Nyss stod man i startgropen som en av elitidrottarna i OS och taggade igång inför nästa lopp eller nästa säsong som det blir för mig. Precis som Susanna  Kallur så snubblade jag på första häcken och loppet var för min del över. Jag har väl kommit upp från backen men det tog en stund att acceptera och inse vad som hade hänt.

Jag undrar vad Susanna tänkte där hon låg, kanske som jag oförstående och samtidigt så vet man. Kanske vaknade hon några nätter senare ur en dröm i en dröm som påvisade att allt bara varit en mardröm tills man vaknade ur den drömmen och insåg att fakta var kvar och önskar sig tillbaks till drömmen och dess fakta istället. Nu är det som det är och det är dags att inse fakta, hantera läget utifrån detta och se vad det finns för möjligheter och vad denna situationer ger för möjligheter, eller som min vän Daniel skulle sagt - Det är bara att gilla läget. Det hjälper varken att fly eller att förtränga nuet, mer än någonsin gäller det kanske att verkligen vara i nuet och endast i nuet.

Ni kanske undrar var jag föll och landa med min lekamen? Just nu sal 1 säng 1 på Sahlgrenska och hjärtat är min snubbelhäck. Jag börjar väl landa i vad som har hänt och böjer mitt huvud för fakta och lägger mig i doktornas händer, men min tillit står till Gud och andevärlden. Även om jag härom dagen svor och undrade var är ni nu när jag faktiskt behöver er. Jag kan villigt erkänna att jag kände mig lurad och sviken, även om jag innerst inne vet att de finns där och bistår så gott de kan.

Jag sökte en del svar för en tid sedan om situationen jag befann mig i, men fick endast svaret VILA och du kommer inte förstå förrän du har perspektiv på det som just nu sker i din tillvaro. Nu när jag sitter här med en del av facit och även om det säkerligen endast är en bråkdel så inser jag ju att hade de påvisat mig denna situation så hade jag inte trott dem och kanske blivit oroligare än jag var. Istället fick jag hjälp att hantera läget som det var då och det hjälpte ju mig på resan hit. Inser hur starkt mentalt tränad jag är som både kunde fokusera bort andningsproblem och så väl psykiska som fysiska problem som tillkommit med min sjukdomsbild. Denna mentala styrka var kanske i förlängningen inte till hjälp i detta läget, men den påvisar ju verkligen hur starkt den är och det finns ingen gräns för dess förmåga.

Jag låg igår på dagen och fann tröst i att jag är just nu precis där jag skall vara. Så relaterar säkerligen alla hjärtsjuka här, men tacksamhet till att de är omhändertagna på en av Sveriges bästa hjärtavdelning, som kan ta väl hand om dem och de kan känna sig trygga tack vare det. För mig fanns det ännu en nyans jag befann mig inte endast på den plats jag skulle befinna mig i utan även i den situation som jag skulle befinna mig i - mitt sjukdomstillstånd. Varför vet jag ännu inte, men jag vet att facit sällan kommer förrän ett par år efter skedet då man kan förhålla sig med perspektiv till det hela  och är redo för insikten. Den insikt som inte endast leder till kunskap, utan även till visdom.

Så i nuet försöker jag se till vad nuet kan ge mig, istället för vad det tar. Vad finns det för möjligheter utifrån denna situation som inte funnits om jag hade varit helt frisk och faktum är att där finns en del möjligheter som jag bett om som jag inte hade haft under en för mig helt vanlig säsong. En sak som jag bett om är ju att få tid till att verkligen kunna engagera mig i mitt skrivande, och jag visste under våren att detta skulle ges tid till under hösten. Visst jag har all tid i världen just nu att skriva, men det var väl inte riktigt på det här sättet jag hade tänkt mig det hela.

Ni som känner mig vet att jag älskar mitt arbete och vet att jag älskar att arbeta, och så här års brukar jag med glädje börja att arbeta igen. Så det kändes tungt idag när jag och Monika gick igenom de arbeten som hon skulle boka av. Även om jag inser att de närmsta månaderna är bara att boka av, så ville jag mer eller mindre förhandla med henne om att vänta med vissa - kanske fanns det en möjlighet att jag skulle orka. Fast hon är mer rädd om mig än jag är och hon är tuff att förhandla med så det blev inget med det.

Så nu kan jag ju delger er att troligtvis så kommer jag inte utföra några arbeten varken små eller stora under denna säsong. Mitt hjärta är sjukt och funkar inte rent fysiskt som det skall och operation är oundvikligt. Om jag är rädd? Nä, jag befinner mig just där jag skall befinna mig ... och sedan skall jag vandra på stigen tillbaks och sakta men säkert låta mig återhämtas från det skedet jag varit i. Vad jag har med tillbaks från denna resan får framtiden utvisa, men jag vet att tomhänt kommer jag inte tillbaks. Inte rädd, men just nu lite ledsen och besviken. Jag hade fått lov om några timmars permission imorgon. Vi har nyligen flyttat in i en ny lägenhet och idag blev den färdig renoverad. Jag hade verkligen sett fram emot att få komma hem ett par timmar, se hur det blev. Tyvärr så påvisade magnetröntgen att mitt hjärta funkade sämre än de trott, så det blev ingen permission. Låter kanske löjlig i det hela, men jag ser det som mänskligt att kunna bry sig om och se framemot små vardagliga saker även i en krissituation. Nu sitter jag här och inser att det kommer dröja veckor innan jag får komma hem en stund. Jag visste väl med mig när jag gick ner till vårdcentralen att jag inte skulle komma hem den dagen, utan bli inlagd för observation, men jag anade ju inte att det skulle bli alla dessa undersökningar som det blev, inte heller hade jag väl tänkt mig kirurgiska ingrepp och att det skulle ta veckor innan jag fick komma hem igen.

 

Jag vill passa på att önska er all en underbar höst och på återseende nästa  säsong. Ni får gärna maila under tiden, kanske dröjer mitt svar, men det får ni utifrån situationen ha överseende med. Jag rekommenderar er gärna till kollegor då jag själv inte kommer kunna ta emot. Ni kan även gå in på min sida med kollegor och i december kommer jag troligtvis börja ta emot bokningar igen inför 2009.

Ljus och Kärlek
Hasse Nyander

 

Om ni vill veta mitt motto så är ni välkomna att klicka på bilden ovan. Målningen är gjord av Greg Olsen, vill ni veta mer om honom så kan ni klicka på hans namn. Varför målningen tilltalat mig är för att den påminner mig om den fantasifulla värld jag faktiskt levde i som barn. Fast vad var det som var fantasi och vad var egentligen verklighet?

Vill ni veta mer eller boka en tid för en konsultation så kan ni vända er till min sambo Monika Bertilsson som också arbetar som spiritualistiskt medium. Henne når ni på 0733-63 10 79 eller på monikabertilsson@hotmail.com

Ni kan även läsa mer om henne på hennes egen sida Monika genom att följa hyperlänken.