Minnesandakt-begravning 













Dagen har bestått av att skapa en minnesandakten/begravning som jag skall förrätta inom det närmsta. Det finns inget som jag upplever så stort och ärofyllt som just dessa uppdrag. ❤

Jag kommer livet och döden så nära i dessa processer, kommer även den bortgången så nära. Så ibland undrar jag vem av oss som skapar ceremonin eller om vi kanske gör det tillsammans. Mitt bästa stöd i dessa uppdrag är definitivt den bortgångne, som ger mig inspiration, stöd och styrka under själva minnesandakten/begravningen. Det är de som ger själ och hjärta till mina ord.

Att skapa stämning är inte så svårt, att sålla bland material jag får från de anhöriga är svårt. Jag skulle så gärna vilja ha med alla deras ord, deras text om den bortgångne, minnen - men det går liksom inte. Vad ger den bästa och sanna bilden av den bortgångne? För det handlar inte att försköna utan att ge en så levande beskrivning av personen som möjligt under dessa cirka 45 minuter som andakten tar.

Jag påpekar ofta vikten av musiken för anhöriga hur det kan och spegla deras anhörig mer än ord ibland. I detta fall inga problem då den bortgångne själv skrivit sin musiklista och i vilken turordning de ska komma. Musik som är av vikt från personens liv och skeden.
Det är skönt både för mig och anhöriga när den bortgångne har skrivit ner önskemål eller skrivit sitt Vita arkiv. Man behöver varken undra eller funder så mycket över den bortgångnes egna önskemål. Inte heller behöver det uppstå tvister mellan anhöriga om de ville ha en kist- eller urnbegravning, grav eller strös i minneslund. Personligen tycker jag urnbegravningar är så otroligt vackra så det kommer jag välja då det blir min tur.

För oss är detta en sorgens stund, för andra sidan en glädjens fest då de kan hälsa den nära och kära välkommen hem efter sitt genomförda jordeliv. För i livet är vi bara på genomresa och vårt verkliga hem är på andra sidan. ❤

Jag finner personligen stor hjälp och tröst utifrån min trosuppfattning. Det tar inte bort den fysiska saknaden eller längtan efter att kunna känna någon fysiskt och deras fysiska närvaro. Min trosuppfattning hjälper mig dock i min sorg och dess sorgeprocess. Den som senast gick över av mina riktigt nära och kära var min pappa, att kunna fortsätta dialogen med honom hjälpte mig stort, men rent fysisk lämnade han ett stort tomrum.

Genom mitt arbete är jag så nära livet och döden hela tiden, så för mig blir de till naturliga delar i tillvaron. Vi föds och låter oss föras och växa via våra olika faser i tillvaron, för att en dag somna in och gå över till andra sidan. För mig är födsel och död endast förändrademedvetandetillstånd – då tillvaron för mig är evig. ❤

Namasté ❤
Hasse Nyander

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Susanna Ahl » Att bygga broar :  ”Känns enda in i märgen Hasse, så rätt! Har kommit på att jag också jobbar och st..”

  • Agneta Orlå » Att bygga broar :  ”Du tar upp en bra grej Hasse - och också en väldig utmaning. Att med "icke-split..”

  • Marie Dahlin » Att bygga broar :  ”Är helt med i det du skriver ❤ ”

  • Daniel Larsson » En livsstil :  ”Hej, Tack för ett superintressant inlägg! Jag har testat lite olika kostar själv..”

  • Johnny Alm » En livsstil :  ”hur är det med rökningen, om jag inte minns fel så rökte du för några år sedan? ..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-