Hemlös 









Jag minns när jag första gånga var i London hur förtvivlad jag kände mig då jag såg uteliggarna på vägen hem från kvällen glittrande glamdisco. Hur överrumplad jag blev över att människor sov på gatan, det värkte i hela bröstet. Nu är det vardagsmat även här, de fanns visserligen här också på den tiden, fast de var inte lika synliga då och inte lika många till antalet. Jag arbetade på hud Sahlgrenska på den tiden så jag mötte en del av dem då de kom in för en hudmässiguppfräschning. Lite vatten, salvor och omvårdnad gjorde många gånger under på ytan, men förändrade inget för dem i längden. Fascinerande var att de alla var gulliga och ödmjuka, inte alls luttrade eller bittra över livets orättvisor. Kanske hade jag mer problem med livets orättvisor än de? Oavsett vilket så är det ett samhällsmässigt misslyckande att en del hamnar utanför samhället. Vi ska inte heller slå utsatta grupper mot varandra, ska vi slå någon mot dessa olika grupper så är det vi som har så bra gent emot dem. För alla kan tycka att det är hemskt men ingen vill sänka sin standard för att fördelningen skall bli bättre. Istället är det populärt att påstå att det är någon annan grupps fel som också står utanför samhället.
 
Jag gläder mig däremot att se hur dessa människor väcker medkänslan hos andra människor. För varje år blir det fler och fler som t.ex. engagerar sig i att göra konkreta handlingar för denna grupp. Jag vet flera som i år kommer fira jul på lokaler med ideellverksamhet där de bjuder in just hemlösa för att ge dem värme och mat – kanske även lite julkänsla. Restauranger som bjuder dem på mat, frisörer klipper dem gratis, badhus som öppnar upp för dem, busschaufförer som låter dem åka med i bussen hela natten för att de ska kunna värma sig och sov, etc. De väcker medkänslan i vårt bröst och kanske ger många av oss möjlighet till ett meningsfullt agerande. Ibland tänker jag att de kanske finns just för att väcka något inom oss, för ge oss en möjlighet till utveckling. ❤
 
Vi tycker att världens rikedomar är orättvis fördelade, men hur villiga är vi själva att sänka vår standard för att alla skulle kunna ha det bra? Jag önskar att alla fick leva och må väl, men jag är inte så säker på att jag själv skulle vara villig att sänka min levnadsstandard för att infria detta. Framförallt då jag tycker det är på andra plan som fördelningen är orättvis.
 
Vi kan dela inlägg och sitta och oja oss över hur hemskt det är, men det leder inte till någon förändring. Vad kan jag/du göra för att förändring ska ske. Det är det som är det intressanta. En stor inspiration är de vanliga människor som startar upp frivilliggrupper för att hjälpa dem. De gör verkligen något för att förändring skall kunna ske. Själv har funderat på att bli fadder genom räddningsmissionens fadderverksamhet.
 
En stor eloge till alla de ideella föreningar som bedriver verksamhet för att hjälpa hemlösa. ❤
 
Det finns så mycket vi i livet kan göra för vår andliga utveckling som inte har med seanser, meditationer, kurser eller dylikt att göra, utan denna utveckling finns mitt i vardagen genom att vara medmänniska.
 
All borde ha rätten att leva gott och må väl. ❤
 
Namasté
Hasse Nyander


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Susanne » Morgonstund:  ”Så fint ❤️ i tanken satt jag där en stund med dig med en kopp & i egna tankar. T”

  • Annmarie melin » Själavård :  ”Önskar anmäla mig till nästa själavårdsutbildning”

  • Vera Wennerholm » Villkorslöskärlek :  ”Hej Hasse , ljusbäraren, . Jag förstår exakt genom din bok ,din önskan om att up..”

  • Carina Nilsson » Återseende :  ”Det låter Fantastiskt <3 jag har varit på Sir Lanka en gång och skulle gärna vel..”

  • Darek » Välmående:  ”Visst jag känner samma ibland känsla av vilsenhet men enda vägen är rak❤️”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-