Sitter idag med planeringen inför helgens Ashram, vissa delar har genom åren blivit fasta moment i programmet och andra växlar från gång till gång. De finns så mycket att dela vidare, så mycket att samtala om. Så det svåra är inte att finna fram till vad som skall väljas bort och vad som skall få bli till en beståndsdel i detta Ashram. ❤️
 
Med glimten i ögat fick dessa helger namnet Ashram for lightcarriers, vilket får människor ibland att undra om de kan komma fastän de inte är några lightcarriers. Fast i mina ögon är det just det vi alla är, bärare av ett inre ljus – vår själ. Ashramets grund är ju att skapa ett heligt rum för sin egen utveckling och sitt välmående. Då kropp, själ och ande finner balans med varandra och skapar själsligfrid. Inget som händer på en helg, men man får redskap att fortsätta med och framförallt så spelar kontinuitet en stor roll i denna utvecklingsprocess. Tror som sagt var inte på Quick fix i några varianter, utan träning, tålamod och tillit är det enda som gäller i dessa processer. ❤️
 
Även om Sverige och svenskarna är i behov av nya sammanhang, så är inte alla redo för det och dess föränderliga process. Dit utvecklingen i stort går är ohållbart, vilket många inser. Inte minst alla som drabbats av stressrelaterade problem, så vi måste skapa nya sammanhang som hjälper medmänniskor till förändring. För all utveckling och förändring börjar hos var och en. Det är på så sätt påverkan och förändringen sker i samhällsbilden. Vi kan se genom historien vilka influenser som fått stark påverka på samhällsutveckling. Vi har ett val att vara med och göra denna förändring som behövs i nuet genom att börja hos oss själva. Det är lätt att sitta och klaga, men att lägga den kraften på sin egen utveckling och förändring verkar svårare. Trots att det är där vi bör lägga denna kraft, men som alltid är det lättare att skylla på någon annan eller samhället än att ta sitt eget vuxna ansvar över sitt liv och sin tillvaro.
 
Är oerhört tacksam över alla dessa medmänniskor som kommer i min väg genom livet. Just för att jag vet att de allra flesta är redo för en förändring och att den börjar här och nu med dem själva. Har mött otaliga genom åren utan ork, lust och motivation som förändras till levnadsglada människor med livskvalitet. En förändring som de alla ska vara väldigt stolta över. En inre förändring som också påverkar det yttre till förändring. ❤️
 
Ju fler vi blir som skapar denna förändring ju starkare blir kraften och dess påverka på samhällsbilden.
 
Mens sana in corpore san – en sund själ I en sund kropp är en bra början. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »

I ovissheten trots att jag vet slutresultatet av förloppet, gillar inte att leva i ovisshetens landskap. Uppskattar när saker och ting sker och faller på plats. Jo, jag vet att ovissheten är del av resan dit, men ibland är dessa lägen enklar att förhålla sig till och andra gånger svårare. Visst finns det något att lära på vägen, vilket det alltid finns och just tålamod är min akilleshäl.
 
Jag kan gå och vänta på förlopp i åratal och det är helt okej, men just när de tar fart och börjar hända så sviktar mitt tålamod och jag vill nu. Konstigt att alltid slutspurten är som längst. Vad kan gå fel? Inget, det blir alltid som det ska bli och det är jag väl medvetenhet om. Trycket lättar när jag skriver, som alltid – för skrift och tal lättar på trycket av tankar som envist cirkulerar runt som i en labyrint inom mig.
 
Tålamod, tycker en hel del i min personliga/andliga utvecklingar har handlat om detta. Tycker jag efter alla år borde ha lärt mig detta, så jag slapp gå in i dess kraft och energi. För vad den gör är att dränerar mig på energi och jag blir ofokuserad. Förhållningssätt, allt handlar om förhållningssätt. Men konstigt när något ligger långt borta kan jag vänta i evighet, när det ligger när och är på att manifesteras då tryter plötslig mitt förhållningssätt. Kanske är det så att ju närmare vi kommer något desto mer växer entusiasmen och dess energi vill inte vänta – den vill nu. Så jag borde kanske ändra min känsla till att vara entusiastisk istället för otålig.
 
Att skriva är bra det kanaliserar ut oönskad energi och ger möjlighet till förändrandet att förhållningssätt.
 
Trots att jag vet vad min inre röst säger mig, trots att jag vet vad känslan i kropp säger – så var jag tvungen att lägga ut lite kort på förloppet när jag kom till jobbet. Självklart sa korten samma sak, vilket hade förvånat mig om de inte gjorde. Men ibland är det skönt med lite extra bekräftelse, svart på vitt liksom. Så nu får jag ge mig och ge det hela tålamod och ha tillit till förloppet. När det gäller mina egna issues så är jag bara en vanlig människa och tur är väl det. För att vara någon övermänniska är inte lika stort som att vara mänsklig.
 
Nu njuter jag av det som komma skall och vet att det blir som det ska bli, för det gör det alltid. Ser med entusiasm och glädje mot framtiden och dess för mig viktiga utveckling. Släpper taget och låter det sköta sig själv för att manifesteras på bästa möjliga sätt. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 

Läs hela inlägget »

Jag anser mig leva min dröm så gott jag kan och när jag lever min dröm så känns det för mig självklart att vilja dela med mig av min passion. För mig är inte drömmar bara drömmar, utan drömmar skapar vi för att via dem skapa vår tillvaro. Även om en del känns omöjligt och hopplöst ibland så brukar det hela med tiden falla på plats och manifesteras när tiden är inne. Kanske har ni som jag lite problem med tålamod och att invänta att drömmen ska förverkligas. Men det finns ingen anledning att ge upp och släppa taget om drömmen, för lika viktig är att leva för sina drömmar som att de manifesteras. ❤️
 
Det talas hela tiden om att det är resan dit som är det viktiga inte målet och visst är resan dit av stor viktig. För det är genom den vi lär oss och får insikt som blir till vishet, det är först när vi uppnått vishet som drömmen kan ta plats i vår fysiska verklighet. ❤️
 
En del drömmar har en form i ett skede i livet, men samma dröm kan ha en annan form i ett annat skede. Det innebär inte att vi övergav drömmen för en annan utan att vi helt enkelt hängde med i dess utvecklingsskede. Jag ska inte gå in på mina drömmar och dess olika skeden, utan jag vill uppmuntra er att hålla fast vi era drömmar och samtidigt vara flexibel att följa med i dess förändrande utveckling allt efter vår egen mognad. ❤️
 
Så våga drömma är första steget till att förverkliga sina drömma. Inget är omöjligt allt är möjligt. Varsågod att komma med invändningar, men det visar bara på att man begränsar sin tillvaro och det är först när man släppt sina begränsningar som allt kan fulländas. Jag är välmedveten om att jag själv tidvis begränsar min tillvaro, men jag är också väl medveten om att jag då förhindrar jag den utveckling som jag önskar se i livet. ❤️
 
Sen bör man syna sin dröm, varför jag önskar den? För kanske är det så att jag önskar just det för att det är något annat jag egentligen önskar, men tror mig att detta måste ske först. Så syna vad er dröm verkligen innebär och vad ni vill uppnå med den – inte vad som behövs innan den kan falla på plats. Jag skulle kunna dra otaliga exempel på saker jag drömt att förverkliga, men insett med tiden att det inte var min dröm, utan jag trodde mig behöva detta innan jag kunde förverkliga det som verkligen var/är min dröm. ❤️
 
När min systerson konfirmerades skrev jag på hans konfirmationskort att drömmar är kompass och karta till livet, så sluta aldrig drömma. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »

Vi föds alla för att vara goda och göra gott är min stora övertygelse, med full entusiasm av godhet går vi ner på jorden i en förkroppsligad form med olika uppdrag. En del av oss föds in i kärleksfulla och trygga förhållande, andra i dysfunktionella familjer, en del växer upp i en omgivning av rent hat. Våra första levnadsår präglar oss starkt och en del kommer förlora sina intentioner att göra gott i sin uppväxt. Självklart kommer även våra kommande upplevelser genom livet prägla oss, lite olika beroende på upplevelsens karaktär och styrka utifrån hur vi upplever den. Det som påverkar någon starkt kanske inte påverkar någon annan på samma sätt. Vi är helt enkelt olika hur vi upplever och påverkas av händelser i livet.
 
Det bor gott och ont inom oss alla, men vår intention var att utveckla och agera utifrån det god i livet. Men det vi göds med och det vi göder oss med växer, så det är för mig helt logisk att vår sociala miljö och uppväxt är näringen till vad som kommer att växa. Är själv uppvuxen i en kärleksfull och trygg miljö, men genom livet har jag växlat mellan att göda det goda och det onda inom mig, men grundplattform inom mig har aldrig tillåtit det onda att ta överhand. Jag är oerhört tacksam för denna grundtrygghet och inser att saker och ting kunde varit helt annorlunda om jag haft en annan uppväxt.
 
Så att kunna vara objektiv och inse att det finns gott inom alla är för mig av stor vikt, utan att för den del förneka deras onda handlingar. Men vem är jag att döma även om jag då och uttrycker mina åsikter om olika agerande. För mig är inte döma och att uttrycka sina åsikter samma sak, jag dömer inte dem som människor, men jag har en åsikt om deras handlingar. Jag vet att det finns gott inom dem och livet fått dem att göda det onda och att skapa sina handlingar utifrån det. Så en viktig fråga i det hela är vad är det som göder dem, var är orsaken till att ondskan inom dem tar överhand?
 
Jag är välmedveten om att vi alla har ett vuxet ansvar att ta ansvar för vårt liv och våra handlingar. Vilket för mig inte varit så svårt när jag väl gjorde det, då jag vuxit upp i en trygg och kärleksfull miljö. Men jag ser sceneriet i andras liv och kan ha en förståelse till vad som påverkat dem. Vilket inte innebär att jag försvara deras handlingar, men jag kan känna en förståelse och medkänsla till dem. ❤️
 
För mig finns inte rent onda människor utan människor som blivit fysiskt och psykiskt skadade genom livet. Kan jag hata dem? Kan jag älska dem? Nä, men jag kan försöka finna förståelse och känna medkänsla. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Inom mig finns en eld som brinner, en stark passion till att hålla utbildningar och dela vidare av de insikterna samt kunskaper jag tagit dela av så här långt i livet. Vissa av dessa insikter och kunskaper har kommit via utbildningar som jag gått, andra genom livet och min egen personliga/andliga utveckling. Det ena utesluter inte det andra utan de är lika viktiga båda två.  Däremot tror jag inte på att enbart vara autodidakte eller att bara äga instuderad kunskap, utan tror kunskap och livskunskap skall gå hand i hand som ett par handskar för att skapa en genuin helhet. ❤️
 
Denna inre passion är det vackraste jag äger, denna eld som flammar upp så fort jag får en vetgiriggrupp framför mig. I denna situation känner jag mig som lyckligast och där jag till 100% kan leva ut hela mig. Få tillgodose alla mina sidor och behov, samtidigt finnas där och göra något för andra och deras utveckling.
 
Möter ibland människor via mitt arbete som inte funnit sin passion i livet och för dem så blir livet ofta innehållslöst och utan mening. Även om jag vet att någonstans där inne flammar en inre eld, så är det inte alltid lätt att hjälpa dem att få den att flamma upp och få tillgång till dess passion dess glöd. Andra förstår sin passion men tror inte att den skulle kunna vara möjlig för dem, vilket gör dem återhållsamma till att tillgodose sig den. Alla borde ha rätt att leva ut sin passion – alla borde ges sig friheten att leva ut den. Själv är jag nog för obstinat och rastlös för att kunna hålla mig tillbaka. Det har alltid varit så att det som i nuet är min passion är det som jag lever för som ett inre kall. Det är det som ger mig livsenergi och livskvalitet oavsett vad det varit i olika skeden i livet. Kanske är den stora meningen med livet att leva ut sin passion och skapa möjligheter för den? Ser hur hela mitt liv fört mig hit, hur allt som varit har varit ett steg mot detta mål. Hur var livsepoks passion och livserfarenheter är en del i att nå min allra innersta passion. Kanske har jag nått ända in eller kanske är detta endast ännu ett steg för att nå ännu längre in i den passionerade elden som brinner inom mig – vem vet?
 
Jag vet att jag är en bra pedagog, inte för att jag är bäst eller är den som besitter mest kunskap utan för att jag älskar att vara det. ❤️
 
Min pedagogik är lekfullhet för det finns inget bättre sätta att lära sig än genom lek och lekfullhet. Titta bara på små barn hur de lär in massa genom lek, så kommer skolstarten och en del tappar lusten att lära.
 
Min metafor för mig som pedagog oavsett vilken utbildning det än gäller är att alla fått vingar. Min uppgift som pedagog är att lära dem att flyg – flyga fritt och vara väldigt varsam så att jag inte vingklipper någon.
 
Den inre elden är det viktigaste människan äger. ❤️
- Edith Södergran
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 

Läs hela inlägget »
Var rädd om dig, något många säger i all välmening och framförallt till en som mig som har varit svårt sjuk. Men det handlar inte endast om att vara rädd om sig själv, utan likväl att inte vara rädda för livet. Jag ser det som en ständig balansgång mellan att vara rädd om sig och att inte vara rädd för livet. Att leva fullt ut är inte självklart för alla och kanske skrämmande, både för en del som varit just svårt sjuka och de som låter sig hindras av andra orsaker.
 
Jag dog inte 2008 då jag var svårt hjärtsjuk fast oddsen var små att jag skulle överleva, men jag överlevde inte för att gå omkring och vara rädd utan för att leva - leva livet fullt ut. Vilket jag gör mitt bästa för att leva upp till. Är inte rädd för döden, den kommer när den kommer. Men jag skulle tycka att det var fruktansvärt att vara döende och inte levt livet fullt ut. Många tycker säkerligen att jag i vissa fall är dumdristig, men jag tänker leva till jag dö - inte dö och vänta på att livet ska ta slut.
 
På en cancergala på 80-talet sjöng Lillbabs ”jag ska leva till jag dör”, även om jag då förstod hennes andemening så kände lite märkligt med detta musikval i sammanhanget. Men idag förstår jag det fullt ut, för vad i livet kan vara viktigare än att leva till man dör?
 
Personligen har jag hellre ett kortare och innehållsrikt liv, än ett långt och meningslöst. Det sägs att på dödsbädden brukar de flesta inte ångra vad de gjort utan vad de inte gjorde. Mitt motto har länge varit att jag inte tänker ligga där och känna att jag inte gjorde det jag ville av mitt.
 
Det fanns en tid då jag hade svår migrän och vågade knappt vistas i vårsolen, för det kunde ge migränanfall. När jag hade gått in i väggen våga jag ibland inte gå ut för rädslan att få panikångest. Första tiden efter min hjärtsjukdom var jag oroligt att falla ihop när jag var utomhus. Mina rädslor hindra mig att leva livet fullt ut. Idag har jag tagit lärdom av dessa skeden och tänker inte låta något hindra mig från att ta del av livet och leva det fullt. Även om det ibland innebär i andras ögon att jag inte är rädd om mig själv.
 
Var inte rädd för att leva livet fullt, låt inte dina rädslor hindra dig. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander

 
Läs hela inlägget »

Ser hur vårsolen smeker de skira knopparna utanför vårt hus. Känner värmen och glädjen som spira inom mig av detta så välkomna vårtecken. Allt har verkligen sin skönhet och njutning, från att kommit från Sri Lankas exotiska skönhet till Sveriges som i sig bär sin skrud så vackert. Visst ligger skönhet i betraktarens ögon, men kanske även viktigt att vidga sin förmåga och se skönhet i allt. Jag vet att jag skriver de orden med riska att ett flertal kommer räkna upp vad som inte bär på skönhet, men jag är helt övertygad om den finns där. Den syns kanske klart och tydligt i en annans betraktares ögon eller om du vidgar din förmåga till att se och uppleva skönhet så finner du den kanske även där du till en början inte uppfattade den. ❤️
 
Torget utanför oss blev ett år utnämnt till ett av Göteborgs fullaste torg. Det var på samma torg jag idag såg skönheten i de solsmekta vårknopparna. Allt handlar om en förmåga att se och uppleva skönheten. ❤️
 
Jag kan se en så vacker skönhet i den singalesiska/lankesiska mentaliteten, men en helt annan skönhet i den svenska. Men det innebär för mig inte att de ena är skönare än den andra bara olika former av skönhet. Kanske ska vi inte jämföra skönheter med varandra utan se var och en för dess skönhet och uppskatta dem utifrån det. ❤️
 
Jag väljer att se och uppleva skönheten i världen. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Sista morgonen på takterrassen i Hikkaduwa. Känner blandade känslor, allt från förnöjdhet över vår gemensamma tid här och lite vemod att behöva lämna och åka hem till Sverige. Men om ett år är jag här igen, underbar känsla att veta att jag skall komma åter. För Sri Lanka känns som mitt andra hem. ❤️
 
Det jag är mest nöjd med på denna resa är att jag haft en sådan fantastisk grupp, hjälpsamma och samverkande. Ett gäng med mycket skratt och humor, lite rappa i käften på ett skönt sätt. Så förutom fantastiska Sri Lanka så tar med mig denna känsla och kärlek till gruppen som ett skönt minne att leva på tills jag åter sitter här med en ny grupp. Hoppas det blir en lika fantastisk sammansättning nästa år.  ❤️
 
Mitt starkaste minne denna gång blir den gående meditation i tystnad som vi gjorde i djungeln. Väl framme vi vattenfallet slog vi oss ner och i meditation fokuserade oss på natur och tillät oss att bli ett med Moder Jord. Efter meditation badade en del i vattenfallet. Vi alla njöt och roades av de nyfikna aporna som kom fram till oss. Denna djungelvistelse avslutades med en liten fika på ett litet café i utkanten av djungeln. Ser framemot att göra denna utflykt näst år och nästkommande år. ❤️
 
Dags att ta mig ner till trädgården för att leda morgonens Ashrampass. Jag hoppas verkligen att gruppen kommer anamma detta sammansatta pass för välmående och livskvalitet, så det blir en del av deras vardag liksom det är en del av min. Jag kan bara ge ut verktygen och sen är det upp till var och en att anamma dem.
 
Nu har jag intagit stranden för en sista gång. Tackat stranden och oceanen för allt den givit mig under dessa veckor. Sol, värme, bad och livgivande energi som varit gynnsamt för både kropp och själ. Bugar mig inför Världs Alltet och tackar av ödmjukhet att få vara en del av detta. ❤️
 
Ödmjukt har försökt på bästa sätt visa gruppen hur oerhört tacksam jag är över dem som grupp och att jag fått äran att göra denna resa tillsammans med dem. En resa som fört oss både in i vår inre värld och den yttre. Alla fick sedan delge sin tacksamhet till gruppen och resan. Sen begav vi oss ut i kvantfältet där vi lät oss uppleva där förändring som denna resa gjort i vårt inte. För att sedan gå in i tacksamhetskänslan och dess magiska energi. ❤️
 
På en av våra absoluta favoritrestauranger Universal beach intog vi den sista måltiden och njöt av deras underbara mat samt gästvänlighet. Nu är det bara att sitta ner och vänta på transfern som ska ta oss till Colombos flygplats.
 
Tack Lillan och Ali för denna gång. Tack Sri Lanka och på återseende. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

Det är tidig morgon, solen stiger upp bakom de höga palmerna. Luften är sval och frisk, en hel orkester av fåglar av olika de slag kvittrar i djungeln. Allt är så lugnt och stilla, en njutning att bara sitta i denna andaktsfulla morgon och inta mitt kaffe. Det är bara jag, djungeln och stillheten, ett sådant underbart sätt att inta morgonen. Jag skulle troligtvis kunna släppa taget om allt och leva så här. Kanske är det så här vi alla borde leva, istället för det maskineri vi tar oss fram genom i vårt västerländska samhälle.
 
Inget händer och samtidigt händer massor, men det känns inte som någon händelse då jag bara är mitt upp i det och en del av det hela. Detta är en total numedvetenhet – här och nu. Det fantastiska med detta land är att jag behöver inget göra för att vara i nuet, som om inget annat existerade. Hemma försöker jag alltid leva i nuet, men det innebär att jag försöker och får ibland kämpa för att lyckas hålla mig där. För mig är detta lands atmosfär rena magin, kanske det inte är så för alla men för mig är det ett tillstånd som bara är. ❤️
 
Morgonstund har guld i mun och just här och nu kan jag inget annat än att intyga att det är sant. Jag har aldrig varit någon morgonmänniska utan nyvaket och sömndrucket tvingat mig upp om jag behövt gå upp tidigt. Jag ser hur jag med åren går upp tidigare och samtidigt tänker man kan inte gå upp så här tidigt om man inte måste. När min pappa inte arbetade och sen när han slutade arbeta så gick han alltid upp minst en timme innan resten av familjen. Jag kunde aldrig förstå vad han gjorde uppe då. Tyckte han var konstigt som inte låg kvar och drogs sig som min mamma gjorde, men jag förstår honom mer och mer för varje morgon som jag kliver upp. Jag förstår att detta var hans stund med en kopp kaffe, bara han och morgonen. Idag njuter jag själv lika mycket av denna morgonstund som jag numera kan förstå att han gjorde. Sådan fader sådan son. ❤️
 
Min pappa var född 1920 så även om det fanns mycket filosofiskt och djupsinnigt inom honom så kom det aldrig till yttryck så som det hela har gjort för mig. Ju äldre han blev ju mer började han prata i buddistiska termer fast han aldrig sysslat med någon buddism i detta livet. ❤️
 
Själv blev jag kär i buddism när jag började i högstadiet och vi fick en fantastisk religionslärare som lärde oss allt om världens olika religioner och filosofier. Denne lärare var också missionspastor, men aldrig att han framhävde sin tro som mer sann än någon annan. Han har på många sätt varit en sann förebild för mig genom livet och min vandring.
 
Namasté
Hasse Nyander

Läs hela inlägget »

Älskar att flyga och känna friheten ovan molnen. Släppa allt och veta att nu är allt utom kontroll oavsett vad som händer. Det som sker det sker och i ett flygplan blir det som tydligast för mig. Känslan att vara närmare Gud och himmelriket, fast jag är av uppfattningen att Gud finns överallt som Alltet. Troligtvis är det barndomens metafor som är djupt präglad inom mig och ger denna känsla. En hel del filmer och bilder har också genom åren förstärkt denna barndoms version av himmelriket. ❤️
 
Efter att varit uppe i himmelriket så landar vi i paradiset – Sri Lanka. Bara jag sätter ner mina fötter här känner jag stillhet som fyller mig. Sen när jag kliver ut från flygplatsen och doften av Sri Lanka fullkomligt väller över mig så känner jag en total sinnesfrid. Detta känns verkligen som mitt andra hem. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men här kommer jag så nära allt. Lite obeskrivlig känsla, men som om allt helt plötsligt var här och nu. En spännande sak i det hela är jag kommer så nära sig själv på ett annat sätt än hemma och hur jag går in i de processer som jag är redo för att göra. Att vara här är rena personliga och andliga utveckling, bara genom att existera här och nu i närhet till allt – till Alltet. ❤️
 
Jag sitter och skriver på takterrassen på en sida ligger Hikkaduwa och på den andra sidan djungeln. Stadens ljud blandas med djungels och jag kan starkt uppleva närheten till dem båda på en och samma gång. Båda har sin tjusning och funktion, men en underbar känsla av samstämmighet dem emellan. Allt detta är det fridfullaste jag vet. Under tiden jag sitter här har jag haft besök av några jordekorrar då och då, känner även närheten till dessa små filurer. ❤️
 
Idag ska jag och Monika åka och hälsa på vår fadderpojke Sandalu och hans familj. Att få möjligheten att komma en singalesisk familj så nära och vara en del av deras tillvaro är en fantastisk förmån. Första gången vi var där fick jag skärpa mig för att hålla tillbaka tårarna utifrån vilket område de lever i, vilket får en att inse vilken enorm materiell och ekonomisk standard vi har. Däremot att få komma in i deras liv och se denna enorma värme, lycka och närhet till varandra som de har, så blir jag så överväldiga av vad som är det allra viktigaste i tillvaron. Från första stund såg jag hur Sandalu fullkomligt älskar och dyrkar sin pappa den fanns en sådan enorm kärlek och värme dem emellan. Att se Sandalus pappas stolthet över sin son värmer långt in i hjärtat. Plötslig verkade de i min ögon inte fattig längre, utan det handlade mer om vad mitt västerländska synsätt menade med fattigdom. På många sätt är de mångt mycket rikare än oss. ❤️
 
Jag ser framemot en dag med närhet och värme. En möjlighet att lära känna denna familj ännu mer och komma dem ännu närmare. De har mycket att lära mig bara genom sin existens här och nu. ❤️
 
Namasté
Hasse Nyander
 
 
 

Läs hela inlägget »

En länk till min gamla blogg. http://hassenyander.blogg.se/
  • Lena » Tålamod:  ”Så klokt, berörande och sant formuleratTack❣️”

  • Lollo » Tålamod:  ”Så ärligt och fint skrivet Hasse. Att kunna kapitulera och låta sig bäras fram p..”

  • Ana Elvingson » Lev din dröm :  ”Tack för välformulerade beskrivning om drömmar och dess vikt i livet.Tycker pre..”

  • Darek Uhrberg » Gott och ont :  ”Ja absolut jag håller med dig tack du skriver ,utrycker dig så fin i kärlekens o..”

  • Susanne » Morgonstund:  ”Så fint ❤️ i tanken satt jag där en stund med dig med en kopp & i egna tankar. T”