Redan som
sexåring frågade jag min mamma, om hon tyckte att jag skulle lämna mig
till Jesus. Tack och lov så hade jag en förståndig mor som
tyckte att jag skulle vänta med det beslutet tills jag blev stor.
För det innebar
ju att jag inte blev fast i en tro redan som barn, utan
behöll min granskande blick och bildade mig en egen uppfattning
på vägen mot min tro. För som tolvåring började det dyka
upp kritiska synpunkter om "de religiösa" inom mig,
men inte mot Jesus som person. Det växte sig till en avsmak
till kyrkan och de inom kyrkan som i barnets öga hade ett
hycklande beteende. Nu som vuxen så
inser jag ju att det finns både goda och mindre goda bland
troende människor. Jag vill inte påstå att jag förlikats
med det, men det gör mig inte lika upprörd som det gjorde
då jag var barn. Det har också lärt mig att respektera
människor för vad de ger ut, inte vad de säger sig stå
för, eftersom det inte alltid är samma sak. För ett hjärta
av guld kan likväl sitta i bröstet hos ett fyllo på stan,
som hos en präst.
Efter detta så tänker jag då
filosofera lite om min syn på Jesus. Vem han var och vad han
innebär för mig idag. Av överskriften att döma så kan
ni ju ana er till att personen Jesus är någon jag ser upp
till. Han är någon som jag anser är en bra förebild för
oss människor varken vi är troende eller inte ... eller
tillhör en annan religion.
Vem var han? Detta är ju min syn
på Jesus, den man som jag tror en gång vandrade på jorden.
För jag är helt övertygad om att han har funnits. Däremot
så tror jag inte att han var sänd hit som Guds enfödde son,
för vi är alla skapta ur Guds kraft och enligt mig måste vi
då alla vara Guds barn. Jag tror däremot att han var en mycket
stor healer och en mycket medial man. Hur skulle han annars kunnat
läka och veta vad som skulle hända i framtiden? En man som
hade sitt hjärtat på rätt ställe, rent känslomässigt och
följde dess röst.
Han vågade gå emot och kritisera det som han ansåg vara
fel. Vilket gör honom i mina ögon till en rebell. Faktum är
ju att hans rebelliska sida ledde till förändringar och det
är väl en rebells högsta önskan. En man med fylld med
styrka och mod. Jag tror också han var
en man av kött och blod, med de begär och lustar som det
innebär. Många tycks vilja avköna honom, men han som
predikade Guds ord ... varför skulle han förneka sig en av
Guds största gåvor. För kärlek och sex är en Gudagåva.
Har aldrig förstått det där med avhållsamhet för att ge
sitt liv till Gud. Jesus måste också ha varit en mycket karismatisk person,
eftersom han drog så många människor till sig. Människor
med en sann övertygelse och inre tro blir oftast väldigt
strålande för sin omgivning. Vilket jag tror beror mycket
på att man får en inre stillhet med sig själv, sin bild av
världen och meningen med livet. Detta gör att man får en mycket
starkare och klarare aura, så det är inte så konstigt att
han avtecknas med en gloria runt sitt huvud. Jesus såg igenom
människor, såg det inre goda hos de som hade det och
älskade dem för det. Han såg också de hycklande och falska
fasaderna hos andra, även om han kritiserade dem så tror jag
att han försökte att inte döma dem, utan försökte älska
dem. Det är inte lätt att älska alla, men man kan
försöka. För mig är Jesus som en storebror som man
ser upp till och beundrar. En storebror som finns där som ett
gott föredöme, för sina yngre syskon.
En berättelse som fascinerat mig
ända sedan jag var barn, är den då Jesus river ner stånden
med offergåvor utanför synagogan. Även om det dök upp
våldsamma bilder inom mig då jag hörde den berättas, så
beundrade jag detta agerande. Det fick mig att se upp till han
som vågade gå emot det kommersiella, som sagt en man fylld
av styrka och mod. Denna berättelse
hjälper mig mycket i nuet, när det gäller att våga stå
emot det allmänna trycket. Våga stå upp för det jag tror
på och tror är det rätta. Det hjälper mig att våga
påpeka när något i mina ögon verkar fel. Visst är jag en
rebell, men det var historien om Jesus som väckte rebellen
inom mig. Det ända sättet att köpa Guds kärlek är genom
sitt agerande. En kärlek som till oss alla är given och helt
gratis ... rent ekonomiskt i alla fall. Visst kan vi försöka
att hålla skenet uppe inför varandra medan vi vandrar på
jorden, men på andra sida finns ingen nåd för det som varit
orätt handlande. Jag tror inte på en religion av
fördömande karaktär, om det i era öron låter så, utan
jag tror att vi själv dömer oss efter vår död. Inte för att jag själv alltid varit Guds
bästa barn, men det är aldrig för sent att ändra sig vad
man än må ha i bagaget.
Lukas 6:37-42. Döm inte så skall
ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte
dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge så
skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall
ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det
mätas upp åt er. Han gav dem också liknelse: Kan en blind
leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? Lärjungar är inte
förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han
som sin lärare. Hur kan du säga till din broder. Låt mig ta
bort flisen i ditt öga när du inte ser bjälken i ditt
eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan
du se klart och ta bort flisen ur din broders.
Mannen Jesus är för mig en
symbol för att du skall vara sådan mot andra som du vill att
de skall vara mot dig. I spiritistiska sammanhang brukar man
säga, det du sänder ut är det du får tillbaks. Enligt min
tror så uppmanade Jesus oss att bli som honom, att det var det
som ledde oss till Guds rike ... inte endast att vi bekänner
oss troende till honom. Hur skulle det kunna räcka att tro
på honom och sen inte leva efter han filosofi? Vad han
uppmanade oss till var att se honom som en förebild. I de
Gnostiska texterna - Filippus evangeliet finns ett citat: Du såg
Anden, du blev Anden. Du såg Kristus, du blev Kristus. Du såg
(Fadern, du) skall bli Fadern … Ty det som du ser, skall du
(själv bli). Detta är för mig olika utvecklings stadier, så
att se Kristus är att förstå vad det innebär och kunna
leva efter det, då blir även du som lärjunge en Kristus. Då
är du fullärd på det planet och är jämställd med honom. Det är
långt mycket viktigare, än att bara tro på honom. Texten
ovan ur Lukas evangeliet säger ju också att vi måste börja
med oss själva och vår egen utveckling mot ett bättre leverne, innan vi kan hjälpa andra. Mannen som vandrade på
jorden hette enligt mig Jesus, Kristus är i mina ögon ett
utvecklingstillstånd, så att vara en Kristen måste ju vara
att vilja nå till Jesus insikter, inte att ha en tro till honom
som person. Detta helt enligt mig själv, sen får ju var och
en bli salig på sin tro. I den bemärkelsen vill jag kämpa
till att bli en Kristus. Jag anser mig inte vara Kristen, har
inte heller något behov av någon tillhörighet ... min tro
växer via de insikter och kunskap som jag får. Den skall få
växa fritt och viktigast av allt är att bli ren i sitt
hjärta, då kan man inte handla fel.
Kärlek. är det viktigaste
ordet runt Jesus, han är den stora förebilden för äkta
kärlek. Alla de uttalande och liknelser i detta
ämne kommer i första hand. Är helt övertygad om att det
var det som var viktigast även för honom i hans budskap till
världens folk. Jesus sade: Älska era vänner
som ni älskar er själva, skydda dem som era ögon. Ett
citat från Thomas evangeliet ur de Gnostiska texterna. Även
här måste ju det hela börja med oss själva. För vi skall
ju älska andra som oss själva. Älska vi inte oss själva
hur skall vi då på ett sant och äkta sätt kunna älska
vår nästa? Om alla på jorden hade en fullständig kärlek
till sig själva, så är jag av uppfattningen att världen
skulle se ut på ett helt annat sätt än den gör idag. Skall
också citera en bit ur Lukas evangeliet 6:45. En god
människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas
förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur
sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt
av. Behöver knappast ge detta Bibelcitat någon närmare
förklaring. Jag tror inte mannen Jesus hatade någon
människa, men visst fanns det hat till beteenden. Min fråga
blir då, hatar man inte människan som ligger bakom beteendet
eller kan man skilja detta åt? Jag önskar mig kunna älska
villkorslöst, även om jag aldrig kommer acceptera vissa
beteende och kunna tiga om det jag ser som förefaller mig
orätt. För även inom mig finns det ju som sagt en
rebell. En andlig rebell.