2018 > 11















Var går gränsen mellan att dela med sig och lämna ut sig? Som jag ser det så är det en hårfin gräns. 

2008 när jag var svårt hjärtsjuk och började blogga. Då skrev jag ganska så utlämnade. Förutom att jag såg till att aldrig lämna ut någon annan än mig själv. För lämna ut någon annan än mig själv i sociala medier är för mig otänkbart. De flesta var väldigt tacksam över att jag gjorde det och följde mig dag för dag i min resa tillbaka till livet. Några få tyckte att jag hade gått över gränsen och att det inte vara passande att lämna ut sig på det sättet. Själv kände jag mitt eget behov av att göra det då, det var för mig en stor del av min läkning och jag kunde i det läget lämnat ut mig ännu mer, men drog en gräns för vad jag ansåg var att dela med sig. Jag var ju då inte heller så van vid sociala medier och dess genomslagskraft, hade väl aldrig trott att så många skulle läsa min lilla blogg. ☺️

Idag är jag väldigt mån om att dela med mig och inte lämna ut mig. Jag vill dela med mig av mig och mitt liv, men inte det allra privataste utan det vill jag faktiskt hålla för mig själv. Detta är något jag själv anser är sunt. Stund om får jag dock pikar för att jag ger en skev bild av min tillvaron, men som jag ser det så är det ett väldigt medvetet val. Ett val som känns bra för mig och som jag tror känns bra för de som står nära mig. 

Så om ni undrar om mitt liv bara är bra, så beror det på att jag delar med mig inte lämnar ut mig. ❤

Jag tror många borde fråga sig, var går gränsen mellan att dela med sig och lämna ut sig? 

Namasté ❤
Hasse Nyander 


 
Läs hela inlägget »










Förr var mitt motto att lämna jorden lite vackrare än jag fanns henne. Idag undrar jag om det verkligen är möjligt utifrån hur världen ser ut och dess utveckling. Men jag har idag ett annat motto som jag försöker leva efter. Att leva så att jag känner mig tillfreds den dagen det är dags att lämna jordelivet och kunna glida förnöjd över till andra sidan.  

Det är så lätt att livet bara glider iväg och man undrar vart tog det vägen? Vissa dagar är det lätt att leva efter detta motto, andra dagar tar livets så kallade verklighet över min tillvaro. För det är inte enligt mig meningen att tillvaron ska styra över mig utan jag som ska styra över den. 

När verkligheten tar över och styr över oss så tror vi att vi priroriterar det viktiga i livet - en fejkad känsla av förnöjdhet som inte är bestående. I nästa stund försöker vi tillfredsställa tillvaron igen för att känna oss förnöjda. Detta blir i mina ögon en kamp. När vi styr över tillvaro så känner vi oss äkta förnöjda, denna känsla är bestående och vi känner att vi är i harmoni med tillvaron. 

Är din förnöjdhet i livet äkta och bestående eller oäkta och flyktig? En fråga som kan vara bra att ställa till sig själv. 

Låt inte tillvaron styra över dig, utan du skallstyra över den. 

Namaste
Hasse Nyander 


 
Läs hela inlägget »
















Funderat under dagen om det finns något jag skulle kunna tänka mig skriva om idag, men det är alldeles tomt i huvudet. En ganska så skön känsla där det inte finns några tankar bakåt eller framåt - utan ett bara vara.  Så varför inte skriva ett inlägg om att jag har inget att skriva om idag, som om hjärnkontoret tagit ledigt och endast en mekaniker var kvar för att fixa med det basala och de livsuppehållande funktionerna. Kanske strejkar de där uppe för att de få ta hand om så himla mycket med tankegångar, åsikter och filosoferande. Fast då borde jag känt ett uppror i kroppen och det gör jag inte, utan allt känns bara lugnt och behagligt.

Så detta blir troligtvis mitt kortaste blogginlägg, återkommer när det är någon på plats där uppe igen. Fast plötsligt säger hjärtat skit i dem och lyssna på mig. Så jag lyssnar och då fylls jag av en varm skön känsla att bara vara. Att vara förnöjd med stunden och det är gott nog. Himla tur att det var så inaktivt på hjärnkontoret annars hade jag kanske inte lyssnat på hjärtats röst och få glida in i denna skön och förnöjda känsla.❤

Så lyssna oftare till hjärtat och dess röst, för hjärtat är kroppens allra viktigaste frekvens som styr hela ditt väsen. ❤

Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »













 

I helgen hade jag höstens Ashram en helg som för mig känns allt viktigare. Spännande att se och följa dess utveckling. Efter varje helg drar jag slutsatser vad som varit bra och vad som inte funkade som jag tänkt mig. På så sätt så blir jag hela tiden delaktig i en process som jag inte vet vart den kommer föra mig. Men det allra största och vackraste med detta Ashram är att se vad som händer med deltagarna. Hur energin börjar flöda friare i deras kroppar, hur känslor bearbetas och förlös och hur livsenergi strålar och gnistrar ur deras ögon. Känns så gott att skicka hem dessa välmående medmänniskor på söndagen. Allt detta utifrån var och ens situation i livet, där en del förändras med glädje annat förlöses genom tårar – ett Ashram fyllt med alla känslor. Jag tror det är sällan vi har ett sådant fokus på oss själv, där vi själva och vårt mående står i centrum i två dagar. Även om jag inte direkt deltar i övningarna utan leder dem, så känner jag hur det händer saker i mig och att jag förändras och växer genom att sitta i kraften med dem. Det finns många sätta att arbeta med sig själv, växa och utvecklas och det är en av grundtankarna med Ashramet att dess sammansättning ska tilltala allas olika sätt att ta sig an sin process. ❤


Vet att många tror att de inte kan komma på dessa helger, eftersom de heter Ashram for Lightcarriers men namnet är satt lite med glimten i ögat. För vi är alla Ljusbärare och jag vill udden av att vissa skulle vara mer och högre utvecklade än några andra. Vi är alla på vår vandring genom livet annars skulle vi inte varit här. För mig är det så att ju mer någon vill belysa hur upplysta de är ju längre väg har de kvar att gå. För en upplyst är förnöjd med att vara i det tillståndet som han/hon är. Så alla är välkomna och alla kommer vara med utifrån sin förmåga och där de befinner sig i sin process. ❤

I kväll har det varit Filosofiskafton, men innan dess hade jag en akut insatt EMHT-behandling, tur jag kan vara flexibel. Det blev en gemytlig och givande stund på den Filosofiska aftonen. Där vi avhandlade många ämnen ikväll, inte minst sagt runt döden och begravningar. Känns skönt tycker jag att man kan samtala runt detta ämne och att det inte känns så tabu som det gjorde tillbaka i tiden. Då det många gånger kändes som om vi inte pratar om den så finns den inte. Faktum är att den är lika stor del av våra liv som att vi föds in i denna tillvaro och där av också bör vara en naturlig del av vår tillvaro. Även om jag suttit och jobbat med ceremonin inför den begravning/minnesceremoni som jag ska förrätta på lördag, så var det inte jag som tog upp detta ämne utan en kvinna i gruppen. Idag var det sista gången för i år, så nu blir det ingen Filosofiskafton förrän nästa år. Låter långt bort. ❤

Balans mellan kropp, själ och ande ger själsligfrid. ❤

Namasté
Hasse Nyander  
 

Läs hela inlägget »

Ännu en dag i småland som tillägnades lilla mamma. Min mamma älskar att göra saker och att det händer något. Så jag och min syrra tog med henne och åkte till ett fik. Hon lever verkligen upp när något händer så det blev en mysig stund. En liten utflykt som vi avslutade med att köpa lite blommor som hon själv önskade att få göra.

Det har varit flera tillfällen vi trott att nu är det slut, men så repar hon sig och blir pigg igen. Så visst bor det något envist där inne och en önskan om att få vara med. Trots sina snart 90 år så har hon definitivt inte tappat livsgnistan. Enda problemet är om det inte händer något och det blir för långtråkigt. ❤️

När vi kom tillbaka till hennes äldreboende satt de andra och gjorde planteringar med amarylis och mossa. Fast hon fick äta sin lunch innan hon fick göra sin plantering. Hon har ett klagomål på maten att de får alldeles för mycket med mat. Idag var det isterband och dillstuvadpotatis. Enligt henne är det alltid god mat. Å min mamma är inte den som skulle hålla tyst om hon var missnöjd något. Så när jag var väldigt ung skämdes jag ofta för att hon var så frispråkig på alla plan, ska inte gå in på några detaljer.

Nu rullar tåget mot Göteborg och det blir en mysig hemma kväll med idol och såklar familjen Nyander. Har ju inte varit så många lediga fredagskvällar de senaste månaderna då jag hållit utbildning. Så det ska bli skoj att få se ett helt idolavsnitt inte bara utröstningen.

Det är en förmån att få åldras som inte alla får. ❤️

Namaste
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »




Farfar, Stig, Olle, min pappa och Farmor. 

Sitter på busforyou på väg mot Jönköping, där min syster ska plocka upp mig och färden fortsätter mot Bodafors. Bodafors är ett litet samhälle utanför Nässjö där jag bodde till jag var 11 år, så mina tidiga barndomsminnen är kopplade till detta samhälle son jag då såg som paradiset. Idag ska vi dit för att jag vill besöka min farbrors hus en sista gång innan det går till försäljning. 

Från början var huset mins farföräldrars men jag har ingen direkt relation till dem då min farfar dog 21 år innan jag föddes och min farmor dog när jag var ett år. Men jag har en stark koppling till Bodafors, här finns ju en del av mina rötter så detta känns lite som att klippa kontakten till dessa rötter. Även om alla dessa minnen kommer leva kvar så kommer det inte längre finnas någon naturlig anledning att åka dit. Känns faktisk lite vemodigt som era gick i graven inte endast min farbror. 

Alla platser har en själ och för mig är Bodafors tryggheten av  att omslutas i ett behagfullt omhändertagande. För mig en idyll som mina minnen även om jag vet att vissa oroligheter har växt fram där som på de flesta platser. Delvis säger jag farväl till huset men framförallt till samhället, men bevarar mina minnen i mitt hjärta. 

Känns lite vemodigt när vi lämnar, men stor sannolikhet kommer jag inte återvända hit igen. Jag släpper taget - farväl Bodafors. 

Namaste 
Hasse Nyandet 

 

Läs hela inlägget »









En dag fylld med givande möten på olika sätt. Det är fantastisk hur nära jag får komma människor via dessa möten och hur jag får bli en del av deras livssituation för en stund. Att få förtroendet att få titta in i någons liv är stort. Något man ska göra med respekt och utan någon form av dömande. Vilket kanske är den svåra delen i det mediala arbetet.

Jag brukar påpeka för mina elever att träna upp sin medialitet är inte så svårt, men att lära sig vad man ska säga och vad man inte ska säga kan vara svårt. Att få ett bra språkbruk är inte heller det lättaste alla gånger, då det är av stor vikt hur man uttrycker sig – allt går säga på väldigt många olika sätt. Enligt mig ska inte ett medium vara någon som bara sitter och hasplar ur sig massa saker, utan att ta ansvar för det man delger sin klient. För arbetet innebär ett stort ansvar där det handlar om att höja sin klient inte tvärtom. Ibland när de frågar om de får spela in så säger jag självklart, jag kommer inte säga något jag inte kan stå för.

Jag arbetar dagligen nära döden, det kan handla om klientens egen död, nära och käras eller att klienten vill komma i kontakt med någon som gått över till andra sidan. Möten som bygger på mycket psykologi, bemötande och finkänslighet. Idag var det t.ex. en man som fick kontakt med sin mamma som gick över för två månader sen. Något som kommer hjälpa honom i hans sorgeprocess även om den inte elimineras helt via denna kontakt och det är inte heller dess syfte. Jag hade även ett möte inför en begravning för att skapa en så fin och personlig ceremoni som möjligt, och att allt ska klicka rent tekniskt. Dessa planering växlar ofta mellan sorg och glädje, skratt och gråt till rent rationellt planerande. En annan klient hade bokat tid för vägledning/coaching, men när vi samspråkat en stund så var det uppenbart att det var Energimedicinsk healingterapi som han var i behov av. Så det var bara att rikta om fokus från samtal till behandling. Det gäller att kunna vara flexibel och följbar utifrån situationen och vad som sker.

Jag är så oerhört tacksam över att få vara en del i dessa möten - det känns förtroligt och hedrande. ❤

Namaste
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »









Så där då var mitt pass i tvättstugan klart och nu kan jag ägna mig åt att bara omredigera manuset, fast jag är lite sugen på att kladda på min målning - så varför inte göra lite av varje.

Idag har tankarna varit ganska tomma hos mig men som ni vet så ser jag vardagssysslor som att tvätta en möjlighet till att praktisera mindfulness – här och nu. Tittar mig runt bara njuter av att vara. Njuter av de möjligheter och gåvor som livet mig ger. Mitt lugna, trygga hem som är min borg och mitt tempel. En gång låg Landakapell på den plats där vårt hus står nu och det känns verkligen på energierna här. Har aldrig bott i en bostad med så fantastisk fin och lugn energi, såsom i ett kyrkorum. Jag fick av andevärlden lära mig för många år sedan att min kyrka fanns där jag finns, mitt allra heligaste rum bär jag med mig i mitt inre. Jag hade länge tjatat om att de skulle leda mig till den lokal som skulle bli min kyrka, så med de orden taggade jag ner och insåg att där vi höll våra sammankomster var vår kyrka – oavsett om det var inomhus eller utomhus. För det är inte rummet som skapar kyrkan, utan församlingen. ❤

Men jag ska villigt erkänna att jag längtar efter den dag vi finner fram till vår lokal, vårt kyrkorum. Även om det bara är en fysisk byggnad så vill jag landa där och kunna bygga upp vår verksamhet mer som ett centrum än såsom det funkar idag. Ett centrum där man kan slinka in för en fika eller en pratstund, där vi skull kunna ha självhjälpsgrupper, med mera + alla våra andra aktiviteter. Får hela tiden veta att det kommer snart, men vad är snart i andevärldens begrepp. Har hört det nu i flera år. Jag ska inte klaga för vi har det bra som vi har det nu, men det går inte utveckla det vidare till det jag ser i en framtida vision. Det enda som ligger i planering i nuet är vi startar upp en barngrupp till hösten, precis som vi har en ungdomsgrupp. Har dock släppt detta till två andra själavårdare för jag inser min begränsning att inte kunna vara med i alla sammanhang. Men jag hade gärna varit med och mediterat, pysslat och pratat med barnen också. Kanske kan få vara gästsjälavårdare någon gång.

Nä ni, nu får jag kolla mitt fröknäcke som är i ungen för att sedan övergå till min omredigering av manuset.

Lyssna gärna till Peter Lemarcs  - Min kyrka. Den säger allt vad en kyrka är i sin vackraste essens. Här har ni en länk: https://youtu.be/TJ7u3co2aU0

Namasté ❤
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »









Med risk att vara tjatig så skriver jag det igen. Jag känner mig så priviligierad som får syssla med det jag allra helst vill göra. Någon jag många gånger även påpekat att alla borde få göra. En dag med basinkomst så blir det förhoppningsvis så, för mig handlar det inte om det kommer bli basinkomst utan när det kommer bli. Jag tänker inte gå in på för och nackdelar här med basinkomst utan det bara poppade upp i mitt huvud som en rad.

I helgen har jag fått samverka med en underbar grupp som gick steg 3 i Energimedicinsk healingterapi utbildning. Att hålla utbildning, lära vidare och samverka är mitt stora livselixir, utan det skulle jag inte kunna känna mig levande alls. Så jag hoppas på att kunna få vara verksam livet ut såsom Iris Hall fick, min första mentor i mentalt mediumskap. ❤

För mig är stagnation något jag fasar för och är alltid på väg på förändringensväg. Vägen till Energimedicinsk healingterapi var lång och började för mig 2003. Jag var inte särskilt intresserad av healing eller vilja jobba med det. För i mina ögon var jag ett spiritualistiskt medium och det var det enda jag ville vara. Men jag påbörjade min spiritualistiska healingutbildning för att jag hade abstinens av att gå på kurs och träffa Iris. Detta hade under nästan tre år på min medium-utbildning varit en stor del av mitt liv och plötsligt när jag blev certifierad så var det slut.

När jag väl hade blivit certifierad som spiritualistisk healer så tog jag några klienter för att jag skulle, mer än för att jag ville. Rent utsagt tyckte jag det var skittråkigt, även om mina klienter hade bra och givande upplevelser så tyckte jag inte jag fyllde någon funktion alls. Så jag la av och bestämde mig för att detta var inget för mig – jag var ett medium och det var något jag älskade att vara. ❤

Så några år senar så kom det till mig att jag skulle starta en healingutbildning. En information som jag till en början slog bort, för detta var inget jag ville. Men med tiden mognade det och jag skulle starta upp en healingutbildning. I den veva tyckte jag att då får jag väl även ta några klienter, för jag kunde inte tänka mig att ha en utbildning i ett ämne som jag inte praktiserade själv. Den gång gick in i det med friare händer, experimenterade och fann fram till mitt sätt att jobba som healer.

Till en början var min utbildning till spiritualistisk healer väldigt influerade av Iris utbildning, även om det fanns nya influenser i den från mig och mitt tänk. Efter första kursomgången var jag alldeles lyrisk, jag bara älskade denna utbildning. Denna euforiska känsla fick mig att börja brinna för healing och att utveckla mitt eget sätt att använda mig av healingen ännu mer. Framförallt förde jag in väldigt mycket av min egen filosofi i utbildningen. Detta ledde fram att jag döpte om min utbildning till Ljusbärare healing.

Processen fortsatte och jag utvecklade mitt healingarbete vidare, gick utbildningar i sådant som jag ansåg kompletterade mitt arbete. Vilket också pö om pö påverkade min healingutbildning som i sin process utvecklades och förändrade sin struktur. I ett läge kände jag att utbildningen blivit något helt annat än där jag startade min resa. I det läget blev det helt självklart att byta namn till Energimedicinsk healingterapi utbildning. Detta startade också en process att omarbeta hela mitt utbildningsprogram till en genuin helhet, där alla utbildningar kompletterade varandra till en helhet.

Jag är väl medveten att jag inte är framme vid målet utan är i begynnelsens vagga för något nytt. Där det handlar om att inte stagnera utan utveckla vidare min fyra utbildningsblock. Stagnation är för mig ett dödläge och jag vill känna mig levande i min process och utveckling.

Idag kan jag skratta åt att jag var så ointresserad av healing och ville inte alls ha med det att göra. Till idag då det är något av det bästa jag vet, en energi med så mycket potential och kraft. Så slutsatsen av detta blir att jag var inte alls så ointresserad av healing som jag trodde. Jag hade bara inte funnit fram till hur det skulle funka för mig. Därav är jag väldigt mån att inte lära ut att så här ska ni göra, utan att var och en ska finna fram hur det skall funka för dem.

Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »









Jag är så oerhört tacksam över att jag började blogga igen. Små enkla blogginlägg som inte ger någon prestationsångest eller krav på mig – perfekt tycker jag. Detta bloggande och dess flöde har fått ingång mig på andra plan som jag länge önskat men inte avsatt tid för. För jag är väl medveten om att det inte handlar om jag inte har tid som jag säger, utan att jag inte prioriterar tid för det. ❤

Jag har t.ex. kommit igång med omarbetningen av min bok Vänskap övergränserna som var klar redan 2004 och nu behöver uppdateras för att kunna publiceras. Ska inte gå in på varför jag inte lät den publiceras då som var meningen, utan låter helt enkelt det tillhöra det förgångna. Jag är förhoppningsvis 14 år mognare och tryggare idag.

Även mitt målande har fått en nytändning, framförallt för att jag ger det tid och utrymme att finnas som en del av mitt liv – min vardag. Känns underbart! ❤

Inget av detta är egentligen svårt att få till, öppna ett Word dokument antingen för att blogga eller gå in i bokens manus. Angående min målning är det bara att gå bort till staffliet som alltid står uppställt hugga tag i en pensel, trycka ut lite färg och måla.
Detta ger ork och lust till allt annat, så nu hinner jag dubbelt så mycket som jag brukar. Ja, även att vila. Där syns det hur viktigt det är tillgodose sina lustar och sin kreativitet. Att ha ett stagnerat flöde ger ett stagnerat flöde på alla plan.

Så låt er kreativitet flöda, så hinner ni allt annat också.

Carpe diem ❤
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »












Har idag haft MCT-samtal och blanda annat hamnat i ämnet onda andar, vilket inte är mitt favoritämne. Personligen tror jag varken på onda andar eller någon ondska. Påfund för att hålla människor i schack och lydnad, för rädsla är den effektivaste metod för detta. Jag ser hur rädslan trollbinder sina offer med sin makt. Denna rädsla är fullt kapabel att skapa de värsta tänkbara demoner för dem som förblindas av sin rädsla. Jag kan sträcka mig till att tro på att det finns vilsna själar, men därifrån kalla dem onda är för mig otänkbart. För om de vore onda så måste det finnas en ond kraft och det tror jag inte existerar. Sen får ni var och en vara i vilken uppfattning ni vill i detta för mig.

Jag brukar relatera till att det finns vilsna människor, men det innebär inte att de är onda. Däremot kan de utföra dåliga handlingar som vi kanske uppfattar som onda. Men för mig är dessa människor icke välmående/sjuka och mer några jag tycker synd om – några som behöver hjälp.

Så det var skönt sen att få bege mig till Sunangels Creations och kliva in i deras underbara butik fylld med kristaller, stena och smycken – en skön kontrast. Har ni aldrig varit där så rekommenderar jag er ett litet besök i deras butik eller på deras hemsida. https://www.sunangelcreations.se/  

Jag var där för att beställda nya Goda Viljan armband och halsband, där numera berlockerna är helt i silver. Så smyckena i sig har haft en liten utveckling i sin design sen de första. Så om cirka två veckor har vi återigen smycken i lager. Vet att nu framemot jul så kommer det gå en hel del som skall bli till gåvor/julklappar. ❤

Smyckenas absoluta grundfunktion är att skapa god kraft för bäraren, så bäraren kan sprida den goda kraften vidare till dem de möter och där de vistas. För vi får inte förglömma vår förmåga att påverka omgivningen och det kollektiva medvetandet med de energier vi sänder ut.

Så dagen övergick helt och hållet i den goda kraften som jag själv medvetet alltid försöker agera i och utifrån. Jag har många gånger blivit kallade godhetsknarkare utifrån perspektivet att det är ett skällsord, men för mig är att vara godhetsknarkare något stort och vackert. Så jag tackar och bugar för komplimangen. ❤

Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »













Dagen har bestått av att skapa en minnesandakten/begravning som jag skall förrätta inom det närmsta. Det finns inget som jag upplever så stort och ärofyllt som just dessa uppdrag. ❤

Jag kommer livet och döden så nära i dessa processer, kommer även den bortgången så nära. Så ibland undrar jag vem av oss som skapar ceremonin eller om vi kanske gör det tillsammans. Mitt bästa stöd i dessa uppdrag är definitivt den bortgångne, som ger mig inspiration, stöd och styrka under själva minnesandakten/begravningen. Det är de som ger själ och hjärta till mina ord.

Att skapa stämning är inte så svårt, att sålla bland material jag får från de anhöriga är svårt. Jag skulle så gärna vilja ha med alla deras ord, deras text om den bortgångne, minnen - men det går liksom inte. Vad ger den bästa och sanna bilden av den bortgångne? För det handlar inte att försköna utan att ge en så levande beskrivning av personen som möjligt under dessa cirka 45 minuter som andakten tar.

Jag påpekar ofta vikten av musiken för anhöriga hur det kan och spegla deras anhörig mer än ord ibland. I detta fall inga problem då den bortgångne själv skrivit sin musiklista och i vilken turordning de ska komma. Musik som är av vikt från personens liv och skeden.
Det är skönt både för mig och anhöriga när den bortgångne har skrivit ner önskemål eller skrivit sitt Vita arkiv. Man behöver varken undra eller funder så mycket över den bortgångnes egna önskemål. Inte heller behöver det uppstå tvister mellan anhöriga om de ville ha en kist- eller urnbegravning, grav eller strös i minneslund. Personligen tycker jag urnbegravningar är så otroligt vackra så det kommer jag välja då det blir min tur.

För oss är detta en sorgens stund, för andra sidan en glädjens fest då de kan hälsa den nära och kära välkommen hem efter sitt genomförda jordeliv. För i livet är vi bara på genomresa och vårt verkliga hem är på andra sidan. ❤

Jag finner personligen stor hjälp och tröst utifrån min trosuppfattning. Det tar inte bort den fysiska saknaden eller längtan efter att kunna känna någon fysiskt och deras fysiska närvaro. Min trosuppfattning hjälper mig dock i min sorg och dess sorgeprocess. Den som senast gick över av mina riktigt nära och kära var min pappa, att kunna fortsätta dialogen med honom hjälpte mig stort, men rent fysisk lämnade han ett stort tomrum.

Genom mitt arbete är jag så nära livet och döden hela tiden, så för mig blir de till naturliga delar i tillvaron. Vi föds och låter oss föras och växa via våra olika faser i tillvaron, för att en dag somna in och gå över till andra sidan. För mig är födsel och död endast förändrademedvetandetillstånd – då tillvaron för mig är evig. ❤

Namasté ❤
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »









Vad ligger mig varmt om hjärtat idag? Idag ligger det mig varmt om hjärtat att återigen kommit igång med min omredigering av manuset till – Vänskap över gränserna. Det har varit månaders av uppehåll för att livet kom emellan och jag kände som tid inte fanns till för dess prioritering. Så det var så himla gott när jag nu satte igång att jag direkt var i det och gick in i ett ännu starkare flöde än tidigare. Jag känner inspirationens besatthet och det är svårt nu att göra något annat än jobba med manuset. Fast jag vet att det är nyttigt att gå ifrån ibland och inhämta nya perspektiv för att kunna fortsätta vidare.

Jag fullkomligt älskar detta tillstånd av besatt inspiration, när jag går djupt in i något och allt runt försvinner. Saker prioriteras bort och annat får hög prioritering. Ett rus jag ständigt skulle vilja leva i, men livets förplikters tar mig då och då bort från det. För det svåra är ett få en balans mellan detta inspirerande rus och mina förpliktelser.
Minns än idag hur det var då jag skrev Gränslösa möte, vilket påbörjades hösten 1995. Jag gick upp på morgon och skrev för att se vad som skulle hända i Erics liv. Kunde knappt släppa tangenterna för jag ville leva vidare in i boken, så nätterna bli sena. Så såg mer eller mindre varje dag ut. En underbart skön besatthet fylld av inspiration och nyfikenhet. Skillnad var att då hade jag gått in i väggen som det hette på den tiden och att skriva boken var en del av min andliga utveckling samt terapi för att ta mig tillbaka till livet igen - så tid fanns i överflöde.

I detta flödes magi som jag befinner mig i nu önskar jag att jag kunde ta datorn och bege mig till en öde ö och bara kunna tillåta mig vara kvar i dess makt tills boken var klar.

Nu är det tyvärr inte möjligt om jag vill hålla kvar det liv jag har och har byggt upp genom åren. För det vill jag ju, för jag älskar ju även de delarna av min tillvaro. Får se till att ta tillbaka min skrivardag, då jag på tisdagar släppte allt och bara skrev. För jag har verkligen saknat detta rus av flödande inspiration.

Tänker ibland att när jag blir pensionär ska jag göra allt det där jag vill, men det är ju just det jag gör hela tiden fast tiden inte räcker till. Så det är dags att skapa en balanserad prioritering igen, så alla delar av mig och mina önskningar blir tillgodosedda.

Låt inspirations flöde ta er i sitt grepp och ge er hän in i det ni önskar förverkliga.

Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »









Måndag och för det mesta min lediga dag, förutom att jag brukar ha någon form av andakt eller ungdomsgruppen på kvällen. Men min mitt ideella engagemang i The Church of Good Will är ju mitt fritidsintresse, även om det är väldigt likt mitt ordinäre arbete och på sätt och vis går de hand i hand med varandra, som två sidor av ett och samma mynt.

Har i helgen haft utbildning i Medial Coachingterapi och haft en underbar grupp elever att samverka med. För samverka är en för mig en grundinställning då det handlar om att lära ut. Fast så har det inte alltid varit, för när jag var nycertifierat Spiritualistiskt medium så lärde jag ut, men idag ser jag vikten av ett givande och tagande.
Det är mycket som ändrat genom åren i vad jag lär ut och hur jag lär ut. Även min syn på mig själv som medium har ändrats radikalt. Från början såg jag mig som ett spiritualistiskt medium, sen ändrades nyansen lite och min syn på det hela var att jag var ett medium där det skedde viss terapeutiskeffekt. Idag ser jag mig som terapeut som använder mig av min medialitet för att uppnå terapeutisk effekt. Det är också dessa skeden som fått mig att ändra namn på min medium utbildning, från Spiritualistisk medium utbildning till Ljusbärare medium utbildning och dagens Medial coachingterapi. Personligen anser jag att följa flödet och dess utveckling är av stor vikt, då menar jag inte endast ur ett andligt perspektiv och ens egna utveckling, utan även samhällets förändringar. Har påpekat många gånger att jag anser att vår tid behöver än ny typ av medier än dåtiden behövde. Tittar vi oss runt i samhället för övrigt så har alla yrkesroller förändrats och skapat efter samtidens behov och kunskap. Så varför skulle det inte vara så inom den andliga och mediala världen?

Jag är mycket tacksam att jag fick lära mig grunden av det traditionella mediumskapet av Iris Hall som var min första mentor. Det var också det jag ville utveckla på den tiden, men idag är definitivt mitt motto att föra in mediumskapet i vår samtid och finna dess nya form. Är väl medveten om att samma process eller liknade sker hos många av mina kollegor. Så är det med all fortskridande utveckling, den händer lite här och där samtidigt.

Idag är jag inte heller så mån om att lära mig vidare om det traditionella mediumskapet som jag så törsta att få lära mig mer om en gång i tiden, utan nu söker jag mig mer till utbildningar som handlar mentorskap, samtal, terapeutiskas tekniker, psykologiska och kvantfysiska kunskaper. Dessa utbildningar matchar bra med de mediala kunskaper jag har och tillsamman bildare de så sakteliga en nutida form av det mediumskap som jag tror på.

Jag vill tills sist påpeka att jag har inget emot personer som sysslar med traditionellt mediumskap, men för mig handlar det hela inte om det längre.

Följ flödet och välkomna förändringarnas vindar.

Namasté
Hasse Nyander  
 
 
 

Läs hela inlägget »








Som många vet så brinner jag starkt för den självaläkandeförmågan, både för eget bruk, att arbeta med och lära ut om. För mig är den självläkandeförmågan grunden till all läkning.

Som Energimedicinsk healingterapeut tror jag inte att jag har botat någon, utan jag har assisterat den självläkandeförmågan hos min klient till läkning. Inte heller tror jag någon annan kraft har botat någon utan dess kraft har assisterat den självläkandeförmågan i den läkande processen. Så ibland när mina klienter tackar mig för de blivit friska/välmående så brukar jag påpeka att tacka dig själv och din självläkandeförmåga, jag bara assisterade er till läkning. En del tittar lite skumt på mig trots att jag från första början påpeka vikten av deras delaktighet i process. Att jag inte kan göra jobbet utan bara assistera dem i deras process.

Många jag möter växer i sin kraft vid vårt första möte, då de inser att de besitter själva en inre kraft och potential – att de är inte alls så maktlösa som de känner sig.  Jag ger mina klienter inre kraft, styrka och delaktighet, genom att lära dem om deras egen förmåga. Detta höjer definitivt deras mentala inställning och självläkandeförmåga. Vilket ger större möjligheter till tillfrisknad och välmående.

Personligen var jag svårt hjärtsjuk 2008 med en viss sannolikhet att min tid på jorden var över. Skolmedicinen var skickliga på att häva mina symtom, samtidigt som jag fick healing från mängder olika håll. Så här i efterhand förstår jag att de assisterade mig och min självläkandeförmåga. För jag kan idag se det läkandearbete som jag gjorde.

Skolmedicin överrumplades lite av min tillfrisknad och sa att det är sådant som händer ibland, att min mentala inställning och att min självläkandeförmåga hade gjort mig frisk. Då tänkte jag att jag nöjer mig med det uttalandet och går inte in på all hjälp jag fått alternativt, samtidigt som jag förstår att de visste det för de vet ju vad jag sysslar med. Men så här i efterhand kan jag se hur rätt de hade, för visst hade min mentala inställning och min självläkandeförmåga haft en avgörande roll i mitt läkande. Vill inte på något sätt förringar den hjälp jag fick från skolmedicinen och alternativmedicinen. Är oerhört tacksam för den assistansen, för utan den hade jag troligen inte fixat min läkande process.

Viktigt för mig är att få människor att förstå den inre kraft och potential som de alla besitter inombords. Denna självläkandeförmåga som är grunden till all inre och yttre läkning. Det är också därför jag är väldigt angelägen om att man ska odla sin relation med sin ande, för ju bättre relation med anden ju större tillgång till den självläkandeförmågan.

Samstämmighet mellan kropp, själ och ande ger själsligfrid – själsligfrid ger större tillgång till den självläkandeförmågan.

Namasté
Hasse Nyander

 

Läs hela inlägget »










Jag tycker det är skönt att åldras, att livet går in i nya faser och får nya prioriteringar. Att jag är lugnare och tryggare i mig själv och till livet. Det finns inte så mycket längre som jag behöver vara eller leva upp till, helt ok att bara vara jag.

Men att blir äldre handlar inte för mig att luta sig tillbaka och stagnera, utan mer med den livserfarenhet som jag inskaffat kunna förverkliga den tillvaro jag vill leva i. Det handlar definitivt inte heller om att sluta utvecklas, utan snarare att jag idag kan utvecklas snabbare och med en annan intensitet än då jag var yngre. För då stod så mycket iväg för att fritt kunna växa, idag står inget i vägen mer än några få små inre rädslor som lever kvar. Men de är få och svaga i sin intensitet så de är lätta i dags datum att eliminera som hinder. Då dessa rädslor tillbaka i tiden var gigantiska hinder – Vad ska andra säga? Vad ska andra tycka?

Minns först helgen som jag skulle åka till Ramsberg för att påbörja min medium utbildning för Iris Hall, hur jag lät bli att berätta detta för någon – just för rädsla vad andra skulle tycka. När jag sedermera berätta så var det många som tyckte det slagit över i huvudet på mig och det var dags för psyket. Då taklade jag problemet med att sluta umgås med dem som ansåg att det slagit över. Ett sätt att skydda mig från min rädsla vad andra skulle tycka. Tack och lov bryr jag mig inte det minsta om sådant idag. Vad folk vill tro om mig eller tycka får helt enkelt vara deras problem. För jag är nöjd med att vara jag, vilket är för mig en effekt av mitt åldrande och livsresans personliga utveckling.

Tänk om jag som ung kunde känt denna inre trygghet, men åt andra sidan så är det ju denna otrygghet, dessa rädslor och deras prövningar som fått mig att växa mig stark i min inre känsla – känsla av att vara bra precis såsom jag är.

Faktum är att genom livets resa, dess olika åldrar och faser så har jag till 90% skapat den tillvaron jag vill leva i. Så i min ålder handlar det om att njuta av min egen skapelse. För det är jag som är skaparen av min skapelse och det ger mig en inre potentiell kraft att skapa vidare.

Ser fram mot att åldras och gå in nya faser, ny utveckling där prioritering av vad som är viktigt i livet förändras.

Njut av livet och sluta aldrig att vara nyfiken och vetgirig.

Namasté
Hasse Nyander

 
Läs hela inlägget »

En länk till min gamla blogg. http://hassenyander.blogg.se/
  • Kristina » Hoppet :  ”Det var nog meningen att du skulle hållit i det från början. Tacksamt om du kan..”

  • Tuula Biamont » Möten :  ”Bra att du skriver om hur man uttrycker sig i samtal med sin klient. Sättet kan ..”

  • Lena Gustavsson » Kreativprioritering:  ”Väntar m spänning på din bok den förra var underbar å helt rätt för mig då den k”

  • Marie Bovin » Min stora lycka :  ”Tack För att just jag får möjligheten att få vara din elev. ”

  • Oona » Andlighet en livsstil :  ”Jamen precis..."det andliga" utan Andlighet i vardagen och i hjärtat blir bara s..”