20 augusti

Den 18 augusti så fanns hela bloggen utskriven på papper och såsom jag tidigare bestämt så tog jag den som kvällslektyr. Det hade ju nu gått exakt ett år sedan jag hamnade på Sahlgrenska och fick diagnosen Kardiomyopati, en hjärtkomplikation. Jag kan ju nu när jag hunnit en bit in i den tycka att det är väldigt synd att jag inte började skriva på den direkt, utan att den först börjar den 6 oktober. Vilket innebär att den allra första och kritiska tiden inte finns med. Visst minns jag skedet inom mig, ganska så klart och tydigt. Även om det känns som något som hände för många år sedan, men jag har samtidigt lite svårt att förstå att det har hänt. Skulle nog varit intressant och givande läsning i dags datum med hela skedet. Jag skrev ju däremot en del på min index sida i börja, till det hela gick över till bloggen. men tyvärr så finns inte dessa texter kvar mer än en från mitten av september under tiden då jag ligger på avd. 38 för transplantationsutredning. I vilket fall som helst så ska det bli intressant att läsa om resan tillbaks, samtidigt fick jag lust att börja skriva på bloggen igen. Så vi får väl se vad det leder till eller om det bara är en tillfällig lust. För i april när jag slutade skriva på den så kändes ju verkligen som om den hade fyllt sin funktion för alltid. Kanske behövde jag bara kliva ifrån den en tid för att kunna påbörja den med ett annat syfte, än det som en gång fick mig att börja skriva i den. Vi får väl se ...

Men jag kan ju inte låta bli att häpnas över allt som skett under detta år, till hur jag mår och känner mig idag. Det är inte långt ifrån att det rinner tårar av tacksamhet inför det som skett. Även om jag ibland i vardagen inte gillar att min fysiska ork och kondition inte är helt återställd ännu, men det ska den bli - inget snack om saken. Har jag kunnat vandra tillbaks så här pass under denna korta tid, så ska vi nog kunna ta resten av resan också eller den utmaning som ligger i min helandeprocess.

Tänk vilka skiftningar livet ändå kan ta, för ett år sedan så var jag så sjuk att det fanns risk för mitt liv och i ett visst läge lite längre fram så hängde jag ju verkligen på en skör tråd mellan liv och död. Nu sitter jag här och är mer eller mindre fullt igång i livet igen och i kväll ska jag till SSG och hålla en seans. Men Jag känner mig levande och det är ju något jag verkligen lärde mig att uppskatta under min sjukdomstid och mer levande kommer jag känna mig när jag kommer hem. För det är ju en positiv effekt av att få samverka med andevärlden.

Det känns bra att kunna bli påmind på det här sättet över hur skört livet faktiskt är och hur det i nästa ögonblick kan vara över. Det känns helt enkelt nyttigt att få denna påminnelse som jag nu så tydligt hamnar i, delvis för att jag är i samma tidsera fast ett år senare, men också i och med att jag börjat läsa bloggen som jag bara skrivit och aldrig egentligen läst. Det gör det ju lättare att leva som man lär, för i morgon kanske den chansen är över. Och jag vill ju verkligen kunna känna den dagen jag dör - att jag ångrar ingenting - varken det jag gjorde eller inte gjorde.

 

 28 augusti

Jag trodde härrom dagen när jag kände längtan att få skriva på bloggen igen, att det automatisk skulle innebära att jag slog mig ner vid den varje dag. Men så har inte det inte blivit då jag inte känt behovet av det. Jag kan ju däremot tänka mig under tiden i Brasilien så kommer det finnas en längtan att få berätta.
Förövrigt är livet som det ska, saker och ting drar hela tiden igång inför en ny säsong och jag känner mig väldigt tillfreds att kunna vara en del av den denna höst. Igår var till exempel höstens första Ljusbärareträff och det kändes som en bra start, med Jhonny som ledde en meditation och jag själv som höll ett föredrag om Gud, där det verkligen kändes som alla blev delaktiga. Ju mer jag närmare mig Gud, ju mer jag samtalar om Gud - ju intressantare blir detta för mig. Jag har ju personligen i många år hållit Gud utanför min utveckling och istället vänt mig till mina nära & kära, och mina vägledare. Visst är de väldigt underbara att ha att göra med, men som jag ser dem idag sändebud från Gud eller som en länk mellan oss och Gud. Så varför inte vända sig direkt till källan? Som jag ofta påpekar är Gud inget egen namn utan ett begrepp eller en titel. Även om en del ser det endast som en namn på den kristna Guden, men läser ni bibeln så finner ni många namn på Gud där, innan det landar vid att man bara säger Gud, för att man helt plötsligt inte fick uttala Guds namn. Man tog till och med bort en del bokstäver när man skrev det för att det inte skulle nämnas. Vad sedan Gud är kan nog ingen av oss säga men alla kan få en egen relation med Gud och uppleva Gud. Sen om ni hellre benämner det vid något annat så spelar det inte minsta roll, huvudsaken är ni upplever. Vilket jag här gärna vill uppmuntra er att göra.
Nä, ni jag ska ha helgkurs i mentalmediumskap, så det är dags för mig att börja göra mig i ordning och ge mig iväg till jobbet för att förbereda inför kvällen. Det var skoj att få "växla" några ord med er som läser bloggen.

Ha det gott och glöm inte att vandra i ljus.

Hasse