan just nu, allt från mellan individ till individ, inom olika grupper, inom ett land och globalt där allt innesluts. Du och jag kanske inte hoppar in och börjar förändra i världspolitiken, men du och jag kan göra vår process i detta i den miljö vi befinner oss, men var börjar vi? Allt börja alltid inom oss själv, där vi genom vår personliga och andligutveckling enar och skapa balans, för så länge det finns splittring inom oss människor kommer det finnas splittring på jorden. En del tycker att det är ingen idé om lilla jag gör denna process och det arbete som det innebär när inte alla andra gör det. Helt fel, det spelar stor roll. För var individ som påverkar det kollektiva med sin utveckling påverkar så förändringen sker och för varje individ blir denna förändringsprocess allt starkare och starkare. Vilket gör att i slutet kommer de motstridigaste bara åka med av det kraftfulla flöde som väller fram över jorden. Det finns ett bra uttryck som säkerligen de flesta av er redan hör ”Inre frid, ger yttre fred”. ❤️

Eftersom allt börjar utifrån oss själva så kan vi fortsätta med vår samverkan med andra människor. Hur vidare det vi tänker, säger, och gör om det enar eller splittrar. Vi kan inte alltid i dessa lägen förvänta oss något tillbaka, men finns det egentligen någon mening med att splittra när vi har allt att vinna på att ena? Vår samverkan med andra människor sker på många olika plan, med vår äktahälft, familj, kollegor, grannar och i princip alla vi möter. För ett leende mot en främling enar, en sur min eller att man fräser åt någon splittrar. Jag tänker inte gå in och ge någon manual för vad som enar och vad som splittrar utan det överlämnar jag till dig att utveckla i din process. Men grunden är oavsett om det handlar om tankar, det vi säger eller det vi gör – enar detta eller splittrar det? Du kan börja med att se hur enande eller splittrande dina tankar är, för sen utvärdera det du säger och till sist det du gör. För allt är energi och varje tanke, ord och handling skapar en energi som antingen enar eller splittra. Så bör jag tänka denna tanke om den splittra, nä jag bör tänka om och tänka på ett sätt som enar. Bör jag säga detta om det splittrar, nej enligt mig är bättre att fundera på hur jag ska kunna säga det på ett sätt som enar eller kanske helt enkelt låta bli att säga det. När vi hamnar i en situation där vi ser att vår handling kommer splittra, bör vi då göra den? Kanske kan vi göra det hela på ett annat sätt som istället enar eller helt enkelt avstå från att göra det.

Att arbeta för att ena inom mig själv, för att ena med min samverkan med andra människor ser jag som ganska naturliga och som jag kan få till om jag skärper mig. Men det innebär inte alltid att jag lyckas för jag är inte perfekt, utan det viktiga är att jag hela tiden blir bättre på det. Däremot kan jag tycka att det blir svårare rent personligen när det handlar om samhällsfrågor eller sådant som är världsomfattande. För i dessa sammanhang finns oftast redan en så stor splittring och man kan inte heller bara tiga och hoppas på att denna splittring försvinner. Jag försöker dock att inte spinna med i de värsta splittringsenergierna. Försöker att ta ställning med så lite intention av splittring som möjligt. Det finns mängder av stora splittringar över världen från minsta byhåla till det som är globalt. Som exempel så råder det en stor splittring i Göteborg nu, angående om Västlänken skall byggas eller inte, för er som inte vet så är Västlänken en tunnels som kommer gå under Göteborgsstad. Utan att gå in på själva splittringen, så har jag själv tagit stort ställningstagande för att jag inte vill att tunneln skall byggas. Från början tänkte jag inte på om jag var splittrande eller enande, men idag försöker jag vara så lite splittrande som möjligt utifrån min tanke, det jag säger och gör. I denna stora splittring finner jag ingen möjlighet att vara helt enande, för det skulle innebära att inte ta ställning och det anser jag är min samhällsplikt att göra och för mitt eget människovärdes skull. Ni kan säkerligen se och komma på fler splittringar i tillvaro på denna nivå, splittringar som bekommer er.
Detta också utifrån detta resonemang som jag inte vill ha kvar blockpolitik i Sverige, för den splittrar. Jag önskar en blockbefriad politiskarena där alla samverkar för individen och samhällets bäst. Den önskan jag har är enande, för tänk om vi använde oss av det bästa i varje politiskt parti i enad kraft vilken förändring det skulle bli på vår samhällsmiljö. Ett enande som skulle leda till att individen skulle få det lättare att skap frid inombords – inre frid som ger yttre fred. ❤️

Tyvärr så är det stora krafter i världen som arbetar för splittring, de vill helt enkelt skapa splittring för i splittring kan man få makt. Av denna orsak är det av stor vikt med varje individs insatts i motsatt riktning.

Allt börjar inom dig själv. ❤️

Namasté
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »

När jag började min mediala bana var det för Iris Hall, jag blev då väldigt nitiskt spiritualistisk i min träning och mitt arbete och under många år tyckte jag att det sätt jag lärt mig arbeta på var det enda rätta. Ansåg att medier som inte arbetade utifrån dessa riktlinjer inte var riktiga medium, vad de var det vet jag inte men de var inre korrekt arbetande medier. Jag skulle kunnat rabbla Iris riktlinjer i sömnen om någon frågade mig. Bevisföring och sedan budskap var en av grunderna vilket jag personligen fortfarande följer då jag förmedlat kontakt med andra sidan. Men som jag så många gånger skrivit och påpekade så förändrades mitt eget arbete som medium och med det ändrades även min egen syn på andras mediala arbeten efter hand. Vad som var ett riktigt eller äkta medium föll helt enkelt bort.

Idag ser jag till det mediala mångfald som finns och att var och en fyller sin funktion på sitt sätt. Att det inte är upp till mig att avgöra hur var och en skall utföra sitt arbete, för att det ska vara ett korrekt arbete. Sen om jag själv ska gå till ett medium så väljer jag självklart utifrån vilka jag tycker arbetar bra.

Från början var mina elever strikt fostrade att de skulle arbeta efter dessa riktlinjer om de skulle ha certifikat från mig. Nu mer erbjuder jag dem min utbildning och de får lektioner arbeta utifrån de riktlinjer jag ger dem med disciplin, men när de är färdig med utbildning och ska stå på egna ben får de för min del arbeta precis såsom de vill. Så länge de inte gör någon illa eller utnyttjar sin position, för som medium har man en form av maktposition som många har dragit fördel av. Så jag är inte ute efter längre att utbilda medier stöpta i samma form, utan önskar att vara en del i att skapa mångfald. ❤️

Vad är rätt och vad är fel? Överhuvudtaget finns det något som är rätt eller fel? Vem har i så fall bestämt det? Så länge andevärlden vill arbeta med ett medium så har de godkänt deras sätt att arbeta på. Vem kan ställa sig över det beslutet? Idag ser jag det som att endast var och en kan avgöra vad är rätt eller fel för mig. Det är jag som ska stå för mitt arbete, ta ansvar för det och känna mig stolt över det jag gör. Förnöjd är ett fint ord tycker jag, så när jag känner mig förnöjd med mitt arbete vet jag att jag har utfört något bra. ❤️

Har skrivit klart dagens blogg och är nu på väg för att ställa iordning inför kvällens Ljusbärarandakt som förrättas av Peter Wiklund. Jag har aldrig sett Peter arbeta, men tycker om hans person och bjöd in honom att förrätta en andakt. Så jag återkommer till denna blogg när jag kommer hem efter andakten.

Peter hade funnit sitt sätt att arbeta på så detta blir en perfekt fortsättning på bloggen. För det första är jag mycket tacksam att bjöd in honom och jag förstår att han kallar sina seanser ”Samkväm med andevärlden”. För hela andakten kändes skön och mysig, en andakt som blev väldigt intim då vi inte var så många i församlingen. Han bjöd på en fantastisk soundhealing meditation och det var länge jag hamnade i ett så fantastiskt tillstånd när någon leder en meditation. Tog lång tid att komma tillbaka och ur det förändrademedvetande tillståndet. Förstod också varför jag tyckt om hans person, då jag i meditationen mindes honom från ett tidigare liv. En livssituation som även Peter kunde förstå att han befunnit sig i, så vi får forska vidare i detta vårt gemensamma liv. Hans guider bjöd på transtal och budskap till flera av oss. Budskapet till mig själv kan jag ta till mig och förstå dess relevansen, även om vissa saker som handlade rent om min person är lite svårt att ta in. I slutet förmedlade han även kontakten med en mamma till en i församlingen. Det var en skön mix och en mycket finstämd andakt. Däremot utifrån hur min blogg började i morse så skulle jag inte tillbaka i tiden tyckt att det var en korrekt genomförd seans. Så i kväll är jag extra tacksam att jag kan se mångfald i det mediala arbetet och alla fyller sin funktion - så länge mediet arbetar från hjärta med kärlek. Det äkta ligger inte i arbetsmetoden utan var ens mediala arbete utgår ifrån – ❤️

Namasté
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »

Samarbete och samverkan två vackra ord i min värld. Visst har jag varit ung och känt konkurrens och varit konkurrerande, men jag har väldigt svårt för det beteendet idag. För långt innan jag klev in i mitt medvetna andliga växande började jag förstå vidden av att samarbeta och samverkan, försökte införa det i de sammanhang jag befann mig i då. Idag ser jag ingen som konkurrenter utan som kollegor och jag tror att vi alla tjänar på att hjälpa varandra. Jag gör vad jag kan för att lyfta fram mina kollegor och rekommendera dem. Nä, jag förväntar mig inget tillbaks, inga skyldigheter utan det känns bara rätt av göra det. Jag har en önskan om att det ska gå bra för alla och att alla ska ges möjligheter till att förverkliga sina drömma och ha en fungerande verksamhet. ❤️

Det har genom åren funnit både personer och föreningar som sett mig som konkurrent och utifrån det agerat. Men det är inget jag hänger läpp för och jag är allt annat än långsint, så jag hjälper dem gärna, lyfter fram dem och rekommenderar dem om det ges möjlighet. Jo, jag har fått reaktioner på detta, fast icke verbala sådan utan mer att jag ser på deras mimik och hur det snurrar i tankarna i hundra nittio. Nä, jag har inte glömt, det är inte heller så att jag inte fattade deras gärning men jag ser ingen anledning att inte lämna det bakom mig och istället agera på det sätt jag anser är ett sjyst sätt att vara på. För om inte ens andlighet är en del av hela ens livsstil, ens sätt att handla och tänka så är det för mig inte mycket bevänt med den andligheten.

Jag hör ofta människor uttrycka varför ska jag göra det när inte han inte gör det eller någon annan gör det. Som jag ser så handlar det om eget ansvar, ett eget ansvar över mina handlingar, inte andras. Så jag tar ansvar i mitt liv och för mina handlingar sen må inte en käft göra detsamma. För om alla endast utgick från vad andras dåliga beteende så skulle det aldrig ske någon förändring i positiv riktning. Jag tror också att i längde så påverkas andra av detta sjysta beteende, inte alla men en del och med tiden blir det även ett naturligt beteende för dem. Jag skulle kunna nämna en del som jag personligen påverkat på detta sätt, men är inte ute efter att hänga ut någon.

Jag har arbete på Mölndals Hälsocenter i cirka tre och ett halvt år nu. De flesta som arbetat där under dessa år har varit helt okej att ha att göra med. Men jag har under alla dessa år inte känt en så skön teamkänsla som med dem som arbetar där just nu. Även om vi alla har egna företag, så känns vi som en homogengrupp, en skön samhörighet. Det finns en samverkan utan att den är uttala eller överenskommen, utan vi profilerar varandra och rekommenderar våra klienter till varandra. Precis så som jag vill och önskar att det ska vara. Så det känns underbart skönt att säga att jag har fantastiska kollegor. ❤️

Igår manifesterade vi denna teamkänsla av att samverka genom att gå på AW ihop. Det roligt, trevlig, mysigt och givande – men framförallt fanns det en känsla av samhörighet oss emellan. Så det kommer bli ännu roligare att gå till jobbet i morgon även om jag vet att ingen av de andra kommer vara där, men känsla av deras energimässiga och känslomässiga närvaro kommer finnas där. ❤️

En stor inspirationskälla i detta är andevärlden som jag både samarbetar och samverkar med, för utan dem vore jag noll i mitt arbete. Det är ett sjyst utbyte oss emellan där vi vill göra det bästa möjliga tillsammans. Jag vet att det funkar inte så bra när jag försöker köra mitt race, istället för att samverka med dem. År av ”fostran” har lärt mig att detta gör vi tillsamman för den vi arbetar tills högsta och bästa. ❤️

Under denna förhandlingsperiod som varit på den politiska arenan sen valet har jag varit ganska övertygad om detta slutresultat, även om det vissa dagar inte verkat så. Ingen ultimatlösning enligt mig, men det fanns inte heller någon bättre. Även om det i nuet inte är en ultimatlösning, så är jag positiv och tacksam till resultatet. För det resulterar i samverkan över blockgränserna, vilket är en för mig bra början på att splittra blockpolitiken som känns gammal och mossig. För jag tror även alla skulle tjäna på att samarbeta och samverka även på detta plan, istället för att gruppera sig och se varandra som konkurrenter. Detta skulle leda till något mycket bättre för så väl folket som politikerna, tror det även skulle minimera maktgalningar i riksdagen då det inte finns någon maktposition att slåss om. Samarbete och samverkan för landet bästa, jag ser ljust på denna utveckling.

Samarbeta och samverkan två vackra ord, två saker som behövs mycket mer av för att skapa en bättre och medmänskligare värld att leva i. ❤️

Namasté
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »

Jag har många gånger skrivit om att andlighet är en livsstil, likaledes vill jag nu påstå att antiinflammatoriskt är en livsstil. Det är lätt att tro att antiinflammatorisk enbart handlar om kost och att ändra sin kost, men det finns ett helhets tänk i detta. I sin grund handlar det om att ändra bettendemönster och likväl sin livsstil. För allt som är stressande och ger stress skapar inflammation i kroppen.

Det finns tre kostrar som jag personligen mått väldigt bra av, för jag tror att vi även måste se till vår egen aspekt vad mår jag bra av? De tre kostarna är stenålderskost, LCHF och antiinflammatoriskkost, men ingen har gett den effekten som det gett mig när jag börja se den antiinflammatoriska kosten som en helhet – en livsstil.
Förutom att ändra matvanor till att äta så mycket antiinflammatorisk som möjligt och undvika inflammatorisk kost, så handlar det då att se över sin stress och lägga in en livsstil som reducerar stress.
Innan jag fortsätter vill jag påpeka att den kortvariga stressen som får oss att agera snabbt och effektivt är inte farlig, utan det är den långvariga stressen som är ohälsosam. Den kortvariga går vi ur och går ner i varv rent biokemiskt när inte detta stresspåslag längre behövs, den långvariga finns där mer eller mindre hela tiden och vi klarar inte att gå ner i varv och således kör vår biokemi på full fart, vilket i längden skapar inflammation i kroppen.

Så mitt tips till er är att börja ändra era kostvanor pö om pö, för blir det för nitisk och jobbigt så kan det i sig bli stressande och således skapa inflammation. Min egen erfarenhet är att blir det för jobbigt lägger jag av efter en tid och helt enkelt struntar i det. Då är det bättre att köra lite halvt om halvt och bli bättre och bättre på de nya matvanorna. Vissa vanor försvann utan jag ens tänkte på dem som ett steg i mot en antiinflammatorisklivsstil. Det var först när jag började läsa om antiinflammatoriskkost som jag förstod detta. Så där jag är idag har varit en process på flera år.

I dessa steg gick mina ändrade matvanor och då var jag från början inte medveten om antiinflammatoriskkost som jag redan påpekat.
  • Började bli mer och mer medveten om att köpa ekologisk mat, till en början framförallt grönsaker och frukt. Idag är 90% av vår mat ekologisk.
  • Slutade helt med halvfabrikat, idag lagas i princip all mat jag lagar från grunden.
  • Började äta mindre av potatis, pasta, ris, etc.
  • I det fjärde steget började läsa om antiinflammatoriskkost och blev mer och mer intresserad av den. I detta skede började jag även se över vilka råvaror som var antiinflammatoriska och vilka som var inflammatoriska.
  • Det första jag började utesluta var socker.
  • Sen att minska ännu mer på kolhydrater.
  • Minska på gluten.
  • Använder väldigt lite mjölkprodukter, så det smör och grädde som jag brukar har jag låtit vara kvar.
Jag äter inte 100% antiinflammatorisk utan försöker vara så antiinflammatorisk som möjligt. Gillar tanken om att vara 80% antiinflammatorisk och tillåta 20% inflammatoriskkost, det passar mig bra, men känn efter vad som är rätt för dig.
När jag började ta del av antiinflammatorisk som en livsstil, så såg jag att den tankegången fanns redan med mig, men jag har blivit bättre och medvetnare på det planet. Min förhoppning är att med tiden bli ännu bättre på det. ❤️

Denna livsstil handlar som sagt var om att eliminera stress, då inte den kortvariga den behövs. Jag försöker verkligen tänka att jag hinner det jag hinner. Ser till att var ute i god tid, så jag inte måste stressa. Undviker att tvinga mig till något jag inte vill, för det kan ge stress men det är inte alltid det fungerar när jag ska samverka med andra människor – framförallt i relation till våra närmaste.

Den stora och viktiga del i det hela som jag ser det är att ha ett aktivt liv där jag tillgodoser mig sådant som min kropp och själ mår bra av. Vilket också är aktiviteter som är lugnande och balanserade, ger fokus och ork. Jag kommer räkna upp en del som jag har med i min livsstil, så kan ni se om något av det passar er, men ni kan också se vilka likande aktiviteter som ni skulle kunna föra in i er livsstil.
  •  God sömn A och O
  •  Andningsövningar
  •  Meditation
  • Träning
  • Yoga
  • Mindfulness
  • Mentalträning
  • Promenader, framförallt då med Laban (hund)
  • Prioritera sådant som gör mig glad och ger energi
  • Målar, skriver, helt enkelt tillgodoser min kreativitet
  • Arbetar med det jag älskar att göra
  • Ber tacksamhetsbön varje kväll
  • Läser skönlitteratur och faktalitteratur
  • Tar tid på mig när jag lagar mat
  • Försöker äta långsamt, tugga väl och njuta av maten
  • Är medveten om hur jag tänker och hur jag uttrycker mig. Ord och tankar är energi som även de kan skapa stress och obalans
  • Att vara ödmjuk inför livet och andra
  • Respektera mig själv och allt levande
  • Träna tålamod och medkänsla
Listan ovan skulle kunna bli hur lång som helt, men frågan är mer hur din antiinflammatoriska livsstil ut? Vad eliminerar stress i din tillvaro och vad mår du bra av att göra?

Mens sana in corpore sano stod det på min skol t-shirt när jag började på Per Brahe gymnasium – en sund själ i en sund kropp.
Låt dig inspireras och framförallt hitta fram till vad som passar dig. Ni kommer märka att det råder delade åsikter i detta ämne, en del tycker si och andra så. Blev själv väldigt förvirrad till en början, ända tills jag började känna efter vad som kändes bra för mig. Tror inte på fanatism i något sammanhang inte heller detta sammanhang. För det ska vara gott att leva annars kan det kvitta.

Den litteratur som jag personligen uppskattat mest i ämnet är Maria Borelius ”Hälsorevolutionen” som jag varmt rekommendera er att ta del av. För det är ingen bok man bara läser utan man tar del av Marias upplevelser och tankar för att skapa sig en egen uppfattning som leder till insikter. ❤️

Namasté
Hasse Nyander
 
 
Läs hela inlägget »

I över 15 år hade jag en dröm om att få arrangera en andlig resa till Sri Lanka, men tsunamin och sedermera inbördeskriget kom emellan. Sen var jag väl inte heller redo för att göra denna jungfrutur. För det är just så jag ser den första andliga resan som blev av 2016. Oavsett vad jag startar upp och hur mycket jag än planerar, så kan jag aldrig veta utgången förrän jag testkört något oavsett om det handlar om utbildningar, föredrag eller som i detta fall en resa. Så även om jag 2016 äntligen fick förverkliga min dröm så var den en jungfrutur. Vilket jag också påpekade för dem som reste med och vi gjorde resan extra billig av denna orsak. På många sätt och vis så föll drömmen in, men jag hade mycket att ta in efteråt och gå igenom. Bland annat insåg jag att november månad som är slutfasen i en säsong inte var ett så bra val, då jag är ganska slutkörd efter ett antal intensiva månaders jobb. Jag hade inte heller förstått det ledarskap som skulle krävs av mig, naiva jag såg det mest som vi skulle på en resa och ha det skönt och roligt ihop. Så medvetet intog jag rollen att jag inte var en ledare utan en i grupp, men jag tog lärdom av detta och inser nu att det kommer krävas ett ledarskap av mig under kommande resor. Jag borde förstått detta som inom sjukvården haft en del dåliga chefer, just för de inte vågat eller kunnat ta ledarskapet. Det kommer vara en svår balans att vara ledare och samtidigt en i gruppen, men jag hade tillbaka i tiden en fantastisk kvinnligchef som kunde konsten att gå mellan att vara vän/kollega och chef så jag tänker ha henne som förebild. Hoppas du läser detta Agneta, men jag vet att du vet att jag tycker du är den bästa chef jag någonsin haft. ❤ 
 
I min enfald hade jag trott att det skulle räcka med fantastiska upplevelser, meditationer, andliga och mediala övningar. Vi tar det lite som det kommer, förutom den inbokade rundtur och en del planerade utflykter. Nu vet jag bättre, men det är också tack vare denna jungfrutur och nu ha en erfarenhet att referera till då jag skapar den kommande resan. Om jag fick förverkliga min dröm 2016 så känner jag att denna gång så manifesterar jag min dröm. Ser mycket fram mot att få ta ännu en grupp på en andligresa till Sri Lanka. ❤  
 
Jag kommer säkerligen ha massor att ta in även efter nästa resa, för då kommer jag se andra saker och ha nya erfarenheter som leder till att jag utvecklar vidare min andliga resa för dem så kommer resa med 2020. För jag ser att så är processen hela tiden oavsett vad det handlar om. För den dag jag inte har något att förändra inför nästa gång så innebär det inte att luta sig tillbaka och glida på tidigare erfarenheter, utan då är det dags att lägga ner och skrota dessa resor. För det läget är ett tecken på stagnation och stagnation är ingen utveckling och det som inte är i utveckling är för mig dött.
 
Så jag ser även fram mot vad resan och gruppen 2019 kommer ge mig. De har redan lovat mig vara jobbig så jag får slita mitt hår och gråta mig till sömns. Är dock inte så rädd för detta hot, då jag känner dem alla och de är alla fina människor var och en på sitt sätt. Precis som de som rest med 2016 är. Men Sri Lanka öppnar upp för utveckling, så man vet aldrig vad som kommer att hända. Men i efterhand kommer vi alla säga tack – Tack Sri Lanka. ❤  
 
Så tack till alla människor som kommer in i mitt liv och ger mig möjlighet till utveckling. ❤ 
 
Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »

En länk till min gamla blogg. http://hassenyander.blogg.se/
  • Lena » Tålamod:  ”Så klokt, berörande och sant formuleratTack❣️”

  • Lollo » Tålamod:  ”Så ärligt och fint skrivet Hasse. Att kunna kapitulera och låta sig bäras fram p..”

  • Ana Elvingson » Lev din dröm :  ”Tack för välformulerade beskrivning om drömmar och dess vikt i livet.Tycker pre..”

  • Darek Uhrberg » Gott och ont :  ”Ja absolut jag håller med dig tack du skriver ,utrycker dig så fin i kärlekens o..”

  • Susanne » Morgonstund:  ”Så fint ❤️ i tanken satt jag där en stund med dig med en kopp & i egna tankar. T”