2018 > 12

En tid av kontemplation som för mig känns viktigare och självklarare för varje år. Att blicka tillbaka på det gångna året och med lite perspektiv se på det. Kanske inte så viktigt att utvärdera vad som var bra eller dåligt, för det är svårt att se vilket i denna stund. Mer att en del händelser kändes jobbiga andra inte, men jag vet ju att ibland är det just dessa stunder som känns jobbiga som vi längre fram i tiden är som mest tacksamma över. Jag går inte heller in så mycket på detaljer, även om det händer att jag glider in i dem, utan mer ser på året i dess helhet och hur de olika faserna varit. Jag hade t.ex. en vår med ett fantastiskt flöde på många plan, medan hösten var tvärtom, trögt och kändes som det bara kom saker i vägen. Försöker se dem som lika viktiga faser, för jag vet att de har båda varit behövliga i den utveckling och i de utmaningar som jag varit i. Vet att de båda behövs inför denna kommande framtiden, men det är inte alltid lika lätt att känna i stunden när det känns som allt är tungrott. Det heter ju ömsom vin ömsom vatten.  
 
Känner mig ganska så klar med 2018 och är redo att lämna det bakom mig, förutom det jag tänker ta mig med in i det nya året. För mig personligen har The Church of Good Wills Nyårsandakt blivit en viktig del och tradition i detta skede. Ungefär som ett bokslut, en manifestation då jag släpper taget helt om det gånga året och gör mig redo för ett nytt år med nya skeden och utmaningar. ❤
 
Ser ljust på det kommande året och ser det som ett år då saker och ting i min tillvaro förfinas utifrån den struktur som redan ligger på plats. Vi kanske inte ser ljuset som sprids över världen men jag är helt övertygad om att det kommande året är ett steg närmare en bättre och fredligare värld. Vi måste dock vara redo och släppa taget om det gamla och förlegade för att kunna komma vidare i denna process. Vi har redan under 2018 sett hur gammalt och förlegat inte längre funkar och man måste ta nya vägar för att nå fram till det nya varandet. Vilket inte alltid tycks vara så lätt, för vi är så intrampande i gamla mönster och beteenden. Det blir ett år med ännu fler illusioner som genomskådas för att kunna delge oss sanningen. Detta kan kännas turbulent, men som jag ser det ett viktigt skede i utvecklingen. Så gör dig redo för släppa det gamla och förlegade, släppa taget om hur det alltid har varit. För frasen hur det alltid varit är ingen sanning, världen har alltid varit förändring och kommer så alltid att vara. Du kan kämpa för att håla kvar till knogarna vitnar eller helt enkelt kapitulera och släppa taget.
 
När jag summerar 2018 så har det varit ett år att se mirakel i tillvaron och att ha total tillit till det jag fått till mig, även om det sett ut att vara helt tekniskt omöjligt. Men jag tycker mig landat bra i bägge dessa företeelser och hur de har utmanat mig till utveckling. Fast jag kan erkänna att i stunden har det inte alltid varit så lätt.
 
Tack för alla fina och vackra möten under 2018 som för mig känts så givande. Nu blickar vi fram mot ett ljust och vackert 2019. ❤
 
Önskar er alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. ❤
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »

När jag var barn fanns det en kvinna som betydde oerhört mycket för mig och på många sätt var min livlina. Jag har skrivit om henne många gånger och i flertal olika sammanhang. Igår kväll kom jag starkt att tänka på henne efter att jag läst ett inlägg från en följare av mina små enkla blogginlägg. Kvinna som jag tänker på är Astrid Gilmark och flera av er minns henne säkerligen, då hon var ett verksamt medium under 60 – 70-talet. Bland annat skrev hon en spalt i Allersveckotidning om sina mediala upplevelser och hennes spiritualistiska trosuppfattning. Min mamma prenumererade på Allers och med stor iver tog jag mig an vad min vän Astrid hade att delge denna veckan. För hon blev som en vän, fast jag inte kände henne och att hon inte ens visste att jag fanns. Varför jag kom att tänka på henne var att jag insåg att mina små enkla blogginlägg fyllde samma funktion för mina följare som Astrids spalter en gång fyllt för mig. Insåg att undermedvetet var det mitt syfte fast jag inte tänkt på det. För mig var hennes spalter fyllda med bekräftelser, aha-upplevelser, att det fanns fler som kände som jag och hade liknande upplevelser. Så jag blev såg glad när denna insikten kom och förstod ännu bättre varför jag ville att alla mina inlägg skulle vara korta och enkla. Så just nu försöker jag tänka på mig själv som en nutida Astrid Gilmark och det känns faktiskt riktigt bra. Nä, jag har inte fått hybris utan leker mest med tanken.
 
Som vuxen hittade jag några av Astrids böcker på ett antikvariat och självklart så kunde jag inte låta bli att köpa dem. Men jag har däremot inte vågat läsa dem, rädd att de skall förstöra mina fina minnen som finns bevarade i mitt hjärta. För de minnena betyder så oerhört mycket för mig. Däremot så tittar jag på dem ibland med kärlek som om de vore dyrgripar och för mig är det väl just vad de är. Varför jag inte vågar läsa dem är att där jag befinner mig idag i min mediala utveckling så har kanske dessa texter inget att ge mig. Precis som jag häromdagen skrev om att jag inte ville träffa en del vänner från förr för att jag heller ville bevara minnen från då, än att få uppleva hur fjärran vi är ifrån varandra idag.
 
Fantastiskt hur okända människor kan göra ett så starkt intryck och påverkan på en för livet, människor man inte ens har mött. Astrid gick över till andra sidan den 9 november 2009. Så tack Astrid för du var min livlina som barn och tonåring. All min kärlek till dig och om du bara anade vad du har betytt för mig … eller det kanske du gör i denna stund. ❤️
 
Namaste
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »

Alla miljöer, alla platser bär på en energi. En del positiv andra mindre positiv eller kanske till och med negativ. Ni har säkerligen alla klivit in i ett rum och känt obehag av energier som rummet är präglat av. En del kanske tillfälliga och en del som om de satt i väggarna. När vi flyttar in i en ny bostad så städar vi ur skåpen innan vi t.ex. ställer in vårt porslin, lika naturligt bordet det vara att städa ut energier som finns i bostaden från eventuellt tidigare hyresgäster. Jag skulle personligen aldrig flytta in i en bostad utan att rena den energimässigt för att sedan med tiden förse den med mina egna. ❤️
 
Jag har idag varit på just ett sådant arbete. När jag klev in var det i tunga energier som det var svårt att andas i. Idag är jag väl medveten om att jag känner in rummets energi och det underlättar att vara i den, i jämförelse med förr då jag skulle undrat vad hände nu? Varför känner jag mig så här? Det var en relativt lätt ”städad” lägenhet idag, även om jag fick gå tillbaka till sovrummet och jobba lite mer innan det kändes helt klart där. Men när jag lämnade bostaden så kände den ljus, lätt och luftig. Även kvinnan som bodde där kände av skillnaden och var väl tillmods när jag lämnade henne. Även om hon flyttade in för flera månader sen så har hon inte kunnat bo där, utan bara varit där då och då för att packa upp. Förövrigt har hon sovit hemma hos sin mamma, där det känns lugnt och tryggt. Men i natt ska hon sova över i sin lägenhet och hon kände sådan glädje när jag var klar. Hon skrattade och var positiv vilket hon inte kunnat förut i sin lägenhet, utan mer känt som något tyngde henne när hon var där. 

Att få se denna förändring och tacksamhet hos dem som bor i bostaden är en helt fantastisk känsla att få vara en del av. ❤️
 
Genom åren har jag använt allt från havssalt till salvia vid dessa reningsarbeten. Idag ser jag bostaden som en healingklient och helt enkelt ger bostaden healing. Fyller rum för rum med ljus och renandekraft. Kvinnan som bodde där hade salvia så vi drog på lite med den, även om jag inte tror att det är nödvändigt. Har även renat en hel del bostäder på distans med distanshealing. Då bostaden kanske legat för långt bort eller tiden för ett hembesök inte funnits. Det har med distanshealing funkat nästan till 100% så jag ser det som ett mycket bra alternativ.
 
Minns själv när jag flyttade in i min förra bostad och efter en tid började känna mig underlig och som jag inte riktigt kände igen mig själv. Detta var precis i början av mitt mediala växande och jag var då inte så kunnig. Så i början undrade jag vad som hände mig och varför jag mådde som jag mådde. Nu råkade det vara så att jag kände han som hade bott i lägenheten tidigare, så jag började koppla samman en del med honom och hans mående. Så jag tog Ajax och städade ut varje vrå, samtidigt som jag tänkte att jag rena och helade bostaden från hans energier. Funkade perfekt och den energimässiga påverkan försvann.
 
Vill tillägga att jag inte tror på någon ondska, så när något bett mig komma hem till dem för att ta bort demoner har jag helt enkelt tackat nej. Sagt att jag inte personligen tror på onda väsen, så det går över mitt kompetensområde. Sen är det inte min sak att avgöra vad andra ska tro på eller inte. Finns för många som sätter sig på höga hästar och tro sig vet och kunna allt. Vilka också förkunnar sin sanning som den enda sanna sanningen. Däremot har jag stött på andar som känts vilsna och inte hört hemma där, som kanske även stört den som bor där. Men som jag ser det så är mötet med dem också ett healingarbete så att de kan släppa taget och vidare.
 
Slutet gott allting gott och så levde de lyckliga i alla sina dar. ❤️
 
Så kom ihåg att energimässigstädning är lika viktig som all annan städning.
 
Namasté
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »

Det finns ett fåtal vänner runt mig som är vänner för alltid. Vi umgås inte så ofta numera och ibland tar det långt tid mellan att vi hörs. Men när vi ses så är där en bestående vänskap och det känns som det inte gått någon tid sedan vi sågs sist. I jämförelse med andra vänner som jag inte heller sett på länge kan det kännas nästan som att möta en främling och jag undrar stilla inom har vi verkligen umgåtts? En del band är för evigt och andra måste med andra ord underhållas för finnas där. Förr ville jag inte tappa kontakten med någon och jag kämpade stundom hårt för att upprätthålla kontakten och vänskapen. Men det funkade inte för jag var den enda av oss som kämpade. Idag kan jag mer se hur viss vänskap fyllt sin funktion och det är dags att släppa taget och gå vidare.
 
Idag skall jag träffa en av dessa speciella vänner. Tror inte vi sett sedan i somras, men jag vet att det kommer vara som om vi sågs igår. Denna vän träffade jag typ när jag var 20 år, men vi blev inte nära vänner förrän typ i 30 års åldern. Båda hade vi börjat ta våra stapplande steg in i det mediala och andligheten. Vi var helt enkelt i samma fas i livet och dessa trevande kliv förde oss samman på ett energimässigt plan som är för evigt. Vi upptäckte en värld tillsammans och följde varandras utveckling. ❤
 
Numera är det inte alltid jag vill träffa gamla vänner som jag inte sett på länge. För jag känner att det som var finns inte kvar och jag vill hellre bevara det som var så fint i vår vänskap. Kan ta ett exempel på en vän som jag mer eller mindre känt i hela mitt liv. Denna vän var en gång en mycket nära vän till mig, men när vi nu sågs cirka 30 år senare så mötte jag en främling. Tyvärr uppskattade jag inte detta möte och önskar att det inte hade skett, men det gav mig också lärdomen att all vänskap inte består. Men till denna vän har jag underbara minnen inom mig och försöker odla dem istället för det mötet som inte alls kändes bra, Ibland har det helt enkelt runnit för mycket vatten under broarna för att vissa vänskapsband ska bestå.
 
Inte länge sedan jag träffade en annan vän som jag mer eller mindre inte träffat på 20 år, men det kändes som det var igår vi satt hemma i soffan och drack vin och pratade. ❤
 
Så summan av kardemumman blir att viss vänskap är endast existerande i vissa faser och annan vänskap funkar i alla livet faser. Det säger dock inte att den icke bestående vänskapen inte var lika stark och viktig i stunden som den bestående är.
 
Så enligt mig förlorar man inte en vän utan den vänskapen har helt enkelt gett det den hade att ge och fyllt sin funktion.
 
Var rädd om er riktigt nära vänner och behandla dem som dyrgripar för det är just vad de är. ❤
 
Namasté
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »





Nu rullar tåget ut från Ronneby station, efter några dagars trevligt julfirande hos mina svärföräldrar. Det har varit lugna och sköna dagar, då jag gått ner i varv och känt mig lagom förslöad, men det är ganska nödvändiga perioder i mitt annars relativt intensiva liv. Hemma väntar nu några dagar med jobb och att vara gräsänkling, då Monika, Laban och Yuma stannar några extra dagar i Ronneby. ❤
 
Älskar att åka tåg, framförallt då jag inte har någon tid att passa när jag kommer fram. Bara kunna slå sig ner och vara, njut av stunden och stillheten. En skön form av avkoppling och kontemplation som så här års ofta handlar om året som gått och det kommande året. Kände så här års förra året att 2018 skulle bli ett intensivt och händelserikt liv. Vilket det också blev och det skedde utveckling på många plan och nya tankegångar föddes. Jag känner även i denna stund att den kommande året kommer bli intensivt och händelserikt, men lite på ett sätt – mer som att under 2019 kommer mycket av det som varit i omlopp falla på plats. Allt som i sin form struktureras om kommer mer och mer inta sin nya struktur och former. Som om grovgörat var gjort och nu går jag in i finliret, allt som fått en ny form skall finslipas. Ser verkligen fram mot detta och att få gå in djupare i detaljerna. ❤
 
I den kommande processen känner jag ålderns trygghet som en behagfull ingrediens. När jag kommit till den fas i livet då jag inte känner att jag har så mycket som jag måste leva upp till och jag är relativt fri från andras åsikter och ifrågasättande. Sen är det självklart alltid roligt om andra uppskattar det jag gör, men jag måste inte ha allas gillande längre. Tillbaka i tiden kunde det störa mycket och i min egen osäkerhet ifrågasatte jag mig själv och min kunskap. I ålderns trygghet vet jag vad jag kan och vad jag står för, i den tryggheten kan jag även i stora mått tillåta var och en att vara i sin trygghet och vad de står för. Jag har skrivit det förut och skriver det igen jag uppskattar och tycker det är skönt att åldras. ❤
 
Ser en stor skillnad på tillbaka i tiden då jag inte ägde min kunskap, utan allt var endast inlärt för någon annan lärt mig att det var så det var. Detta innebar också att det var väldigt svårt att argumentera för varför det var si eller så, då jag inom mig inte ägde denna kunskap. Idag äger jag min kunskap och mina insikter som blivit till en inre visdom. Vilket gör att jag vet precis vad som lett fram till min insikt eller kunskap, jag vet precis varför jag tycker så och kan lätt gå in i ett samtal om varför jag ser det hela på ett sätt och inte på ett annat. ❤
 
Efter att ha mellanlandat på Lunds station för att byta tåg så är jag nu hemma i Göteborg igen. ❤
 
Blev inte så mycket mer kontemplerande på resa mellan Lund och Göteborg då jag istället såg första avsnittet av ”Systrar” som började på ettan igår. Verka vara en helt okej liten miniserie.
 
Deklamerar det ofta att var och en skall vara i sin sanning, så att de äger sin sanning och inte bär på massa ord om någon annans sanning. ❤
 
Från djupet av mitt hjärta tack för denna julen och till alla som varit en del av att göra den till att den blev just så som den blev.❤
 
Namasté
Hasse Nyander


 
 

Läs hela inlägget »




















Så där då var mannen från Nasaret född, oavsett om man tror på denne mans existens eller inte så står han för något som alla kan ta till sig och se som goda livsregler. För han är den stora förebilden för medkänsla och alla människors likavärde. Ska inte gå in djupare på mannen från Nasaret än så här, för låt oss just nu inspireras av hans förmåga till medkänsla och allas likavärde. För hade hela världen haft dessa två som livsregler så skulle vi skapa en helt annan värld att leva i – då skulle vi verkligen kunna prata om en frekvenshöjning. För som jag skrivit förut så är vi medskapare av världen vi lever i och inga offer under den. ❤
 
Personligen tror jag att mannen från Nasaret kom för att berätta för oss om denna förändring genom att inspirera oss genom sitt eget agerande. För även om han talade till folket så har inte vad man säger lika stor påverkan som vad man gör. Han var en levande förebild och historierna om hans handlingar har levt vidare, berättelser som spred sig från mun till mun för att senare skriva ner på papyrusrullar. Jag har tagit del av många av texterna från dessa papyrusrullar som vars innehåll känns mer äkta och ger för mig en sannare bild av mannen från Nasaret än bibeln. ❤
 
Vi blir lite påminda om detta runt jul, då faktisk människors hjärtan verka öppnas upp lite mer för medkänsla och allas likavärde. För jag tror inte det handlar enbart om att döva vårt dåliga samvete då vi i dessa tider ger lite extra de som inte har mycket eller inget alls. Hur en del engagerar sig stort för olika grupper som behöver få finnas i sammanhang runt denna högtid. För mig självklart varken man tror på mannen från Nasaret eller inte, så helt omedvetet påverkas vi av hans handlingar som lika omedvetet inspirerar oss till handling. ❤
 
Så låt julen budskap vara medkänsla och allas likavärde för att inspirera oss inför det nya året och att vi går det till mötes med ett än mer öppet hjärta – ett litet steg mot den villkorslösa kärlek som mannen från Nasaret också står för. ❤
 
Önskar er alla en fortsatt fridefull jul. ❤

Namasté
Hasse Nyander
 

 

Läs hela inlägget »















Oavsett hur man firar denna dag eller varför så är det ändå en väldigt speciell dag. En dag med många minnen och traditioner. Mest minns jag min barndoms jular då det var jul på riktigt. Minns dess traditioner som idag inte alls är lika traditionsbundna. Vilket i sig är ganska så skönt, eftersom det eliminerar väldigt många måsten. När jag var lite började man förbereda inför julen många veckor innan, så själva julafton blev dessa förberedelsers klimax.
 
Denna jul fira vi i Gärestad hos mina svärföräldrar. På vägen hit igår kunde varken jag eller Monika fatta att det var julafton imorgon. För utan dessa förberedelser som blir mindre för varje år så dyker julafton upp som gubben i lådan. Men julstämningen kommer infinna sig där med de traditioner som lever kvar. Framförallt kommer Monikas syskonbarn skapa stämning, då julen är till stor del barnens helg. Deras förväntningar på dagen ger energi till stämning och dess uppbyggnad. Att slå sig ner tillsammans och inta den traditionella julmaten skapar julstämning, även om dess innehåll har förändrats genom åren. För kanske är det inte mat i sig som är det viktiga utan den energi och känslomässiga stämningen som uppstår.
 
Jag minns min barndoms jular, då landskapet var snöbeklätt som på ett julkort, bordet var överfyllt med mat i mängder som ingen orka äta av allt, Kalle Anka var viktig och Tomten kom till alla barn som varit snälla och konstigt nog verkade det som om alla barn hade varit snälla. Nä, jag vill inte ha tillbaka allt detta, men jag minns min barndoms jular då det var jul på riktigt. ❤
 
Vi skapar hela tiden nya traditioner utifrån vad som stämmer med vår samtid och för dem som är barn nu så är det detta som de kommer minnas som sina barndoms jular – då det var jul på riktigt.
 
Önskar er alla en fridefull jul ❤
Hasse Nyander


 

Läs hela inlägget »

Idag för bilen oss till mamma, är så glad över att ha henne kvar. För som jag skrev igår så har vi ju bara våra nära och kära till låns. Har genom året trott att det var slut många gånger men så repar hon sig trotts oddsen och blir pigg igen. Just nu en väldigt bra och pigg period, där hon verkar bli piggare och allt mer välmående. ❤️

För även om man inte förlorar anhöriga rent fysiskt så kan vi förlora dem på andra plan. Vilket kan vara minst lika stor förlust. Minns hur jobbigt det var efter mammas stroke 2006, hur mycket som är hon som plötsligt inte fanns där, även om hon rent fysiskt fortfarande existerade. Hon kämpade och vi kämpade med henne, och med tiden kom hon tillbaka till sitt rätta jag  om än lite naggad i kanten. Under denna tid sa hon ofta jag vill vara med ett tag till, vilket hon på ren envishet och livslust såg till att få. Vetgirig som få för att återerövra sina minnen och lära sig på nytt sådant som hon redan kunde. 

Förra julafton fick jag ringa en ambulans som tog henne till Sahlgrenska och då var vi båda ganska säkra på att det var slut. Hon klarade sig dock med hjälp av Sahlgrenskas intensivpersonals skicklighet. Även om hon överlevde så var hon hårt medtagen och denna gång verkade hon inte kunna ta sig tillbaka utan fick den ena komplikationen efter den andra som tärde på henne. Så nu när hon är piggare och mer välmående än på länge, blir jag både tacksam och fascinerad. 

Om en vecka ska jag tillsamman med bland annat henne fira in det nya året. Ett nytt år som för henne mot sin 90 års dag i april. Vet att hon bara är till låns ... 

Älskade lilla mamma. ❤️

Namast’e 
Hasse Nyander 





 

Läs hela inlägget »

Foto Bibbie Friman


Första dagen på jullovet och definitivt en skön dag tillägnad att bara vara hemma i min borg, som ligger i Göteborgs hjärta - Vasastan. För faktum är att vi bor på en fantastisk plats och i en lika fantastisk lägenhet. Känner tacksamhet till detta varje dag och vet att alla inte är förunnade detta. Men jag tänker inte skriva om de som inget har såsom jag gjorde nyligen i ett annat blogginlägg, utan om tacksamhet. ❤
 
Vi säger många gånger att vi är tacksamma, men jag undrar ibland om vi verkligen förstår hur mycket vi har att vara tacksamma över. Inklusive mig själv så tar vi mycket för givet, före vi vet inte hur det är att vara utan det förrän det tas ifrån oss. En liten efter tanke … vad vore det värsta som skulle kunna tas ifrån dig? Först och främst kommer troligtvis de flesta tänka på nära och kära, även då vi vet att dessa endast är till låns så vill vi inte att de tas ifrån oss. Men vi vet inte hur det är att vara utan dem förrän det sker, så vi bör leva utifrån att de endast är till låns och visa dem stor tacksamhet så mycket vi kan. Sedan jag var barn trodde jag min värld skulle rasa samman om min pappa togs ifrån mig, men den dagen var jag tacksam att jag fått ha honom som pappa så länge och var redo att släppa taget och låta honom gå. 1991 togs min vän Tommy ifrån mig två månader innan han skulle fylla 25 och den gången rasade verkligen min värld samman. Vad vill jag säg med det är att man vet aldrig hur det är att förlora något förrän det sker. ❤
 
Mitt hem är min borg och för de flesta av oss är det självklart att ha ett hem där vi kan känna trygghet och vila. Vi kan ha synpunkter på det ena och det andra, men vi har ett hem med väggar, tak och golv. De allra flesta av oss får äta oss mätta varje dag även om det kanske inte alltid är gourmé mat. Dess två saker är för många av oss så självklara att det svårt att veta hur det skulle vara om de togs ifrån oss. Känner ett stort privilegium att ha tillgång till detta i mitt liv. Jag har varit bostadslös, men aldrig hemlös. Jag har inte alltid kunnat köpa hem den mat jag önskat, men jag har heller aldrig behövt gå hungrig till sängs. Detta kan ge mig en innerlig skön känsla av tacksamhet. Jag älskar att ha ett fint hem och äta god mat, men egentligen är allt det grädden på moset, vilket också är något att tänka på i sin tacksamhet. Så lätt att ta saker förgivna tills de tas ifrån oss. ❤
 
När jag 2008 blev svårt hjärtsjuk kan man ju tro att högst på prioriteringslista var att bli frisk, men jag kan inte säga att det var det – viktigare var att få känna mig välmående och levande. Så jag vet att i ett sjukdomstillstånd kan man känna stor tacksamhet till de bra dagarna, för alla dagar är inte bra när man är svårt sjuk. Idag anser jag mig som frisk, jag har mina krämpor och små problem som de flesta, men jag kan känna stor tacksamhet till att det endast är små krämpor. Kanske kommer de för att påminna mig om att vara tacksam, för jag vet hur det känns när det friskatillståndet tas ifrån dig. Så visst kan jag gnälla att jag är trött, att jag har ont … men mitt i gnället känner jag en oerhörd tacksamhet. Under den tid jag var som sjukast bad jag aldrig Gud att hjälpa mig, men jag bad varje dag till Gud att vara med mig och kände stor tacksamhet till den närvaron. Under tiden som jag var svårt sjuk så låg jag på avdelning 38 på Sahlgrenska för transplantationsutredning. En kväll när nattsköterskan kom in så frågade hon hur vi mådde, utan att jag tänkte mig för så sa jag: Hade det varit sämre hade vi varit döda. Men det var inte min tur och jag känner stor tacksamhet att fortfarande får vara en del av det fysiska livet och dess utmaningar. ❤
 
Att få ha sina nära och kära, ett hem, mat och vara en del av livet – Vad mer kan vi begära? ❤

සතුටින් - Tacksam - Grateful ❤
 
Namasté ❤
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »














 
Årshjulet har vänt sig en gång till,
Och nätterna har blivit längre och kallare.
I natt börjar mörkret att dra sig tillbaka,
Och Ljuset börjar sin återkomst igen.
Årshjulet fortsätter att snurra,
Solen återvänder till återigen.
Även i de mörkaste timmarna,
Även under de längsta nätterna,
livets gnista lyser upp än en gång
Legat vilande, väntat, redo att återvända
Nu är tiden inne
Mörkret kommer att lämna oss nu,
När som solen börjar sin resa mot jorden igen
När hjulet vänder, kommer ljuset tillbaka.
Solens ljus har återvänt till oss och ger oss liv och värme.
Skuggorna kommer att försvinna, och livet kommer att fortsätta.
Vi är välsignade av solens ljus.
 
Vintersolståndsandakt – det känns så fint att låta sig inspireras av äldre traditioner och göra dem till nya, helt enkelt göra dem till sina egna. Tillbaka i tiden var jag mer orolig om jag gjorde vissa ceremonier rätt eller inte, men numera känner jag starkt att det är så här vi gör dem. En känsla som känns väldigt skön och trygg. Vilket också innebär att jag inte kan göra fel, vilket i sig känns väldigt avslappnande. En avslappnad atmosfär som ger en gemytligare och en mer energifylld andakt. För självklart påverkar förrättarens energi själva andakten och dess känsla. ❤
 
Det var en njutning att få välkomna solen återkomst som skall fördriva mörkret och i vår tid går det inte att undvika den dubbelbottnade innebörden i detta. Önskar inför framtiden att det endast kommer innebär mörkret som beror på frånvaro av sol och inget annat. Vi går nu mot ljusare tider och låt oss inspireras av Universums faser för att låta ljuset stråla på flera plan - alla plan. För där ljus härskar finns inte mörkret, kanske faller det en enstaka skugga ibland som mjukt förskjuts av ljuset. ❤
 
Låt oss kliva in i 2019 med ljusa tankar och ljuset från våra hjärtan, där vi och dem inte existerar utan vi alla är ETT. ❤
 
Namasté ❤
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »

Från gårdagens blogg om mötet med tomten så ska fortsätta vidare till ett annat väsen som ofta förekommer i vårt julpyntande, men ett väsen som får pryda våra rum året om hos många av oss. Självklart tänker jag på änglar och dess innebörd för oss.

Jag tänker berätta om ett för mig väldigt speciellt möte med en ängel som skedde i början av 2000.talet.
 
Lagom trött efter att varit på medialcirkel och träning i trance, så låg jag utsträckt på soffan hemma för att softa lite. När jag legat där en stund kände jag att något var på gång och som i svep ändrades energi i rummet. Min blick drogs mot tacket och jag såg att den fasta materian plötsligt löstes upp och blev till en cirkulerande energi. Ur denna energi började det stråla av ett starkt vit-blått ljus och ur detta ljus såg jag en otroligt vacker kvinnlig ängel som kommer ner glidande i mitt vardagsrum. Hon stannade upp en bit från golvet och svävade mitt i ljusskenet. Allt blev helt stilla som om luften stannat upp, samtidigt som jag såg hur energin flödade och ängels svävande rörelse – en mycket underlig känsla av välbehag fanns i denna stillhet. Hennes gudomligt vänliga blick sökte min och det uppstod en kontakt som jag sedermera aldrig känt från något väsen. En stark och självklar kommunikation strålade från henne, en kommunikation utan ord men fylld av så mycket kärlek att jag blev alldeles omtumlad. Varför minns jag inte men jag fick för mig att jag skulle röra på min kropp, men det gick inte då den var som förstelnad. Accepterade det hela och gav mig istället hän in i denna upplevelse som jag inte kan svara på hur länge den varade eller inte, ungefär som om tid inte existerade i detta möte. ❤
 
Inombords kände jag hennes farväl som om hennes uppdrag var klart och såg jag hur hon svävade upp mot taket för att glida igenom det och i sitt försvinnande drog hon med sig ljuset och efter en stund såg taket återigen ut som ett vitt tak av fast materia. Förundrat låg jag kvar och njöt av upplevelsen. En upplevelse som var så stark och gjorde ett sådant befästande intryck i mitt inre, så att det finns fastetsat där för evigt. Tyvärr räcker inte mina ord helt till för att beskriva denna upplevelse, skulle behöva dela med mig av den känslan som bor i mitt inre till denna ängel och hennes kärleksfulla kommunikation för att ni helt skulle kunna förstå. Tack och lova kan jag inom mig uppleva det om och om igen via mina minnen. ❤
 
Visst har jag mött änglar vid fler tillfällen, men inget har liknat detta möte som var helt out standing. ❤
 
Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »

Midnatt råder, det är tyst i husen, tyst i husen, alla sova, släckta äro ljusen, äro ljusen. Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.

Tomten är det väsen som vi mest förknippar med julen och även om de finns året om så tror jag det är så här års som de får den stora massans uppmärksamhet genom att de genomsyrar mycket av vårt julpyntande.
 
Det hade gått ett antal år sedan jag såg min första vätte och hade äbven upplevt dem vid andra tillfällen. Denna dag som jag ska berätta om var jag med Monika i stallet och när jag klev in så sprang det iväg en tomte på cirka en meter hög från boxen och över stallgången. Visst blev jag lite överrumplad, men denna gång inte förvånad, för fanns det vättar varför skulle det då inte finnas tomtar?
 
Till skillnad från vätten som bara blev ett flyktigt möte, så blev det med tiden en relation med denna tomte. Han lärde mig hur helande tomtar är och deras stora kunskap om läkekonst. Ofta var han i stallet utförde sitt helande arbete på Monikas häst och gav tips om vad som behövdes för hästens välmående. Exakt vad dessa råd handlade om minns jag inte längre, men vet att det kändes väldigt relevant då. ❤
 
Han blev som en naturlig del i stallet och när han efter en tid inte syntes till längre så kändes det tomt och underligt. Så efter ett tag försökte jag nå honom genom att förflytta mitt sinne till honom. Jag hamnade då i skog där han bodde och han förklarade för mig att han arbete var avklarat. Han berättade också att han skulle återkomma om det behövdes, minns inte just nu hundra om vi såg honom igen men har ett svagt minne av att han dök upp i ett annat stall.
 
Så det händer idag när jag ger eller skickar healing att jag ber om tomtarnas hjälp och deras läkandekraft. ❤
 
Upplevde inte denna tomte skygg på något sätt utan mer vänlig och tillmötesgående. Så numera när vi pyntar med tomtar till jul så har de en helt annan innebörd än de hade tillbaka i tiden då de bara var pynt.
 
Att hitta en lämplig bild på en tomte däremot var inte så svårt som att hitta en på en vätte som stämde bra med min uppfattning.
 
Namasté ❤
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »

Vi förknippar vissa väsen till jultiden och vi pyntar lite extra med dem i våra hem för att skapa julstämning. Jag tänker ge tre av dessa lite extra uppmärksamhet, vättar, tomtar och änglar. De kommer få varsin blogg utifrån upplevelser jag haft med dem. Så idag ger jag vätten lite extra utrymme. 
 
Jag brukar säga att jag inte tror på något som jag själv inte sett eller upplevt. Jag kan läsa om det, jag kan lyssna på andra åsikt i ämnet, men jag behöver mer för att tro på det. Numera säger jag aldrig att det inte är så, men jag köper inte det helt av utifrån någon annans betraktelse av sanningen.
 
I början av min mediala resa hade jag väldigt svårt för personer som pratade om att det såg tomtar, vättar, skogsrå, jättar, småfolk och så vidare. Tyckte mest de var flummiga och fantasifulla. Själv var jag ett korrekt bevisförande spiritualistiskt medium under utbildning. Vilket jag tog väldigt seriöst på och mitt måtto var att bli ett väldigt genuint medium utan massa flum.
 
I en regression upplevde jag som om jag gick omkring bland påskliljor. Vilket i sig var vackert och en häftig upplevelse, men i mitt stilla sinne minns jag att jag tänkte: fan också jag är en vätte. Då kändes det skitjobbigt, idag kan jag skratta åt det hela. I regression visade det sig att jag var ett spädbarn som kröp omkring bland påskliljorna. Ni kan inte ana vilken lättnad det blev inom mig när jag upptäckte detta. 
 
Jag hade varit i Osby och hållit en storseans hos en spiritualistisk förening. Min övernattning efter denna seans var hos en kvinna i föreningen som bodde på en bondgård. Vilket var ett väldigt mysigt och rogivande sätt att avsluta dagen på.
 
Nästa morgon klev jag ut på ladugårdsgården och tände min morgoncigarett. Njutningsfullt står jag och dra in blossen i denna ljuva miljö, samtidigt som jag hajar till och ser något på stenen framför mig. Där sitter en livslevande vätte och bara tittar lite små mysigt mot mig. Tanken som for igenom mitt sinne i denna stund, var fan de finns och nu måste jag erkänna att jag haft fel. Det handlade inte så mycket om att erkänna inför andra, utan om att erkänna inför mig själv och nederlaget att jag hade haft fel. Ja, jag kan skratta gott åt detta idag, men då var det nästa ångestladdat och jag önskade nästan att jag inte gått ut på gårdsplan denna morgon. Jag tog några djupa bloss, lugnade ner mig och kunde i smyg fascinerat börja studera vätten. Å visst väcktes fascinationen till liv inom mig och jag försökte telepatiskt börja kommunicera med vätten, som troligtvis först då fatta att jag såg honom. Vilket resulterade i att han hoppade ner från stenen, sprang iväg och försvann. Hela min vistelse på denna gård försökte jag se vätten igen, gick och små kikade efter honom. Men inte ett spår såg jag av honom. Visst skulle jag kunnat i denna stund intalat mig att jag nog bara fantiserat, men min upplevelse var för stark, för tydlig för att prata bort. ❤
 
Sen denna stund har jag sett både vättar, tomtar, små folk och skogsväsen, dock aldrig jättar eller troll, men jag utesluter inte att de finns. Bara att jag inte har sett dem ännu och jag tror bara på det mitt eget öga har betraktat.
 
Vilken tur att man har möjlighet att ändra sig, livet skulle vara otroligt trist annars. Ser livet som en gas i vinden som jag inte vet vart det för mig nästa gång.
Svårt att finna en bra bild på hur vätten såg ut och hur de vättar jag sedermera sett har sett ut. Men håll tillgodo med denna, men min var helt gråklädd.
 
Namasté ❤
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »









Tredje advent och vi tänder kärlekens ljus som inom den spiritualistiska traditionen symboliserades med ett rött ljus i adventsljusstaken. Detta ljus symboliserar att kärleken börjar glöda och värma världen omkring oss – himmelriket är nära. Vi använder oss inte av färgerna på ljusen i den spiritualistiska traditionen längre, men jag tycker att innebörd av de olika ljusen vi tänder är vacker och symboliskt meningsfull. För visst behöver världen en glöda kärlek som sprider sig från hjärta till hjärta, det är om något en viktig aspekt av den andliga utvecklingen. För vad vore andlighet utan kärlek? ❤
 
Är väldigt förtjust i yttrycket himmelrike är nära, som uppfattades av många som att snart skulle himmelrike uppstå på jorden. Men himmelriket finns redan här och nu, det är så nära att vi själv väljer att vara i det eller inte. För himmelrike är inte en plats som många tolkat metaforen genom åren utan ett tillstånd. Personligen tycker jag det är lätt ibland att vara i himmelriket, men andra dagar mycket svårt och komplicerat att inta detta tillstånd. Men så är det med allt i livet och vår existens, vissa dagar går allt lätt och andra dagar tycks inget funka alls. Men jag vet att himmelrike finns där för att kunna träda in i dess tillstånd igen när jag kan och behagar. Visst vi kan komma på hundra saker som gör det omöjligt för oss att befinna oss i detta tillstånd, men det finns ett bra uttryck som kan hjälpa på vägen – det handlar inte om hur man har det utan hur man tar det.
 
Jag har alltid fascinerats av mannen Jesus och därför tagit del av väldigt mycket litteratur i ämnet förutom Bibeln. För mig är nya testamentet alldeles för tillrättalagt och anpassad för att passa in i det maktsystem som det skapades för. Däremot har annan litteratur givit mig en bild av mannen Jesus som mer stämmer med min känsla till honom. Där också det tydliggörs på ett annat sätt vad han menade med sina olika uttryck och metaforer. För mig är han en stor och viktig förebild, men lika viktig är för mig är Maria Magdalena som var hans jämbördiga part - tillsammans skapar de balans likt yin och yang. ❤
 
Vi lever i en tid då vi rent symboliskt låter Maria Magdalena ta plats vid Jesus sida, där det blir balans mellan manligt och kvinnligt. Jag tror inte på det totala överflödet av kvinnligkraft, för även det leder till obalans. Utan tiden vi lever i ska förhoppningsvis skapa balans mellan det manliga och kvinnlig så de kan samverka i balans och harmoni – ren alkemi i perfekt symmetri och symbios.
 
Himmelriket är nära, det är här och nu. ❤
 
Namasté 
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »








Dagens stora händelse för mig var att jag fick nöjet och äran att föreläsa för Anette ”Finn ditt inre” Johanssons regressionselever. Är mycket förtjust i hennes elever de är oftast väldigt öppensinnade och med på noterna. Så nu återkommer jag igen till det där att få dela med sig, vilken glädje och stor ynnest det är. I dessa sammanhang är det alltid någon som väcker en ny tanke eller ger en ny infallsvinkling i en tankegång vilket för min egen utvecklande vidare då det spinner igång inom mig. Tänk om man fick för sig att man var fullärd? Vilken hemsk tanke, men nu vet jag att jag aldrig kommer bli fullärd för det kommer hela tiden ny kunskap, nya insikter, ny visdom och nya sanningar. För hela Universum är ett levande väsen vars energi är i en evolution, allt annat vore stagnation och dött.
 
En evolution som vi alla är en del av varken vi vill eller ej. Svårt att hålla för ögon och öron på en och samma gång, men man kan ju försöka. För hela universum och allt som existerar där är av energi som hela tiden växlar energi, svårt att stå helt bredvid dessa energiväxlingar och inte påverkas minst lite grann av dem. En del reagerar snabbt och är direkt med på noterna och andra tar det lite mer tid för, men för eller senare har vi alla anammat förändringen – utan att ens tänker att man gjorde det eftersom det blev vedertagen fakta med tiden.
 
Eftersom allt är energiutväxlingar så undrar jag om jag kan påverka förändringen med mina energiutväxlingar, så klart jag kan. All energi är en del av allt alltså har all energi en del i förändringen. En del av detta sker helt omedvetet, men kan jag medvetet styra denna energiutväxling? Klart jag kan, om jag är en del av en helhet varför skulle inte jag då kunna påverka denna helhet. Nu kanske det inte blir så stor effekt om endast jag försöker påverka dess utveckling på ett visst sätt, men om vi är många som fokuserar på samma sak så blir vi tillsammans en stark kraft och ju fler vi blir ju starkare blir den gemensamma kraften och dess effekt på evolutionen.
 
Vi är inga offer under evolutionen, utan vi är en del av evolutionen. Så ta din chans och var medskapare, för vi är alla skapare inte skapelser.
 
Namasté ❤
Hasse Nyander

 
Läs hela inlägget »









För mig handlar julen mer om att ge än att få. Har alltid tyckt det är roligare att ge bort någon gåva och göra andra lyckliga. Vilket får mig att känna lycka. Numera finns det inte så mycket julklappar i min värld och det känns faktiskt riktigt bra. För de flesta runt mig har vad de behöver och mer där till. Köper endast något till Monika (min fru) för skoj skull och så får det bli en julblomma till mamma. Den som känns extra viktigt numera att ge till är vår fina fadderpojke Sandalu på Sri Lanka, men så har han mer eller mindre inget. Så olika det kan vara, en del lever i överflöd andra har ingenting. Men han har något fantastisk, en varm fin familj som många gånger verkar lyckligare och tacksammare än vi som har allt. För det som är viktigast går inte köpa för pengar, tror många skulle investera i att köpa familjelycka i så fall som inte har det.
 
Det jag själv skulle önska i julklapp går inte heller köpa för pengar, men jag kan köpa det genom att betala med min egna personliga och andliga utveckling. Genom att ta mitt ansvar för mina handlingar, tankar och vad jag ger uttryck för. För den förändring jag gör inom mig påverkar det kollektiva medvetandet och med andra den yttre världen. ❤
 
En tid av att ge och det finns så mycket man kan ge t.ex. tid. Vi hinner inte alltid slå oss ner och bara vara, bara vara tillsammans i flera dagar. Att ge tid är något som skapar gemenskap, genom att i lugn och ro inta julens måltider tillsammans. Känner för egen del ingen stress ens att hinna klart till Kalle Anka, då han och hans vänner fallit ur mina traditioner. En gång i tiden var det en jätteviktig del av julen, som jag skrev igår traditioner ändras utan att vi ens tänker på att de förändras.
 
Det finns dock en sak som jag har blivit mer mån om att ge mig själv de sista åren och som jag önskar från min omgivning – tid. Egen tid att bara få vara med mig själv och hemma, inte behöva göra någonting mer än att vara. Endast ta mig för det som faller mig in för stunden, med åren kommer detta bli till en av mina jultraditioner. För vad är en tradition? Jo, något som blivit till en sedvana som är återkommande.
 
Så vad jag mest av allt önskar är en fridefull jul för alla över hela världen. ❤
 
Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »




















Jag har skrivit många gånger om Lucia genom åren, så jag gör det igen. Lucia betyder den lysande/ljusbärerskan. Hon föddes i en rik familj på Sicilien, som lite dog hennes far och hon fostrades av sin mor. Redan som liten lär hon avlagt ett kyskhetslöfte, vilket ingen visste om.
 
Modern lovade bort hennes, men Lucia lyckade skjuta upp förlovningen. Modern insjuknade i blödarsjuka och Lucia övertalade henne att de skulle vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram lär Agata uppenbarat sig för henne och undrat varför hon bad henne om något som Lucia kunde utföra själv. Lucias tro botade modern och modern lovade att inte gifta bort henne. Men friaren blev kränkt och angav Lucia för kejsarens ståthållare som förföljde kristna. Hon lär har rivit ut sina ögon sänt dem till friaren, men Guds moder gav henne ett par nya.

Lucia blev arresterad och torterades men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, fryste spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon svärdet genom halsen på henne och inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.

Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Som attribut har hon dessutom en palmkvist och en oljelampa eller ett ljus i handen.

Det moderna Luciafirandet, med Lucior med ljus i håret, är faktiskt inte inspirerat från en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna, utan det är för att skänka lite ljus i en tid av mörker. Men legenden säger ändå för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljus på huvudet.
Intressant att se ursprunget för våra traditioner och sägnen bakom dem. Även om det finns flera varianter just runt Lucia så är detta en av dem,

Viktigaste allt är för mig är att hon står för den som lyser upp i mörkret och världen behöver enligt mig många som gör det. För endast ljuset kan skingra mörkret i annat fall blir man av mörkret. Vi behöver Ljusbärare 365 dagar om året, vilket också ledde till att jag namngav mitt företag till Ljusbärare en gång för länge sedan.

Traditioner kommer och traditioner går, så de är hela tiden i förändring och så lär de vara framöver också. Kan bara reflektera över de traditionella förändring som skett under min livstid … eller snabbt kasta en tanke angående detta från vikingatiden till nu.

Jag kan också se hur jag antog nya traditioner i och med att jag för över 20 år sedan började röra mig i spiritualistiska sammanhang. Inom The Church of Good Will skapas hela tiden nya traditioner, utan att vi kanske tänker på det så har vissa företeelser blivit till tradition och fler lär bli. En av dessa traditioner är att vi alltid delger på Lucia vem som blivit årets Ljusbärare. Traditioner finns för att skapa gemenskap oss människor emellan inte för att de skall huggas in i sten.

Förändring är spännande, kreativt och utvecklande.

Namasté
Hasse Nyander
 
 
 
 
 

Läs hela inlägget »









Jag minns när jag första gånga var i London hur förtvivlad jag kände mig då jag såg uteliggarna på vägen hem från kvällen glittrande glamdisco. Hur överrumplad jag blev över att människor sov på gatan, det värkte i hela bröstet. Nu är det vardagsmat även här, de fanns visserligen här också på den tiden, fast de var inte lika synliga då och inte lika många till antalet. Jag arbetade på hud Sahlgrenska på den tiden så jag mötte en del av dem då de kom in för en hudmässiguppfräschning. Lite vatten, salvor och omvårdnad gjorde många gånger under på ytan, men förändrade inget för dem i längden. Fascinerande var att de alla var gulliga och ödmjuka, inte alls luttrade eller bittra över livets orättvisor. Kanske hade jag mer problem med livets orättvisor än de? Oavsett vilket så är det ett samhällsmässigt misslyckande att en del hamnar utanför samhället. Vi ska inte heller slå utsatta grupper mot varandra, ska vi slå någon mot dessa olika grupper så är det vi som har så bra gent emot dem. För alla kan tycka att det är hemskt men ingen vill sänka sin standard för att fördelningen skall bli bättre. Istället är det populärt att påstå att det är någon annan grupps fel som också står utanför samhället.
 
Jag gläder mig däremot att se hur dessa människor väcker medkänslan hos andra människor. För varje år blir det fler och fler som t.ex. engagerar sig i att göra konkreta handlingar för denna grupp. Jag vet flera som i år kommer fira jul på lokaler med ideellverksamhet där de bjuder in just hemlösa för att ge dem värme och mat – kanske även lite julkänsla. Restauranger som bjuder dem på mat, frisörer klipper dem gratis, badhus som öppnar upp för dem, busschaufförer som låter dem åka med i bussen hela natten för att de ska kunna värma sig och sov, etc. De väcker medkänslan i vårt bröst och kanske ger många av oss möjlighet till ett meningsfullt agerande. Ibland tänker jag att de kanske finns just för att väcka något inom oss, för ge oss en möjlighet till utveckling. ❤
 
Vi tycker att världens rikedomar är orättvis fördelade, men hur villiga är vi själva att sänka vår standard för att alla skulle kunna ha det bra? Jag önskar att alla fick leva och må väl, men jag är inte så säker på att jag själv skulle vara villig att sänka min levnadsstandard för att infria detta. Framförallt då jag tycker det är på andra plan som fördelningen är orättvis.
 
Vi kan dela inlägg och sitta och oja oss över hur hemskt det är, men det leder inte till någon förändring. Vad kan jag/du göra för att förändring ska ske. Det är det som är det intressanta. En stor inspiration är de vanliga människor som startar upp frivilliggrupper för att hjälpa dem. De gör verkligen något för att förändring skall kunna ske. Själv har funderat på att bli fadder genom räddningsmissionens fadderverksamhet.
 
En stor eloge till alla de ideella föreningar som bedriver verksamhet för att hjälpa hemlösa. ❤
 
Det finns så mycket vi i livet kan göra för vår andliga utveckling som inte har med seanser, meditationer, kurser eller dylikt att göra, utan denna utveckling finns mitt i vardagen genom att vara medmänniska.
 
All borde ha rätten att leva gott och må väl. ❤
 
Namasté
Hasse Nyander


 

Läs hela inlägget »









Att styra människor med rädslor är enkelt om man vill ha makt. Rädslanskraft ligger där hela tiden inom oss som en ”överlevnadsinstinkt”, när någon/något slår an på denna kraft så eskalerar den utan rim och ranson. Ingen ny teknik, men den synliggörs väldigt tydligt i sociala medier.
 
När prästen förr skrämde församlingen till lydnad med helvetet så hade församlingen vett att vara rädd även för prästen. Kanske var de till och med mer rädda för prästen än helvetet. Men idag blir inge rädd för den som ligger bakom den skrämselpropagandan som sprid i sociala medier, utan går istället på samma typ skrämselpropaganda om och om igen - det skrämmer mig, för detta är en del av det som skapar stort kaos i vår värld.
 
Ja, ja vet att skrämsel är samma sak som rädsla, då det endast finns två känslor i världen, rädsla och kärlek. Jag gör vad jag kan för att hålla mig i tillståndstånd som är kopplade till kärlek, men inte alltid så lätt.
 
Jag undrar hur många liknande fake news ska vissa behöva gå på innan de fattar? För deras syfte är i sin grund inte särskilt olika och så här års går många på samma fake news som de gjorde förra, som de gjorde året innan och så vidare. Men hålla! Tänkt först, känn och agera se sen så slipper ni sitta där med skägget i brevlådan när lögnen uppdagas.
 
En viktig del då det gäller rädslor och rädslanskraft är att arbeta med sig och sina inre rädslor genom personligutveckling. Ju mer vi har bearbetat i vårt eget inre, ju mindre går vi igång när någon försöker styra till rädsla. Ta makten över dig själv och låt dig vara i kärlekens kraft. ❤
 
För det finns endast en kraft som kan vinna över rädslan och det är kärleken, så nu sänder jag all min kärlek till dem som sprider dessa lögner och till dem som delar dem. Må kraften nå deras hjärtan och fördriva rädslan som bor inom dem. ❤
 
Namasté
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »









Andra advent och vi tänder hoppets ljus som påminner oss om att allt börjar om och får nytt liv igen. Hoppet inom oss som vi aldrig får tappa utan så länge vi kan bevara hoppet så finns möjligheterna där till nya öppningar och förändringar.
 
Helena-Magdalena skulle idag förrättat Ljusbärarandakten, men har som så många andra så här års blivit sjuk, så nu blir det att fundera ut vad vi ska hitta på istället. Hade sett framemot att få slå mig ner och lyssna, men nu blir det till att förrätta andakt istället. Men det blir som det blir och som det skall bli, så tänker jag.
 
Snabbt har jag nu snickrat ihop ett föredrag om attraktionslagen, kvantfältet och suggestion då de alla bygger på samma princip. Håller tummarna för att det faller på plats bra, tur jag har ett kunskapsbibliotek att plockar ut när det krävs snabba ändringar och inhopp. ☺️
 
Det gick helt okej utifrån att jag tidigare idag inte var inställd på att hålla något föredrag och något föredrag om attraktionslagen har jag aldrig hållit. Så att göra min mix utifrån mina tankegångar och med lika mycket workshop som prat kändes bra. Tryggt att bara kunna sätta sig ner och se vad som blir, men det är ämnen jag inte behöver tänka efter vad jag anser eller hur de fungerar. Det svåra var att få till en bra och balanserad mix av den kunskap jag besitter. Tur att jag jobbat mycket med inspirerat föredrag, då vet jag ju aldrig vad föredraget kommer handla om – men jag behöver då inte heller hålla mig till ett visst ämne som idag. Ja, ja det som inte dödar härdar sägs det. Så tack Universum för denna möjlighet att hålla föredrag och dela med mig utifrån mina tankegångar. Känner stor tacksamhet.
 
Sen ligger Kvantfältet mig varmt om hjärtat, ett förändrat medvetandetillstånd som jag verkligen älskar och älskar att arbeta med. ❤
 
Så som mitt inlägg idag började om hoppet som ger möjligheter till nya öppningar och förändringar, så tycker jag med facit i hand att dagen slutade. ❤
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 
 

Läs hela inlägget »









Jag ser tillbaka på ett bra och givande utbildningsår. Är så tacksam att få möjligheten att utveckla mina egna tankar och idéer i detta sammanhang - med andra ord jag har elever annars hade detta inte varit möjligt. Så ett stort och kärleksfullt tack till er som är eller varit elever till mig. ❤

Så här års brukar jag känna stor saknade och undra hur jag ska klara mig utan att få lära vidare till nästa år. Men i år känns det på ett annat sätt, skönt och som om jag behövde denna tid för att landa i året som gick för att kunna utveckla vidare mitt koncept och mina tankar till nästa års utbildningar. Jag kommer med alla sannolikhet få abstinens innan det kickar igång i februari igen. Men har jag den stora äran att få hålla en halvdags lektion om intuition för Anette Johanssons regressionselever nästa helg. Så jag kan stilla mitt begär och fylla på lite då.

Har varit i valet och kvalet om att ha en jullovskurs, precis som jag har sommarkurs, men det får i så fall bli till ett annat år. Kanske skulle kunna gå i trans och förmedla kontakten med någon tomte eller göra tomtehealing. Får allt ta mig en funderare på detta.

Ska bli skoj nästa år när jag blir färdig samtalspedagog att se hur de kunskaperna kommer kunna omförvandlas till att bli en del i Medial coachingterapi, fast den skulle även kunna bli ett bra komplement i Energimedicinsk healingterapi. Från tomtar till samtalspedagogik, nu börjar det snurra igång på hjärnkontoret. Gäller att fånga det kreativa kaoset när det dyker upp och följa tankegångarna hur snurriga de än verkar till en början.

Så tack Universum för ett fint utbildnings år - tack allt och alla som varit en del av det. För nu gäller det att go with the flow.

Namasté ❤
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »













Första advent vi tänder första ljuset för att väcka liv i vår tro. De må vara kallt och mörkt ute i världen men detta ljus har ändå skänkt oss en gnista av tro - en tro som kan försätta berg. En tro för att fördriva hopplösheten, så låt detta första ljus lysa klart och starkt rakt in i våra hjärtan. För världens mörker fördrivs med det som bor i det goda hjärtat. ❤

Vi har inte så mycket traditioner i vårt liv, men att på första advent tända det första ljuset känns stämningsfullt och skänker hopp. Det lyser upp i mörkret och fyller oss med sitt ljus. För det är med ljus och kärlek vi förändrar världen. Jag tror vi all blir lite känslosammare så års och vill tro på det goda. För det är väl vad hela förberedelsen och jul handlar om, att tro på det goda. Att människor möts och kommer närmare varandra. Då menar jag inte endast släkt och vänner, utan även främlingen på gatan, mannen i tidningsartikel, barnet på teve. Som om denna tids traditioner öppnade upp våra hjärtan, så släpp egot och se främlingens behov och önskningar om en bättre framtid – ett bättre liv.

Personligen önskar jag mig sällan något materiellt till jul, jag har allt jag kan önska mig och mer därtill. Det jag önskar känns som det låg långt bortom räckhåll och förstånd. Jag önskar fred på jorden, att alla människor insåg att vi alla är ett och att vi på ett plan alla är systrar och bröder. Önskar att alla kunde ta varandras händer och tillsammans skapa en värld för allas bästa.

Jag tror starkt på en bättre världen, där vi en dag lever i samförstånd med varandra. En tid då vi slutat prata om vi och dem. Slutat att slå utsatta grupper mot varandra, utan att vi på ett kärleksfullt sätt värnar om alla dessa gruppers välmående och del i gemenskapen.
Vet att en del som läser min text kommer tänka men dem gör si och dem gör så, de är hemska, de är dumma. Men för mig finns det ingen anledning att bli en del av det kollektiva medvetandet som bär på rädslansröst, utan jag vill bidra till det kollektiva medvetandet genom att göra mitt bästa utifrån vad jag tror är det bästa – inte utifrån vad andra gör. Vi som vill förändra världen till något bättre gör det utifrån vårt hjärtas röst och vår egen personliga utveckling. Det handlar om att se och förstå helheten. Skapa ett nytt perspektiv på tillvaron där det finns plats för alla och allas välmående.

Tänd det första ljuset och låt det bli till gnisttändning i ditt kärleksfulla hjärta. ❤

Önskar er alla en kärleksfull första advent. ❤

Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »













1 december och det är world AIDS day. Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om patienter som passerat vidare i detta sjukdomsförlopp, men jag vet också att det alltid skulle vara någon som fattar vem jag skriver om och även om det gått många år så har jag tystnadsplikt. 

Men utan att rubba min tystnadsplikt så kan jag berätta att det är just en mycket nära väns bortgång i AIDS som fick mig att bli medium. Jag jobbade visserligen inte på Sahlgrenska under den tiden så jag har ingen tystnadsplikt utifrån det. Han var som en lillebror för mig och hans sjukdomsförlopp tog mig hårt. Alla sa att jag var så stark och jag levde verkligen upp till att vara stark. Så när han bad mig gråt med mig, så skulle jag vara stark och väntade med att gråta tills jag kom ut i korridoren. Många år efter hans bortgång förstod jag att gråt med mig betydde, dela min sorg med mig. Önskar så innerligt att jag gråtit med honom, men han har lärt mig att jag inte kan bära någons sorg men jag kan dela den med dem som sörjer. ❤

Några år efter hans bortgång så kollapsade starka jag, som egentligen inte hade något större intresse av att vara kvar här. Framförallt förbannade jag Gud som tagit min lillebror, fastän jag började tappa min tro som alltid funnits där. 

Min vän hade lovat att visa tecken från andra sidan till mig, men jag såg inga tecken så jag började även tappa min tro på att livet var evigt. 

I samma veva som jag själv hade kollapsat så gick några vänner till mig till ett medium. Jag som alltid varit andligt intresserad bokade in en tid och den första som kom var min vän. Han berättade då via mediet att han knackat ovanför min säng varje kväll jag gick och la mig. Visst hade jag hört knackningarna, men inte förstod jag i min sorg att de kom från andra sidan. Trodde i min enfald att det var mina grannar och undrade mest varför de spikade i väggen varje kväll när jag gick och la mig, oavsett vilken tid det var. Alltså hade han i flera år försökt nå mig varje dag, men att jag inte förstod. 

För anledningen till att jag ville bli medium var att betala tillbaka det som mediet tillsammans med min vän givit mig - de gav mig livet och min tro tillbaka. Han var sen en trogen följeslagare genom min andliga och mediala utveckling. Idag kommer han inte så ofta till mig, men kommer då och då genom elever på lektioner. Så han är på så sätt en del av min andliga resa fortfarande fast det nu är 27 år sedan han gick över till andra sidan.❤
 
Tack fina Tommy och Annika Oona Adriansson. ❤

Namasté 
Hasse Nyander 



 

Läs hela inlägget »

En länk till min gamla blogg. http://hassenyander.blogg.se/
  • Darek » Välmående:  ”Visst jag känner samma ibland känsla av vilsenhet men enda vägen är rak❤️”

  • Ulrika » Trygghet :  ”Du ser verkligen lugn, trygg och lycklig ut på den bilden. Dina föräldrar ger et..”

  • Mia O » Respekt :  ”PS tokgillar ordet COEXIST - SAMEXISTERA DS”

  • Mia O » Respekt :  ”Så himla tydligt uttryckt. Som boende i en storstad kan jag gå ut med lugn i sin..”

  • Vera Wennerholm » Universum:  ”Tack för denna text.Det är sannerligen en bra påminnelse.Jag är fullständigt öve..”