Vem är jag?
I min helhet så heter jag Hans-Åke Arvid Nyander, men de flesta säger i dags läge kort och gott Hasse. Jag föddes den 7 juni 1961 på Nässjö BB, vilket gör mig till en tvillingman i mina bästa år, för jag tror att befinner man sig i sin ålder så är man alltid i den bästa ... sen finns det väl de som tycker att jag inte uppför mig som jag borde vid min ålder, men det struntar jag ganska så blankt i. För det här är mitt liv och jag tänker leva det som jag lär.
Livet har fört mig på väldigt många olika vägar, både på gott och ont, men med facit i handen så ser jag att allt har haft något att ge mig i min utveckling och fört mig vidare i min utveckling. För livet är en skola och vi är alla här för att lära oss. Jag tyckte, när jag började vakna upp, att så många år av mitt liv hade gått till spillo i onödan. Tänk om ... , men insåg ganska snart att det var tvärtom. Jag liksom många andra, hade samlat livserfarenhet och kunskap, som jag behövde för att nå mitt livsmål, där Ljusbärare är en viktigt del. Jag vet varför jag finns på jorden i denna reinkarnation och vad det skall leda till. En del har jag redan lyckats med, resten får jag liksom alla andra summera efter min död. Kanske kommer jag lyckas, men jag vet att jag i alla fall försökte.
Liksom de flesta barn så var jag medial. Vet nu att de på andra sidan ser precis ut så som jag såg dem som barn. Någon gång i tolvårsåldern så började jag stänga ner. Däremot har den känslighet som alltid varit den jobbiga delen av denna så kallade gåva, funnits med mig, även den på gott och ont. Nu först när jag lärt mig hantera medialiteten och förstå den, kan jag använda den bara till gott och även må väl med att ha den.
Numera arbetar jag heltid som medium med privatsittningar, gruppseanser och mediala demonstrationer. Jag arbetar också som healer och som vägledare inom medial & personlig utveckling, healing och i meditation. Från hösten 2007 kommer jag även att hålla kurs i trance/fysiskt mediumskap för elever som kommit en bra bit i sitt mentala mediumskap. Vill inte kalla mig lärare, för jag ser det mer som att jag vägleder andra såsom mina guider vägleder mig. Den andliga delen i denna utveckling känns allt viktigare och viktigare för mig. Det påverkar också mina kurser allt mer, liksom mitt övriga mediala arbete. Därför har jag ju numera lagt alla mina projekt under ett samlingsnamn - Ljusbärare.
Under min utveckling så har jag studerat för en mängd olika lärare och gör så än idag, för man blir aldrig färdiglärd i mitt yrke eller i livets lärdomar heller för den delen. Förutom mina andelärare, så vill jag gärna sända ett kärleksfullt tack till Iris Hall, för att hon såg och trodde på mina potentialer då jag knappt vågade tro och förlita mig på dem själv. Jag önskar henne all lycka i hennes arbete och utveckling.
Jag skriver också en del böcker med anknytning till detta ämne. Min första roman Gränslösa möten kom ut mars 2002. Jag har skrivit klart del två och halva del tre, men är tveksam huruvida jag tänker låta dem släppas eller inte, eller om jag ska låta sagan sluta där den gör i första delen - vi får se. Det jag är mest engagerad i just nu är att skriva på en bok som ska bli kurslitteratur för mina utbildningar och förhoppningsvis även för mina kollegors utbildningar. Sen ligger det en mängd halvskrivna böcker i min dator, men det gör det nog hos alla författare. En del av dem för att de vilar och en del för att jag skrev dem mest för min egen utvecklings skull. På listan över kommande projekt ligger också en ny meditations CD. Det var väldigt lärorikt att göra den första och nu är jag verkligen taggad för att göra en ny. Jag hoppas den blir klar under början av hösten 2007, så den kan finnas som hjälpmedel för mina elever och för andra som vill lära sig att meditera.
Jag tycker det är viktigt att man inte dyrkar andra människor, men man kan beundra dem, och det finns två som jag verkligen beundrar. Mina föräldrar som alltid funnits där för mig efter bästa förmåga och som låtit mig växa upp till den jag är. Jag kastades för några år sedan tillbaka till den första gången då min mamma tog mig i sin famn via en meditation. Det var en ömsint och moderlig kärlek som strålande från henne till mig, i det samma så dök min pappa upp vid hennes sida och från honom så kunde jag känna en enorm stolthet. I det ögonblicket så förstod jag hur väldigt älskad och efterlängtad jag måste ha varit, en underlig upptäckt vid 41 års ålder. Det är dock inte därför som jag beundrar dem mest, utanför att de utan tvekan tagit hand om min mammas bror Bernt som hade Downs syndrom, från det att min älskade mormor dog. Det har ibland känts som om de gav upp sina liv för honom, men när han dog sommaren 2002 så insåg jag att han givit oss så mycket mer. Att ha fått den äran att växa upp med honom har var varit mycket givande och lärorikt. Hösten 2006 var det även dags för min pappa att släppa det fysiskatillståndet och fara hem. Jag kom honom väldigt nära när han var i livet och nu är han mig ännu närmare på själsligt plan. Han var för mig och för många andra en stor läromästare, de stora mästarna går mitt ibland oss och som vi ser på dem som helt vanliga människor.
I livet finns det saker som kanske inte kändes så viktigt i stunden och kanske man till och med önskat sig bort från dem men med facit i hand ser man dessa skedens betydelse. Minnen man gläds åt är kanske inget annat än glada minnen, skeden som vi visserligen också behöver i livet och dess komposition.
Det finns också för mig en stor förebild och vill ni veta mer om honom så kan ni gå in under Jesus eller klicka vidare på hans namn här Jesus. Han är för mig som en storebror som jag ser upp till och önskar mig kunna efterlikna, fast då menar jag den Jesus som lever i mitt hjärta och inte den bild som kristendomen skapat flera hundra år efter hans fysiska död.
Meningen med livet är att vi skall göra det till det vi vill göra det till och att vi ska låta den utveckling ske som skall ske. När vi slutar se oss själva som offer i tillvaron, det är först då som vi kan se våra möjligheter och skapa det liv vi vill ha och förtjänar, det som jag gillar att benämna att bli gnistrande Ljusbärare.
Jag vill avsluta denna sida med att önska er alla lycka till i livet och dess skola. Hoppas ni finner även era livs ändamål och med nöje kan summera er tillvaro här, då det är dags att vända hem igen.
Med vänlig hälsning
Hasse Nyander