3 oktober

Jag har varit i Skåne på en liten medial miniturné och när jag kom till Malmö så fick jag en hel del tid över på dagen. Vad gör man då? Jo man promenerar runt, kikar i butiker och fikar ... men framförallt så får man mycket tid med sig själv och ens egna tankar. Våren 2008 fick jag ju veta från andevärlden att till hösten så skulle jag vara sjuk, jag insåg ju inte då hur sjuk och hur nära döden jag skulle komma. Jag fick också till att jag skulle få en gåva, men den skulle endast vara för en tid. Då insåg jag ju inte att gåvan var min sjukdom, men det tog inte många dagar på Sahlgrenska förrän jag förstod det. Sen har jag hela tiden förstått vilken gåva detta var och hur mycket det hade att ge mig. Men i torsdags på ett café slog det mig att jag även hade fått en annan gåva - livet. Jag har varit så tacksam över den healingprocess som gavs mig och dess möjlighet till insikter och visdom, så jag har helt enkelt missat denna gåva, så nu satt jag där på ett café i Malmö och kände en så stor tacksamhet över att fått livet tillbaks och att jag kunde återhämta mig så mirakulöst. En annan stor gåva i det hela var ju all healing jag fick från alla Ljusbärare i Sverige med stort empatisk hjärta, men också från healingcentret i Abadiânia.
I morgon bär det ju iväg till Brasilien, Abadiânia, Joao och alla andra. Jag tänker försöka blogga där ifrån och då lägga ut bloggen på min hemsida, Ljusbäraresidan på facebook och på Ljusbärare för er som är medlemmar i det nätverket. Det pirrar i hela kroppen av spänning och förväntan. Jag brukar aldrig ha resfeber, men det har jag nog lite denna gång. Det ska bli så intressant att få komma till Casa de Dom Inácio och att få träffa Joao och ententerna, och få gå in i den healingprocessen som kvarstår. Så nu vill jag bara att det skall vara i morgon och så att resan har påbörjats och man kan känna att man är på väg.

4 oktober

Herre Gud, då var det dagen D. Jag kan knappt fatta det men nu reser vi - äntligen! Brasilien here we come!

5 oktober

Då var vi äntligen i Abadiânia, efter vår långa resa som varade i 29 timmar om vi räknar från det att vi åkte hemifrån och till vi kom hit. Vi är ju självklart lite matta efter resan, men vi har ju även klivit in i ett skönt lugnt varande. Jag kan ju för egen del känna en stark sinnesfrid och en stark andlig närvaro. Förutom att vi har vilat, strosat runt och mest tagit det lugnt, så efter lunch la vi oss en stund på sängen, både Monika och jag fick energimässig behandling. Så har vi även gjort ett lite besök på Casa området och haft en lite omgång inför det som komma skall. En del bokade in ett extra kristallbad idag och i morgon skall vi alla få varsitt sådant. Ett kristallbad är att ligga under 7 lampor som sitter på en ställning, där varje lampa är riktad emot ett chakra. Dessa lampor genom lyser en kristall som gör att olika frekvenser påverkar chakrana. Jag har tidigare fått en sådan behandling hemma i Sverige. Monika och jag satt oss istället och mediterade på Casaområdet och visst körde det gång och blev healingbehandling direkt. Vi var även inne i rummet som Joao tar emot  eller rättare sagt entiterna, vi blev klart påverkade av den starka energin i rummet och det höjde ju förväntningarna inför onsdagen. Nu är vi ganska så matta, men det är helt underbart att äntligen vara på plats.

Visserligen så har det ju arbetat en del redan på hemma plan, men här räcker det att sluta ögonen, varken man sitter eller ligger så börjar det arbeta. Visst har det jobbats i och på hjärtmuskeln, men även på många andra ställen och på olika plan av mitt väsen. Ingen tvekan om att det råder helande kraft på denna plats och med dess entiteter (andar).

Må ljuset och kärleken vara med er.
Hasse

6 oktober

Nu har vi landat lite mer och framförallt så känner oss utvilade. Det har varit en lugn och skön dag med en del förberedelser inför morgondagen. Först och främst en genomgång av morgondagens schema och olika turer, som börjar med att vi samlas i samlingens rummet, sen bildar de olika köerna och passerar Joao och entiteterna, då också var och en av oss får sin ordination. Dessa ordination kan vara allt från att sitta och meditera i current room, få andlig operation, välsignade örter, kristallbad, till att rena sig i vattenfallet eller som i mitt fall som redan fått en operation så kan det bli en avskanning. Jag hoppas dock själv på en operation, för jag vill bli helt återställd och gärna till det bättre så jag får ett hjärta som pumpar som på en 20 åring. Inget är omöjligt allt kan helas, bara man själv är redo att ta processen.
Jag har under dagen inte varit med på de frivilligt gemensamma aktiviteterna, utan försök vara på Casan och meditera så mycket som möjligt för att förbereda mig inför morgondagen och dess behandling/behandlingar. Vi har även alla fått varsitt kristallbad, men för egen del vart det mest skönt och avkopplande medans andra fått starka och energimässiga upplevelser. Jag tycker själv jag fått mer påtagligt och starkt arbete under mina meditation på Casan. Kanske deras ljusbad blev så påtagliga eftersom de inte mediterade utan var med på gruppaktiviteterna. Fast det är ju bara en spekulation i skrivande stund. Men visst är man go och lite luddig, lite närvaros frånvaro känner man allt av och man kan även se det mer och mer även på dem i min omgivning.
Det enda som står på schemat mer idag är en genomgång med tolken som skall stå med då vi passerar entiteterna. Så han vet vad vi vill ha hjälp med och kan hjälpa oss att tolka vad vi var och en fått för ordination. Jag känner en euforisk lycksalighet som börjar växa inom mig inför morgondagen upplevelse och det helande som kommer ske i var och ens helandeprocess. Var på väg att ändrat till min helandeprocess, men det gick inte. För jag känner mig lika lycksalig över vad alla andra skall få. Kärlek till sin nästa står ju högt på Casans filosofi ...

7 oktober

Vi har idag suttit i samlingssalen och sedan utifrån våra olika kölappar blivit uppropa att ställa oss i kön för att passera entiteterna och få vår ordination. Personligen fick en omgång välsignade örter, att sitta i Blessing room, och i efter middag skall jag sitta i Mediums current room. I morgon skall jag sedan återigen ställa mig i kö och passera entiteterna för att få kommande ordination i min behandling. När vi satt i Blessing room så gick det så fort så att jag hann knappt sätta mig och blunda förrän det hela var klart. Lite snopen öppnade jag ögon och lämnade rummet. Jag hade ju förväntat mig att slå mig ner där i någon timme och meditera. Men det lär väl blir en längre stund i Mediums current room i eftermiddag. Hur jag känner mig? Väldigt tillfreds är nog  den bästa beskrivningen på känslan som genom syrar mitt väsen. Hur jag upplevde entiteten och att passera förbi "honom"? Jag kan inte påstå att jag upplevde annat än att jag kände av hans vänlighet, enorma kärlek och såg den godhet som strålade ur hans ögon. Hela Joaos kropp strålade av vänlighet och mjuk villkorslöskärlek utifrån entitetens närvaro i hans kropp.  Visst var vibrationen stark runt honom, men i och med dess fina vibration så blir den ju inte så stark och rufflig som när man ibland annars kan känna energi från någon. Men man såg Joaos kropp suddigt utifrån den höga frekvens som var runt hans kropp. Sen vart det helande soppa från soppköket på Casan, mycket god och nu väntar man mest på att få gå tillbaks och sätta sig i Medium current room och fortsätta sitt helande arbete med sig själv.
Jag tänkte nog inte så mycket på det just då jag stod framför entiteten, men när Monika kom tillbaks så pålyste hon att det kändes som man mötte en blick som man kände då man mötte entitetens blick. Å visst var det så fast jag inte reflekterade över det just då, men visst mötte jag en blick som var en väns, någon jag redan kände och det kanske var därför de inte kändes som man inte hade mött eller sett Joao förut för entiteten som fanns inkorporerad hade jag ju träffat förut. Men man har ju säkerligen mött väldigt många av dessa entiteter redan på ett annat plan under den helandeprocessens gång. Även om jag mest sett och känt av Sankta Inácio. Men jag kan ju inte säga att det var Sankta Inácio eller vem? men det är väl ganska så oväsentligt i det hela. Tack för att jag får vara med om det och uppleva detta.  Tack Gud, entiteterna, Joao och alla andra som jobbar via sitt kalla för att detta skall vara genomförbart.

Nu är det kväll i Abadiânia och vi har nyss ätit middag. Är fortfarande lite kokt i huvudet efter suttit med stängda ögon i 4 timmar i Medium current room och fått healing och mediterat. Stundom gick det bra men stundom värkte både i knäleder och i sittknölarna. För övrigt vet jag inte hur jag skulle kunna del ge er dessa fyra timmar i min inre världen och umgänge med andevärlden, samtidigt som man hörde alla ljud runt sig från de människor som stod i kö för att passera Entiteterna. Jag fick mycket med healing, såg, kände, upplevde och fick mycket till mig. Men jag kan inte delge er allt för det är en omöjlighet, sen vet jag inte heller om jag vill det i skrivande stund. utan just nu vill jag nog behålla det för mig själv, har inte ens delgett Monika om mina upplevelser eller det som skedde under dessa fyra timmar. Just nu känns detta som bara mitt och ingen annans. Men jag kanske skriver om det i framtiden någon, men nu måste jag få bevara det inom mig. Det känns som om jag kunde hålla det hela heligt en stund då och som om det blev "ned smutsat" om jag delade med mig av det. Däremot så kom det starka duster av rosdoft under tiden om den kom från rummet eller andevärlden vet jag inte, men man känner inte den i vanliga falla då man står i kö genom det rummet för att man skall passera förbi entiteterna.
Är helt matt i kroppen, men skönt välmående och nu hägrar sängen fastän klockan endast är tjugo i åtta lokal tid. Så jag säger god natt från Abadiânia. 

Allt kan helas.

8 oktober

Mitt på dagen i Abadiânia och solen strålar skönt och varmt. Hela Casan dallrade av en mycket högre frekvens av energi idag än igår, så energin var påtagligt stark. I morse fick jag ju då ännu en gång passera entiteterna och få fortsatt ordination. Denna gången blev det två kristallbad. Även om jag inte kunde utlysa vilken entitet som var där idag, så kan jag ju klart och tydlig säga att det inte var den samme som igår. Den idag var mycket mer effektiv och jag fick hålla hans hand en stund och det enda jag kände av var hans effektivitet och så fort han gett mig ordination så hörde jag tydligt från honom via telepati - kila vidare nu och hela hans kropp sa till mig att skynda vidare. Först kändes det lite snopet, men efter blessing room så sa Anita "Undrar var de har för stort på gång för dig, eftersom de förbereder dig så?". Plötsligt gav orden mig en annan innebörd, kanske menade att han jag skulle skynda för jag hade mycket att göra. Kristallbadet hade mycket mer att ge mig denna gång och jag tror blanda annat det beror på att jag fick det ordinerat denna gång, förra gången kändes det mer som något skönt och något alla skulle göra för saken skull. Denna gång kunde jag också känna hur entiteterna jobba på mig. En gång blev ens entré i rummet så tydlig så jag trodde att det var kvinna som skötte kristallbadet som kom in och det var klart. Men när hon sa något började jag undra och kikade upp, men rummet var tomt av fysiskt levande människor. Så jag la mig tillrätta igen och lät behandlingen fortgå. Visst kände jag mycket mer och upplevde mycket mer denna gång, men det är inte förrän som jag kom ut ur rummet som började ana hur nockad jag var. Jag kände mig helt vimmelkantig som om jag vore drogad och lite undrade jag om jag skulle kunna gå genom casaområdet. Ljuset var så starkt så att det var nästan outhärdligt, så brillorna på. Funderade på att sätta mig på en bänk men jag kvicknade till så jag åtminstone kunde promenera ut från området. På vägen ut mötte jag Monika, så vi kunde sedan ta vår soppa från soppköket ihop idag. Soppan som ingår i behandling och även den sägs ju vara en del i den helande processen.

Skall snart iväg för att passera entiteterna igen och se vad min fortsatta behandling blir. Spännande!

Det blev en lång eftermiddag då man alltid börjar med dem som skall operaras och idag tog operationerna extra, extra lång tid. Jag har dock passerat entiteten igen och denna gång så frågade Anita Rikardo vem som var inkorporerad i Joao. Det var doktor Augusto och jag personligen är helt säker på att det var han jag även mötte igår, för det kändes precis likadant idag som igår. Snabbt gick det och jag fick ordinationen operation i morgon bitti . JIPPI! Var nästa rädda att jag inte skulle få någon. Monika skall också opereras i morgon, så då får vi ju gå igenom det samtidigt och samtidigt sova 24 timmar, ta det lugnt och sedan sitta i Medium current room tillsammans. Det kanske inte spelar så stor roll man umgås ju inte under tiden, men det känns ändå lite speciellt att vara operation blev på samma dag.
För övrigt är jag ganska väck i huvudet nu. knappt så jag kan svara på vad jag heter eller bor. Men det är en skön känsla av att vara energimässigt groggy ... och samtidigt helt euforisk över att jag får en andlig operation i morgon. Så imorgon kommer jag inte kunna blogga, men jag skriver så fort jag piggnat till tillräckligt för det. Fast det första 24 timmarna efteråt så måste jag ju sova, så det lär ju minst bli om ett dygn.

10 oktober

Då var det dagen efter operation - den andliga operationen. Det har hunnit bli eftermiddag i Abadiânia och en dag av vila har förflutit.
När det var dags igår morse så slog vi oss ner i operations rummet som jag tidigare besökt efter att jag passerat entiteterna, men då funkar det som ett blessing room som man slår sig ner i en stund innan man lämna själva "strömrummen". Vi satte oss till rätta, blundade och ett kvinnligt medium ledde oss bort, men det har det knappast behövts även om hennes ord var vackra, för man drog snabbt iväg ner i ett vilsamt och meditativt tillstånd och healingarbetet påbörjades. Om ni läst om min andliga operation i höstas så kanske ni minns att jag kunde delge i detalj vad som hände under den och att den var för mig väldigt fysiskt verklig. Så kanske hade jag förväntat mig något liknande, men den blev helt annorlunda. Mer diffus och energimässig, även om jag kunde känna var energin jobba på mig i kroppen, så kunde jag inte känna som några fysiska händer i min kropp denna gång. Jag bad innan att få känna och uppleva, men ville inte känna någon smärta, kanske var det därför denna operation så här eller så skulle den helt enkelt vara så här. Eller för att gå ett steg längre så kanske jag behövde den så fysiskt korrekt som den var i höstas för ta den till mig och tro på den. Vad vet jag? Jag kan ju inte veta allt som Dalai Lama skulle sagt. Visst jobbade även i mitt hjärta men upplevelsen var rent energimässigt, jag kunde däremot uppleva det som om hjärtat föryngrades. Jag hoppas det verkligen inte var ett önsketänkande utifrån min önskan till entiteterna. Men det får väl framtiden påvisa. Det som blev den mest påtagliga delen av operationen var när det kommer en spiral eller en virvelvind av energi ner emot mitt huvud och snurrade ner runt hela min kropp. Denna energi drog tag i mig så det kändes som om jag åkte upp i taket och var på väg att lämna kroppen. En rent energimässigt, häftig upplevelse som jag gärna skulle suttit en längre stund. Men det kvinnliga mediet kallade oss tillbaka och bad oss öppna ögonen, och operationen var klar. Lite mänskligt besviken blev jag allt att detta var allt, men nu lite senare så behöver jag inte vara det. För från vi kom hem och la oss i våra sängar tills nu har det jobbat hela tiden med oss. Jag har personligen haft en hel del bra och starka behandlingar i sängen, där jag legat för att vila. De första 24 timmarna efter operation skall man sova eller lossas att sova om man inte kan sova. Fick även ännu en omgång örter efter operationen.
Hur känner jag mig idag? Friskare, yngre och piggare ... och rejält snurrig i huvudet av allt energiarbete som varit de sista dygnen. Men det har definitivt en behaglig snurrighet. Jag gick även ner till Casans trädgård och satt där en stund och mediterade. Detta passar mig utmärkt som tycker det är trist att inte hinna meditera så mycket som jag vill hemma i Sverige. Här gör man inget annat än meditera, sover mediterar, äter, mediterar, osv. Jag kommer med stor glädje åka hit igen, även jag inte själv vet vad jag behöver be om hjälp med så får jag väl be entiteterna ge mig det jag behöver bäst. Jag kan också varmt rekommendera er att åka med Anita och Marie (en guide som samverka med Anita). De är pålästa och kunniga i allt som har med Casan och de olika turerna här. De vakar också över en som små hökar så ni inte frångår bestämmelserna och förordningarna efter operationerna. Men det är väl bra att någon är mån om en och ser till att man vilar och tar hand om sig själv efteråt. Det finns kanske inte så många svenskar guider som ordnar resor hit, men det finns de jag inte skulle rekommendera då jag finner att man själv bör göra sina andliga resa och landa i den innan man börja hjälpa och ta hand om andra, och det är ju i alla sammanhang av andligt arbete som det är av allra största vikt att först landa i sin egen andlighet.

11 oktober

Idag bar det i väg genom Brasilien i tre minibussar till staden Goiânia som ligger 54 kilometer från Abadiânia. Vårt förts stopp blev vid Brasiliens näst största katedral, inte bara för att titta på den utan även för att vara med under Gudstjänsten. Vi hade förväntat oss en gammal kyrkobyggnad, men ack vad vi bedrog oss. Den såg verkligen modern ut, men ändå väldigt vacker. Däremot saknade jag den atmosfär och energi av stillhet och sinnesfrid som det ofta är i gamla kyrkor. Jag gillar dock deras Gudstjänst, med sång och klappa i händerna ... till och med lite koreografi med korstecknet och händerna upp i luften. Katolskt? Skulle inte tro det har varit har varit i katolska kyrkan i Göteborg och där var det mycket stiffare. Däremot som tror jag att det var typisk latino-katolskt.
Vi besökte sedan Goiânias äldsta kyrka som bar på en helt annan skönhet och den berömda sinnesfriden. Efter det bar det iväg till en restaurang för att intaga lite mat. Mat och åter mat, mat i mängder och hela tiden sprang det servitörer runt bordet och erbjöd kött, så man hade fullt upp med att tacka nej för att tallriken var full. Mycket underhållande, men måste upplevas. För jag tror inte ni kan fatta hur underhållande det var genom mina ord. Så tillslut skrattade man bara när det stod ännu en servitör med ett spett över axeln med nygrilla kött.
Samtidigt har det varit lite skönt att få ta en lite paus från helandet och dess process. För här har det varit mycket av den varan och ni som känner mig vet ju hur gärna jag djupdyker ner i dessa processer och synar fler hörnen av mig själv än själva processen kräver. Men imorgon är det väl dags igen, blandannat så skall vi till det heliga vattenfallet och stå under dess helande vatten och låta oss renas på ett djupare plan än huden. Skall bli mycket intressant. Många av våra reskompisar har redan varit där och de hade mycket starka upplevelser både under tiden som de stod i vattenfallet och processen som kom efteråt.
Jag trodde ju att jag skulle skriva mycket och blogga en hel del härifrån, men så har det ju inte blivit. Utan jag har faktiskt haft full upp med att vara i min helandeprocess och åter vara i den. Men som sagt det är ju något jag personligen älskar att vara i. Sen har jag ju känt en ovanligt stark känsla av att bevara min upplevelser för mig själv och inte delge dem till någon. I vanliga fall brukar jag ju inte ha så stark integritet, men just nu känns det som jag kan hålla mina upplevelser och det jag fått till mig via entiteterna heligt för mig, genom att förhålla mig till det hela på detta sättet.

Nä, mina vänner nu får det räcka för idag. Så hoppas jag kunna delge er om det heliga vattenfallet imorgon.

Ljus och kärlek.
Hasse

12 oktober

Vid nio tiden idag så bar det iväg ner till det heliga vattenfallet, för en lite avsvalkande och helande dusch. Vattenfallet ligger en liten bit in i djungel så det bar iväg med taxi och så fick vi gå sista biten. En smal och väldigt brant nedförsbacke, så att man fick ta emot lite med benen för att ta sig ner i lagom takt.
Först gick alla män i vår grupp ner och sedan alla kvinnorna, och sist jag & Monika som fick gå tillsammans eftersom vi är gifta. Precis när vi skulle gå så Anita, "njut, bara njut nu". Vi slingrade oss ner för ännu en bit brant nedförsbacke och över några små träbroar. Väl över den sista bron så var vi framme vid vattenfallet, en lagom lite stråle av vatten för att duscha i. Vi tog av oss kläderna och jag började ta mig ut på berget tills jag kom fram till själva vattenstrålen. Stack in handen i strålen av iskallt vatten, men vilket tryck det var i den. Mina vigselringar som sitter hårt höll på att dras av från fingret. Wow! Sen blev jag så himla full i skratt, då jag inom mig hörde Anitas ord om att njuta. Njuta, jag som stod och fegade med att blaska vatten på kroppen och jag brukar inte vara så himla mycket till badkruka. Så tillslut dog vi nästan av skratt båda två, men så tog jag mig i kragen och stack in huvudet under vattnet, avsvalkande och himla skönt. Kunde nu låta hela min kropp få njuta av detta vatten och helas av dess kraft. Men fick hålla i sig för det var ett himla tryck i denna lilla stråle och fingret med ringarna fick jag hålla krökt för att de inte skull åka av.
Vi vandrade sedan upp för den slingriga backen och till en början tänkte jag inte så mycket på det, utan först efter ett jag insåg jag att det inte var det minsta problem för mig att knata upp. Hade det varit hemma innan vi åkte hit hade jag blivit andfådd och fått stanna upp flera gånger för att vila. Så visst hade min kondis blivit mycket bättre. Men sen har jag ju bett att mitt hjärta skall bli ungt och frisk som mitt var då var 20 år. Vi kom upp till Anita och Marie som stod och väntade vi grinden och vårt skratta hade hörts ända upp till dem, så hela bänken hade fnittrat där uppe, så det fick också njuta lite via via vårt fnitter. Vi vandrande på och ännu mer uppför, en ganska så långbit. Själv knatade jag på som jag aldrig gjort något annat tills Anita kommenterade hur det gick och jag insåg ännu en gång - inte det minsta andfådd eller trött som om kondisen vore på topp. Så med andra ord är Casan och dess kraft en bättre konditionsträning än den Sats har att erbjuda. Så himla glad och tacksam, så när vi kom hem kände jag att jag var tvungen att få gå ner till Casan och tacka. För det är ju denna bita av mitt återhämtande som för mig känts segast, tränat och tränat och så blir det bara pyttelite bättre. Nu känner jag mig nästan som om jag skulle kunna springa Göteborgsvarvet i morgon och den känslan skall ingen få ta ifrån mig. Inget är omöjligt allt kan helas, om man själv är redo att ta den helandeprocessen.
Förövrigt känner jag himla välmående, avslappnad och go. En skön känsla av sinnesfrid.

Tack älskade Gud, tack entiteterna och alla som gjort denna resa och vistelsen här möjlig.

13 oktober

Det har varit riktigt skönt att vara både datorfri och mobilfri dessa dagar. Jag har ju endast skrivit bloggen och lagt ut den. Även läst era inlägg och mail, men helt låtit bli att svara och det är ju det som tar mest tid. Vissa dagar har man ju även varit så i processen så det inte funnits kraft eller tid över till att skriva bloggen.
Idag var vi åter nere vid det heliga vattenfallet i och med att vi vara några som bara varit där en gång, eftersom vi var nyopererade då de andra var där första gången. Så idag kunde man ju med gott samvete stå kvar lite längre efter som vi var så få - mycket skönt och idag var det inga problem att njuta. Delvis så kändes vattnet mycket ljummare och sedan upplevde jag som om energin i vattenfallet var mycket starkare idag. Så jag fick tillslut gå ur strålen för att jag blev alldeles vimmelkantigt. Det var behövligt för en liten incident drog tyvärr ner energin här igår. Men jag skall inte orda om det, jag vet ju att man själv väljer vad man vill fokusera på och jag tänker som min livsfilosofi är att fokusera på det goda och ljusa. Ett eget vuxet val med andra ord. Men personligen så har man ju några år på nacken i sammanhanget och det kanske inte är helt lika lätt som om man är novis eller lekman i ämnet. I vilket fall som helst hjälpte verkligen vattenfallet att spola bort gårdagen och åter fylla mig med ljus - Guds ljus. För mig så är ju all healing från Gud och det är den enda ursprungskällan som finns till denna kraft. Jag fick ju mycket starka Guds upplevelser och dess närvaro under hösten då jag var som sämst, och visst kan jag känna av den närvaro här.  I sin renaste form var den definitivt vid vattenfallet idag. Men det är väl inte så konstig att man upplever Guds närvaro i så orörd natur och utan människors inverkan. Ren vacker Guds närvaro och dess helande kraft som strömmade ner över kroppen och in på cellnivå.
Sen gick jag ner till Casan och slog mig ner i samlingsrummet och tackade Gud och entiteterna för den healing jag fått och bad dem fortsätta att jobba med mig och hjälpa mig vidare i min healingprocess. Vad som hände bevara jag dock för mig själv.
I kväll tänker vi inte äta på Pousadan som vi bor på utan gå ner till den lokala pizzerian. Ska bli gott att äta något annat än den mat som vi brukar äta på Pousadan i och med att den är ganska så likartad.
I morgon är det äntligen casadagar igen och jag & Monika skall sitta Medium current room på förmiddagen. Vilket man alltid gör efter en andlig operation. In i processen ...

En annan rolig sak som jag längtat efter, vi såg små apor i djungeln idag, då vi var på väg från vattenfallet. Så söta och gulliga att få se fria i sitt rätta element - naturen.

Där det finns kärlek kan inget gå fel.
Hasse

15 oktober

Igår var hjärnan för kokt för att det skulle kunna bli någon blogg skriven. Om någon frågat vad jag hette och var jag bodde så hade jag nog inte kunnat svara på det. Så vad hände igår? Knappt jag minns, men på förmiddagen så satt jag i Medium current room. Vilket är obligatoriskt att man gör första gången man är på Casa efter en operation. Visserligen opererades jag ju i fredags men rummen är ju bara öppna onsdag, torsdag och fredag. Det blev ett relativt långt pass att sitta och att försöka vara meditativt fokuserad hela tiden är inte alltid så lätt. För efter ett par timmar så säger ju oftast tyvärr kroppen ifrån genom att göra ont. Knäna värker, nacken värker och ryggen gör så ont så jag kan inte ens beskriva utan att använda svordomar, urinblåsan är överfylld och värken den också. Har man tur så klara man sig till toaletten. När man kommer ut inser man att man inte druckit på ett par timmar och hela munnen är igentorkad. Men i det långa loppet så är det värt det, för även om man inte klarar vara fokuserad hela tiden, så har man ju hunnit och orkat med en hel del under tiden i sin helandeprocess. Men just då man sitter sista timmen och äntligen kommer ut från current romm så är man mer än trött på det hela. Sen efter lunch så var det återigen dags att passera entiteten. Se vad nästa steg skulle bli och samtidigt lämna fram kort på personer som vi eventuellt skulle ställa upp som surrogatkroppar för om de behövde en operation. Inga av de vi lämnade fram fick operation, men det blev healing och örtbehandling för dem. Själva fick jag ordination Don´t worry, sitt in the current room. Så det var bara att sätta sig i current room direkt, men denna gångn så blev det Entitys current room och den delen som vi fick sätta oss ligger till vänster om Joao i samma rum som hans sitter. Det blev påtagligt starkt direkt och jag var nästan lite rädd för att gå över i trans, för tillståndet blev väldigt transartat. Men jag tänkte att det är mycket disciplin på mig och det sker inte om vi inte öppnat en transcirkel för att jag skall göra det. Så jag släppte kontrollen och gav mig hän, vilket gjorde så att kroppen kändes som om den skulle gå upp i atomer och jag skulle tuppa av. Även om jag inte vill delge mina inre upplevelser så kan jag ju inte påstå att jag minns så mycket av dem i skrivande stund. Men det var en väldigt starkt upplevelse och jag hade inte det minsta ont i kroppen under tiden. Eftersom man alltid blundar i current room och man inte får titta upp, så tjuvkikade jag lite under tiden Entiteterna jobbade och även då mannen Joao gick ut ur rummet efter han kommit tillbaks från sitt transtillstånd. Det var en mjuk, gullig och trött man som gick genom rummet och man kände direkt ömhet från honom och till honom. Dock mycket kissnödig när det hela var över, så jag hoppade över det den välsignade supen som man får efter current room och begav mig till toaletten.
Jag fick sedan veta av Monika att vi skulle sitta i current room både på morgonen och eftermiddagen dagen där på. Vilket inte landat så gott inom mig, utan hela jag protesterade och Monika än värre som vid det här lagt har suttit mest i current room av alla i gruppen - tror hon är upp i en cirka 20 timmar. Så efter middagen slog vi oss ner vid Anita och tog ett lite snack och kom fram till att vi sitter i Current på förmiddagen och att vi sen tar vi ledigt från Casan på efter middagen. Det kändes mycket bättre. Trötta och fortfarande helt kokt i hjärnan efter dagens energiupplevelse kröp jag till sängs vid typ kl. 20.00.
Idag var en ny dag och visst fanns det lite upprymd glädje i kroppen att veta att vad som än sker så blir det bara current room på förmiddagen. Vi skulle idag sitta i den del av Enititys current room som Joao sitter i så vi satte oss relativt långt fram. Det tog ett tag innan han kom in eftersom de först gör de andliga operationerna. Men det märktes radikal skillnad i energin när han klev in i rummet. Tjuvkikade lite och fick se då han gjorde en liten fysisk operation på en kille som kom fram till honom i kön. Satte mig åter tillrätta och gick in i min meditation och drog iväg ordentligt. Nu var det ingen tvekan om att jag gick in i ett transstillstånd. Så djupt så tiden försvann helt så även min känsel av kroppen. Så när jag hörde dem börja recitera böner långt bort, så trodde jag inte att det kunde vara klar redan. Så jag satt helt enkelt kvar i mitt tillstånd. Jag hörde hur folk började röra på sig och kliva upp och insåg att det är nog över. Så jag tog mig tillbaks, kände hur jag tittade frånvarande upp och frågade Monika om det var klart. Vilket det var. Så det blev till att sitta kvar på bänken en stund, dricka lite vatten och försöka kvickna till. Men visst var jag groggy även när jag klev ut. Även om jag inte berättat om mina personliga upplevelser så skall jag delge er en som skedde idag. När jag var djup iväg under meditationen så var entiteterna lika fysiska runt mig som vilka andra människor, så ibland trodde jag att levande människor kom och sattes sig hos mig tills jag förstod att det var en entiteter. När en av dem var där så gav han mig ett kors som han hängde runt halsen på mig, och jag såg det som en symbolisk gåva från honom eller dem. Men han sa till mig att du kommer att se det på riktigt. Så då antog jag att det korset skulle finnas på en av bilderna på honom. Jag gick och kollade en bild, men där fanns det inte och tänkte att jag kollar de andra sedan. Försökte hålla bilden av korset i minnet för det såg väldigt annorlunda ut. Efter lunch så var Monika och jag och handlade i den lilla shoppen. Vi hade lagt fram det vi ville ha och Monika stod och väntade på att få betala. Själv stod jag mest och väntade på att vi skulle bli klara och tittade mig runt. Då fastnade min blick på korset från meditationen. Där låg det mitt framför mig i butiken, en butik som jag varit inne i mer eller mindre varje dag - underligt. Jag blev så himla glad när jag väl fattade att det fanns på riktigt så jag tog det och sträckte över det mannen och sa att jag skulle ha det också. Utan att bry mig det minsta om dess pris. När vi gick ut ur butiken kände jag en sådan eufori och samtidigt att nu är behovet av att shoppa mättat. För inget föremål skulle kunna bräda detta.

Tack Entiteten för gåvan, det korset kommer alltid ha en speciell betydelse för mig och mina minnen från Abadiânia.

16 oktober

Idag är det i princip sista dagen i Abadiânia, för i morgon åker vi till Brasilia på lite guidad tur och sedan tar vi planet till Lissabon och via där hem till Sverige. Känns lite skolavslutning idag så vi skojade om att sjunga "Den blomstertid nu kommer" för Joao.
I förmiddags gick jag och Monika i revisionskön, vilket man gör dagen efter entiteterna har tagit stygnen. Den entiteten som var där sa att det var okej och att vi skulle sätta oss i blessing room och få välsignelsen.
Nu efter lunch så gick vi för att ta farväl och tacka, och ställa våra frågor. Det blev ett snabbt svar - allt är bra, jag kommer hjälpa dig från här.
Detta får räcka för idag och jag får väl delge mer nu när jag snart kommer hem. Det ska faktiskt bli skönt att komma hem och med vetskapen om att allt är bra. Vilket ju även samstämmer med skolmedicinens utlåtande ... även om de är lite luddigare. Faktum är ju att jag känner mig väldigt välmående och tillfreds.

Vi var nere på Casan en stund för att sitta trädgården och gå runt lite en sista. Men jag kände så klart och tydligt att jag var klar här och det fyllde faktiskt ingen funktion för mig att vara där. En mycket underlig känsla, men väldigt behaglig. Så vi gick runt lite och drog oss sedan ner på ett fik där vi hitta några av våra reskompisar. Slog oss ner och tog en liten fika och fotade kollibries.

Ljus och kärlek
Hasse

19 oktober

Då var man hemma i Sverige igen och visst är det skönt att vara hemma, även om vi haft två fantastiska veckor i Abadiânia. Att redogöra för tiden går nog inte, inte ännu i alla fall. För att berätta allt som hänt går inte, delvis för jag inte har sådana översikt så att jag skulle kunna redogöra för det. Sen minns jag inte allt som hänt i t.ex. meditationer och drömmar. Men det har varit en en underbara inre resa som lett till att jag känner mig både yngre, friskare och mer välmående på alla plan. Skulle jag välja ut något och berätta om så är det vattenfallet som jag skulle vilja skriva om. Delvis för att det är det som är mest olikt våra egna tekniker här och för att dess påverkan var så omedelbar. Detta vattenfall ligger en bit från själva Casan inne i den Brasilianska djungeln. Den sista biten är som en lite stig som slingrar sig fram till vattenfallet. Det ser inte så himla speciellt ut där och det är ett tillsynes ett ganska så litet vattenfall. Men ack så välgörande för kropp och själ. Behandlingen är enkel, man klär helt enkelt av sig kliver in i vattenfallet och låter det spola över din kropp. Det är ett enormt tryck på dess stråle och definitivt så finns det stark helande kraft i dess vatten, så att man känner på direkt när man står där hur man renas på ett djupare plan. Man blir också klart energimässigt påverka, sista gången jag stod där hade jag ju möjligheter att stå där lite längre eftersom vi var väldigt få personer där, men tillslut var jag tvungen att kliva ut för att jag blev alldels för snurrigt i huvudet av den energimässiga påverkan. Men dessa vattenbad är det som jag verkligen känt direkt förändring av, framförallt då på min fysiska kropp och dess ork. För när man kliver ur och vandrar därifrån så blir det ju så tydligt när kroppen har en mycket bättre förmågan än när man gick dit. Det händer säkerligen väldigt mycket på andra plan också med det är ju oftast inte så lätt att få direkta kvitton på, utan de märker man ju mer med tiden och då man hamnar i olika situationer i livet.

Visst är jag fylld med mängder av inspiration, då jag kunnat jämföra hur jag redan arbetar och vad som jag skulle kunna ta med mig hem. För jag personligen tror inte att det går att överföra konceptet på Casan rakt över till våra Svenska förhållningssätt. Sen är ju jag en annan person och måste finna ut hur saker och ting skall fungera i mitt arbetssätt, det är omöjligt att vara en Copycat i detta yrket. Det blir liksom aldrig bra och healingen funkar inte såsom då man finner ut hur det skall fungerar rent personligen. Sen tror jag inte vi skulle kunna ha ett centra på det sättet här, utan fått omarbetar det till Svenska förhållningssätt och hur det hela skulle kunna bli anpassningsbart här. Jag ser ju likheter och olikheter och jag är helt övertygad om att mina veckor kommer förändra mitt arbete. Hur vet jag dock inte ännu, men jag känner ju hur inspirationen flödar inom mig och tankar går än hit än dit liksom de gjorde under tiden i Abadiânia.

All ljus och kärlek till er

Hasse

20 oktober

Idag blev det sovmorgon och inte helt lätt att kliva ur sängen. Lite kokt i huvudet som om man hade sovit i flera dygn. Tack och lov så börjar det lätta nu av lite starkt och svart kaffe. Ute är det grått och mulet, men det känns ändå skönt och mysigt att vara hemma. Hemma i älskade Göteborg och vår fantastiska lägenhet. Jag skulle aldrig vilja byta ut detta, även om det då och då hägrar att bo där det är sol och värme jämt.

I kväll ska jag ha "tantfritt" och berätta om min resa till Abadiânia. Just nu känns det som jag inte vet vad jag ska berätta om, men förhoppningsvis hamnar jag i ett inspirationsflöde när jag väl sitter där med alla "gubbar".

Min eftermiddag började med att vagnen kom då jag började närma mig hållplatsen. Hade det varit innan Brasilien så hade jag skitit i den och väntat till nästa, men nu taggades jag igång för att hur det skulle funka att spring. Så jag tog fart och sprang hela vägen ... fastän jag inte hade bråttom. Till min förvåning var jag inte alls påverka och inte det minsta andfådd då jag klev på vagnen. Jippi, ett kvitto i vardagen.
Sen kan jag ju bara säga att jag är så nöjd över idén om "tantfritt". Det blev en både bra och lyckad kväll med gubbarna. Lite snack om mina upplevelser i en timme, fika och då kacklas det så att man knappt hör vad man själv säger och avslutningsvis så satt vi alla i en healingcirkel. Alla verkade haft bra upplevelse energimässigt och en kille verkade knappt kunna komma tillbaks, men han såg ok ut när han väl gick hem. Efter healingcirkeln bjöd jag alla gubbar på en sup välsignat vatten från Casan. Vilket verkade vara uppskattat.
Är mycket nöjd med att fått börja jobba, det gav mig en energikick som tog bort all jetleg. Gud, så skoj det ska bli att få gå och jobba hela dagen i morgon och se hur det hela har påverkat mitt arbete.

26 oktober

Det är nu cirka en vecka sedan som vi kom hem från Abadiânia och visst får jag kvitton på att jag mår och känner mig mycket bättre. Jag har också hunnit se en hel del hur det hela har effekt på mitt arbete både då de gäller den mediala biten och healingen. Det är ju inte alltid så lätt att sätta ord på nyanserna i dessa förändringar. Men på något sätt funkar saker på ett lugnare och effektivare sätt, såsom förmågan växt till sig.  För mig en självklarhet att den gör då man jobbar med sig, vilket jag hela tiden pålyser är A och O för att växta på dessa plan. Jag har ju inte tidigare känt mig redo att börja arbeta i trancetillstånd igen, men det börjar nu komma och nästa som inre längtan till att åter få låna ut min kropp till andevärlden. Jag tror inte heller att utveckling som sker är klar utan att jag just nu är mitt upp i den och vart det hela landar denna gång, kan endast framtiden påvisa.

Jag har ju tidigare skrivit att jag var full av inspiration från resan och dess upplevelser som jag varit med om och visst har jag redan kunnat manifestera en del av den inspirationen i mitt jobb och i min handling. På torsdag är ju första Ljusbärareträffen sedan vi kom hem och det ska bli väldigt intressant och se hur påverkan blir denna kväll och vilken inspiration som skall få ta plats då. Det var nog länge sedan som jag var så nyfiken på livet och vad som skall hända nu. Något jag kanske lite tappat på vägen, men det är definitivt åter där och pockar på. Vilket gör mig väldigt glad och upprymd.

Den som lever får se.

28 oktober

Är väldigt tillfreds idag med min träning på Sats. Fastän jag inte varit där på tre veckor nu, så var det marginell skillnad på min kondis. men jag märkte ju tydligt att något hände via det heliga vattenfallet i Abadiânia på den fronten. Så idag känner jag stor tacksamhet till att jag fått "bada" i detta helande och läkande vatten och dess energi. Inte illa att få bättre kondis utan att ha tränat eller hur? Visserligen blev det väl "träning" på ett djupare plan som gav effekt. Stor tacksamhet från mitt hjärta.

Sen har jag blivit från och med idag en hejare på att ta trapporna. Vi bor på femtevåning och det är en lång trappa som jag även om jag börjat kunna ta den inte haft helt orken till. Utan flåsat och fått stanna upp och vila då och då på vägen upp. Nu klarar jag den i ett nafs utan paus, visst känns det lite på flåset, men den är inget problem längre så som jag såg den tidigare då jag försökte ta den. Så nu försöker jag ta den varje gång som jag varit ute.

Självklart så promenerade jag till jobbet, vilket jag brukar. Däremot så brukar jag inte promenera hem, men idag så gjorde jag det och utan några större problem -  lite flås i den värsta backen men det kan jag leva med - ett tag i alla fall. Innan Brasilien gick jag sällan hem, delvis för att jag är tröttare efter en hel dag på jobbet, men den är rent tekniskt en jobbigare väg på det hållet, med långa och sega backar. Jag känner att nu börjar jag övervinna det sista i min återhämtning. För den dagen som jag beslöt mig för att överleva, sa jag till mig själv, andevärlden och Gud "Att jag stannar på ett villkor att jag får bli minst lika bra som innan jag blev sjuk, annars får det vara. Då får ni hellre ta hem mig".
Jag kommer även ta ett avgörande steg i morgon, men det kommer jag inte skriva om förrän i efterhand. För än så länge är det en hemlis för alla utanför Monika och mig.
Förövrigt så har jag haft en bra dag på jobbet och jag gillar utvecklingen som sker i mitt arbete, både på de privata sittningarna och healingen. Jag känner mig så levande.

Allt kan helas om man är redo att gå i genom portarna
till den helandeprocessen.

30 oktober

Idag vill jag bara tacka och bocka, och nästa gråta en skvätt av känslorna som bubblar i min kropp av kärlek och tacksamhet. Igår hade vi ju Ljusbärareträff här i Göteborg och ämnet var fysiskt mediumskap. Enligt planerna så skulle jag ha ett föredrag om detta och sedan efter pausen någon form av fysiskt mediumskap. Jag har sedan jag satte höstens schema försökt komma på vad jag skulle ha och tänkt på en del alternativ, men inget har gett flöde eller backats upp från andra sidan. Sen jag kom hem från Brasilien har jag dock känt en längtan till att själv börja arbeta i trance igen och detta skulle vara vad vi skulle köra efter pausen. Jag har ju inte varit i trance på det sättet sedan innan jag blev sjuk och överhuvudtaget varit tveksam till om jag skall göra det igen. Nu var dock allt moget för det och jag ville, och när jag frågade Monika var hon också på. Vilket jag tog som en bekräftelse att det var rätt, för hon är ju oftast mycket räddare om mig än jag själv är. Visst var det lite pirrigt och lite nervöst hela dagen igår, men samtidigt spännande som om det vore julafton. Föredrag flöt på väl och jag hann ta upp det mesta som jag ville hinna beröra och publiken var med och jag tror att det hela hade en hel del att ge till dem.
Efter pausen kände jag bara jag satte mig i fåtöljen och blundade hur jag var på väg bort och in i trancen. Så jag öppnade ögonen så jag inte skulle försvinna innan Monika informerat klart. När vi väl startade drog jag iväg snabbt och jag tror inte det tog så lång tid innan de kom igenom. Jag förstod efteråt på de som varit där att det varit en bra omgång, i och med att jag inte kan vara med på det sättet som de som lyssnar är. Själv kände jag framförallt i min kropp att det varit en bra omgång, då den mådde så gott och som om jag hade fått en alldeles underbar healing. Jag känner detta som ett avgörande steg i min väg tillbaks till det som var innan och kanske också den sista saken att erövra. I´m back och nu känner jag att jag kliver in i en ny era angående mitt trance mediumskap. För tidigare har jag ju mest gjort det i slutna sällskap och har vilja ha det så. Nu tror jag på en ny era där jag är mogen att jobba mer offentligt har infunnits sig. Det tog visserligen mer eller mindre nio år från det jag började, men åt andra sidan så trodde jag att jag aldrig skulle bli mogen för att jobba med trance på ett offentligt plan. Känner mig mycket trygg i det hela och mycket av trygghet är ju att jag har Monika som leder mig och tar hand om mig + att jag har fullständig tillit till andevärlden. Men så var det ju innan också, fast då kände jag mig ju inte redo för att jobba offentligt, något har hänt på resans gång och framförallt tror jag något i detta syftet verkligen hände i Abadiânia. Även om jag inte kan förklarar helt vad, så infanns sig en känsla då jag mötte Joao i trance och kände kärleken från den anden som var där. Sen tror jag det hela mognade fram under de kommande två veckorna, för att landa helt och hållet när jag kom hem.