Ashram 













 

I helgen hade jag höstens Ashram en helg som för mig känns allt viktigare. Spännande att se och följa dess utveckling. Efter varje helg drar jag slutsatser vad som varit bra och vad som inte funkade som jag tänkt mig. På så sätt så blir jag hela tiden delaktig i en process som jag inte vet vart den kommer föra mig. Men det allra största och vackraste med detta Ashram är att se vad som händer med deltagarna. Hur energin börjar flöda friare i deras kroppar, hur känslor bearbetas och förlös och hur livsenergi strålar och gnistrar ur deras ögon. Känns så gott att skicka hem dessa välmående medmänniskor på söndagen. Allt detta utifrån var och ens situation i livet, där en del förändras med glädje annat förlöses genom tårar – ett Ashram fyllt med alla känslor. Jag tror det är sällan vi har ett sådant fokus på oss själv, där vi själva och vårt mående står i centrum i två dagar. Även om jag inte direkt deltar i övningarna utan leder dem, så känner jag hur det händer saker i mig och att jag förändras och växer genom att sitta i kraften med dem. Det finns många sätta att arbeta med sig själv, växa och utvecklas och det är en av grundtankarna med Ashramet att dess sammansättning ska tilltala allas olika sätt att ta sig an sin process. ❤


Vet att många tror att de inte kan komma på dessa helger, eftersom de heter Ashram for Lightcarriers men namnet är satt lite med glimten i ögat. För vi är alla Ljusbärare och jag vill udden av att vissa skulle vara mer och högre utvecklade än några andra. Vi är alla på vår vandring genom livet annars skulle vi inte varit här. För mig är det så att ju mer någon vill belysa hur upplysta de är ju längre väg har de kvar att gå. För en upplyst är förnöjd med att vara i det tillståndet som han/hon är. Så alla är välkomna och alla kommer vara med utifrån sin förmåga och där de befinner sig i sin process. ❤

I kväll har det varit Filosofiskafton, men innan dess hade jag en akut insatt EMHT-behandling, tur jag kan vara flexibel. Det blev en gemytlig och givande stund på den Filosofiska aftonen. Där vi avhandlade många ämnen ikväll, inte minst sagt runt döden och begravningar. Känns skönt tycker jag att man kan samtala runt detta ämne och att det inte känns så tabu som det gjorde tillbaka i tiden. Då det många gånger kändes som om vi inte pratar om den så finns den inte. Faktum är att den är lika stor del av våra liv som att vi föds in i denna tillvaro och där av också bör vara en naturlig del av vår tillvaro. Även om jag suttit och jobbat med ceremonin inför den begravning/minnesceremoni som jag ska förrätta på lördag, så var det inte jag som tog upp detta ämne utan en kvinna i gruppen. Idag var det sista gången för i år, så nu blir det ingen Filosofiskafton förrän nästa år. Låter långt bort. ❤

Balans mellan kropp, själ och ande ger själsligfrid. ❤

Namasté
Hasse Nyander  
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Kristina » Hoppet :  ”Det var nog meningen att du skulle hållit i det från början. Tacksamt om du kan..”

  • Tuula Biamont » Möten :  ”Bra att du skriver om hur man uttrycker sig i samtal med sin klient. Sättet kan ..”

  • Lena Gustavsson » Kreativprioritering:  ”Väntar m spänning på din bok den förra var underbar å helt rätt för mig då den k”

  • Marie Bovin » Min stora lycka :  ”Tack För att just jag får möjligheten att få vara din elev. ”

  • Oona » Andlighet en livsstil :  ”Jamen precis..."det andliga" utan Andlighet i vardagen och i hjärtat blir bara s..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-