Tolerans

Förr undrade jag alltid varför drabbar detta mig och kunde bara se vilka komplikationer olika sjukdomsbilder gav. Såg endast hindren och inte att det fanns en möjlighet till utveckling i dessa tillstånd. Vilket gjorde situationen svårare och kändes mest som ett straff. Självklart ville jag bara bli av med skiten – bli befriad från det straff som drabbat mig. Jag såg inte heller dess signaler till mig eller att de faktiskt hade något positivt att ge mig.

Nu många år senare inser jag vad den svåra migränen vill säga mig och hur den ville hjälpa mig till förändring. Men då gick det inte in och var bara något som drabbade mig. Med facit i hand så kan jag konstatera att min förändrade inställning började ta plats 1995 då jag gick in i väggen som de sa på den tiden. Även om jag inte då medvetet såg att tillståndet hade möjligheter att ge mig, så gick jag in i dess utvecklingsmöjligheter. Jag mediterade aktivt flera gånger om dagen och påbörjade mitt andliga växande. Detta blev min bästa medicin och hjälp tillbaka till livet, men tillbaka på ett nytt och mycket bättre sätt. Jag har sedan många gånger i livet påpekat att min utbrändhet är något av det bästa som hänt mig, inget som drabbade mig utan något som hjälpte mig hitta tillbaks till mig själv då jag hamnat vilse livet. Det var här min återkoppling började med det som verkligen är jag – min ande.

Även om jag upplevde det som att något drabbade mig när jag fick cystor som växte i min käke och fick genomgå flera operationer, så insåg jag att detta som drabbade mig hade något att säga. Till början var det ganska frustrerande då jag inte kunna finna ut vad och bara ville bli av med problematiken. Så kom orden ”speak out” till mig och jag förstod att det var dags att sätta ord på känslor. Lagringar av outtalade känslor skulle skalas bort för att frigöra mig i mitt väsen och för att kunna nå vidare i min utveckling. Det tog många år innan allt var återställt rent fysiskt även om jag var klar med själva utvecklingsprocessen. Så visste testades och utvecklades tålamodet i denna tid av upp och nergångar.

2008 blev jag svårt hjärtsjuk och detta blev för mig en stor och mycket viktig del i min andliga utveckling. En tid av rening, läkning och healing. Denna gång tog det inte långtid innan jag insåg att det var en möjlighet till utveckling. Även om det var en period som ställde till det mycket för mig och kan göra än idag, så är det en period jag absolut inte skulle vilja vara utan. Den gav så mycket mer än den tog, som jag hela tiden har glädje och nytta av.

Utan att gått in fördjupat på de olika episoderna så hoppas jag kunnat ge en liten bild på utveckling förloppet från drabbad till att se möjligheter till utveckling.

För några veckor sedan fick jag veta att jag fått förhöjd ämnesomsättning, alltså att min sköldkörtel producerar för mycket med hormon. Ärligt talat så hade jag lite svårt att förstå det hela då jag inte kände eller såg några tecken på symtom av förhöjdämnesomsättning. Dags för nya prover, nya undersökningar … men i detta så kände jag en sådan tolerans. Inte förneka sjukdomsbilden inte bli ett med den utan bara att just nu är det så att jag har förhöjd ämnesomsättning. Var i nuet och detta är nuet. Genom att var i nuet tar vi aktivt del i process och kan vara en del i förändringen mot att bli befriade från problematiken.

Orsaken till detta är en biverkan av en hjärtmedicin som jag ätit tillbaka i tiden. Så visst önskar jag att jag inte hade tagit den, men nu är det som det är. Ingen ide att ångra det som inte går att ändra. Vad kan jag lära av detta? Jo just detta med tolerans kändes så självklart och viktigt. Och tittar jag över det korta scenarion som jag beskrivit för er så ser jag att var steg gett mig mer och mer tolerans.

Visst hade jag hoppats på att mina värden skulle gått ner, så jag slapp operation. Nu har de visserligen så sakta börjat gå ner, men man har ändå tagit beslutet att de kommer operera bort min sköldkörtel. Inom mig känner jag att detta ingrepp leder till något bra för mig. Vet inte vad, men med tiden har jag lärt mig lita till processen, jag behöver inte förstå – jag behöver bara känna.

Jag är dock helt övertygad om att det är healingenergi som gjort så jag inte har några symtom, utan kan jobba och funka som vanligt. För utan den hade jag troligtvis mått väldigt dåligt just nu, såsom symtombilden ser ut. Hade en kort period av trötthet och muskelvärk som gick över. All vårdpersonal är förvånande att jag mår bra och funkar som vanligt. Sen är healing för mig en process, inte att man ger energi och sedan är allt bra. Healing är bearbetning och utveckling som pågår hela livet.

För att återkoppla, där jag är i mitt skede handlar det mycket om att använda mig av min förvärvad tolerans. Verkligen få använda den medvetet i praktiken som en naturlig del av mina egenskaper. Inser att jag tidigare varit ganska omedveten om den, samtidigt som jag gått in och ur den utifrån dagens status.  Även sköterska på Thyreoidea-mottagningen idag påpekade mitt lugna förhållningssätt och sa att det beror nog att du jobbar med meditation. Skoj när de snappar upp i ens journal och reflekterar. För mig själv tänkte jag att svåra sjukdomar ger tolerans, men i samma stund som jag tänkte säga det till henne så insåg jag att det inte var en självklarhet.

Vad ska man säga, det är spännande att leva och möjligheter till utveckling finns där hela tiden.

Detta är nuet och jag har inget annat val än att vara i nuet, det är i nuet som förändringen sker.

Så i år blir det ingen semester, det blir sjukskrivning.

So wish me luck
Hasse Nyander

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-